Fältabackens FF
2008-08-20 23:19
Förbannelsen är bruten!
Äntligen lyckades vi besegra våra ärkerivaler i Carlsberg och Fältabacken tog ett stort kliv mot serieseger.
Björn Helgesson
Nästan på dagen ett år tillbaka i tiden:
Direkt avgörande seriefinal mellan Fältabacken och Carlsberg på Olympias grusmatta. FFF hade en poäng upp innan matchen och i en solig första halvlek lyckades James trycka in två frisparkar och 2-0 kändes tryggt. I pausen började mörka moln hopa sig och ju längre andra halvlek pågick, desto mer domedagslik blev skyn. Fältabacken föll samman i åskan och ösregnet och Carlsberg både reducerade och kvitterade. Med fem minuter kvar hade vi fortfarande oavgjort och den poäng vi behövde för serieseger. Carlsberg kom i en till synes ganska ofarlig attack på högerkanten och det flacka inlägget saknade adress, men studsade på en Fälta-försvarare och fick knapp styrfart mot mål. Ett mål som övergivits av dåvarande målvakten Kalle som tänkt sig plocka ner inlägget. Det såg dock inte speciellt alarmerande förrän Kalle tappar fotfästet i det våta gruset och med näsan i backen får se bollen sakta, sakta leta sig över den uppluckrade mållinjen. Förlusten var ett faktum och andraplatsen smakade mer sura rönnbär än silver.
Innan vi ger oss in på kvällen drabbning bör den oinvigde läsaren på veta att det långt ifrån är första gången Carlsberg (eller On Paper United, som de tidigare hette) satt käppar i hjulet för oss. Säsongen innan ovan nämnda match var det i princip samma sak; vi hade 2-0 i paus och tappade till 2-3. Det var alltså extra nervöst att dra på sig Fältabacken-munderingen idag och jag måste erkänna att jag nästan var inställd på förlust. Så blev det dock alltså inte.
I vad som i framtida historieböcker kommer att kallas det stora ölslaget lyckades vi alltså bryta förbannelsen och vinna med 2-1. Matchen såg egentligen ganska mycket ut som tidigare drabbningar. Vi fick ett tidigt ledningsmål när jag fick en fin passning i djupet i första matchminuten och lyckades peta in bollen mellan målvaktens ben och sedan gick matchen från vår sida ganska mycket i stå. Carlsberg var i mina ögon på det hela det bättre spelande laget, även om deras sedvanliga långbollar mot den alltid vassa Elander inte ledde till så många öppna chanser (en rungande stolpträff, dock från dålig vinkel, var ett undantag). Däremot hade de en hel del avslut en bit utifrån och Alex var bombsäker på de många inlägg han tvingades plocka ner.
Nyckeln till segern var absolut vår defensiv, för offensivt lämnade dagens spel mer att önska. Där våra anfall blev ganska korta och fantasilösa, visade den defensiva försvarslinjen med matchen gigant Jonathan, ständigt lysande Johan och riktigt, riktigt bra Tobias, var skåpet skulle stå. Med både schyssta och oschyssta medel (båda lagen spelade tufft, men inte fult, och ska faktiskt ha cred för att inte blev värre när domaren tydligen hade bestämt sig för att inte ingripa mer än i nödfall) stoppades Carlsberg offensiv och deras 1-1-kvittering kom efter en del oturliga situationer där bollen till slut hamnade hos en helt fristående anfallare.
Vid avspark efter kvitteringen andades Fältabacken på något sätt outtalad uppgivenhet. För egen del spelades tidigare Carlsberg-fiaskon upp inne i skallen och jag kan nästan lova att det var samma bilder i övriga guldtröjors huvuden. Det var i detta ögonblick förbannelsen bröts. Jag fick en boll i mittcirkeln bara sekunderna efter avspark och hittade Jonathan som hade tagit en bra offensiv position till vänster precis utanför deras straffområde. Jonis stötte på patrull och i en tilltrasslad situation låg bollen fri centralt vid straffområdeslinjen. Jag satsade på skott men en back hann emellan men inte bättre än att hans rensning hamnade i min skottbana och motlägget letade sig in otagbart vid ena stolproten. Absolut inget vackert mål men ett av de skönare jag gjort (kanske inte i så hård konkurrens dock).
Den snabba repliken göt såklart nytt mod i oss och vi lyckades med näbbar och klor freda målet de sista dryga tio minuterna. Carlsberg hade en del halvchanser men inga riktigt rena tillbud. Däremot, som jag redan nämnt, förde de spelet under största delen av matchen och vi var rejält tillbakapressade i perioder.
Slutsignalen kom som en befrielse och nu har vi allt i egna händer med endast två omgångar kvar. Efter en sådan här match känns inte ens det grusblandade skrapsåret på höger knä…
Direkt avgörande seriefinal mellan Fältabacken och Carlsberg på Olympias grusmatta. FFF hade en poäng upp innan matchen och i en solig första halvlek lyckades James trycka in två frisparkar och 2-0 kändes tryggt. I pausen började mörka moln hopa sig och ju längre andra halvlek pågick, desto mer domedagslik blev skyn. Fältabacken föll samman i åskan och ösregnet och Carlsberg både reducerade och kvitterade. Med fem minuter kvar hade vi fortfarande oavgjort och den poäng vi behövde för serieseger. Carlsberg kom i en till synes ganska ofarlig attack på högerkanten och det flacka inlägget saknade adress, men studsade på en Fälta-försvarare och fick knapp styrfart mot mål. Ett mål som övergivits av dåvarande målvakten Kalle som tänkt sig plocka ner inlägget. Det såg dock inte speciellt alarmerande förrän Kalle tappar fotfästet i det våta gruset och med näsan i backen får se bollen sakta, sakta leta sig över den uppluckrade mållinjen. Förlusten var ett faktum och andraplatsen smakade mer sura rönnbär än silver.
Innan vi ger oss in på kvällen drabbning bör den oinvigde läsaren på veta att det långt ifrån är första gången Carlsberg (eller On Paper United, som de tidigare hette) satt käppar i hjulet för oss. Säsongen innan ovan nämnda match var det i princip samma sak; vi hade 2-0 i paus och tappade till 2-3. Det var alltså extra nervöst att dra på sig Fältabacken-munderingen idag och jag måste erkänna att jag nästan var inställd på förlust. Så blev det dock alltså inte.
I vad som i framtida historieböcker kommer att kallas det stora ölslaget lyckades vi alltså bryta förbannelsen och vinna med 2-1. Matchen såg egentligen ganska mycket ut som tidigare drabbningar. Vi fick ett tidigt ledningsmål när jag fick en fin passning i djupet i första matchminuten och lyckades peta in bollen mellan målvaktens ben och sedan gick matchen från vår sida ganska mycket i stå. Carlsberg var i mina ögon på det hela det bättre spelande laget, även om deras sedvanliga långbollar mot den alltid vassa Elander inte ledde till så många öppna chanser (en rungande stolpträff, dock från dålig vinkel, var ett undantag). Däremot hade de en hel del avslut en bit utifrån och Alex var bombsäker på de många inlägg han tvingades plocka ner.
Nyckeln till segern var absolut vår defensiv, för offensivt lämnade dagens spel mer att önska. Där våra anfall blev ganska korta och fantasilösa, visade den defensiva försvarslinjen med matchen gigant Jonathan, ständigt lysande Johan och riktigt, riktigt bra Tobias, var skåpet skulle stå. Med både schyssta och oschyssta medel (båda lagen spelade tufft, men inte fult, och ska faktiskt ha cred för att inte blev värre när domaren tydligen hade bestämt sig för att inte ingripa mer än i nödfall) stoppades Carlsberg offensiv och deras 1-1-kvittering kom efter en del oturliga situationer där bollen till slut hamnade hos en helt fristående anfallare.
Vid avspark efter kvitteringen andades Fältabacken på något sätt outtalad uppgivenhet. För egen del spelades tidigare Carlsberg-fiaskon upp inne i skallen och jag kan nästan lova att det var samma bilder i övriga guldtröjors huvuden. Det var i detta ögonblick förbannelsen bröts. Jag fick en boll i mittcirkeln bara sekunderna efter avspark och hittade Jonathan som hade tagit en bra offensiv position till vänster precis utanför deras straffområde. Jonis stötte på patrull och i en tilltrasslad situation låg bollen fri centralt vid straffområdeslinjen. Jag satsade på skott men en back hann emellan men inte bättre än att hans rensning hamnade i min skottbana och motlägget letade sig in otagbart vid ena stolproten. Absolut inget vackert mål men ett av de skönare jag gjort (kanske inte i så hård konkurrens dock).
Den snabba repliken göt såklart nytt mod i oss och vi lyckades med näbbar och klor freda målet de sista dryga tio minuterna. Carlsberg hade en del halvchanser men inga riktigt rena tillbud. Däremot, som jag redan nämnt, förde de spelet under största delen av matchen och vi var rejält tillbakapressade i perioder.
Slutsignalen kom som en befrielse och nu har vi allt i egna händer med endast två omgångar kvar. Efter en sådan här match känns inte ens det grusblandade skrapsåret på höger knä…
