Krönika 2008 Flens IF Södra

Flens trupp gick under våren genom en omfattande trupprenovering, ut med det gamla, Sorry Clabbe =). In med det nya i form av många duktiga juniorer plus ett gäng återvändare med Macke, Montin och brottarpojken i spetsen. Som vanligt nere på hammarvallens grus så bjöd Flen på starka resultat. Endast en förlust på nio matcher och detta var mot ett division 4 lag, resten nedtecknades som vinster. Det mest imponerande var en intakt defensiv som enbart släppte 8 baljor på dessa 9 fighter och det var med en väldigt varierande startelva. Dessa resultat är såklart av en enbart statistisk betydelse men det kändes ändå skönt att veta att man har en solid defensiv att luta sig tillbaka mot i tider av sämre offensivt spel. Något som Flen under säsongen skulle använda med stor framgång.

Vi startade alltså serien på ett nästan överdrivet ödmjukt sett. Det var ungefär som att vi fortfarande ursäktade oss för en plats i serien. Det var bälten, hängslen och säkerhetssele i det defensiva jobbet och det gick bitvis ut över det offensiva ditot. Lyckligtvis är fotboll ett väldigt simpelt spel. Det går ut på att spela i 90 minuter göra ett mål mer än det andra laget och tillslut vinner alltid Tyskland, förf anm. Gary Linekers syn på fotboll.
Av de första tre fighterna gjorde vi alltså precis detta, ja inte förlorade mot Tyskland men vi gjorde ett mål mer än våra motståndare. De fyra första matcherna bjöd på 10 poäng mot fyra på förhand väldigt kvalificerade lag.

Inför det första kommunderbyt mot Malmköping på ett antal år så låg vi i topp av sörmlandsfemman. Väl där fick Flen sig en rejäl tankeställare. För i den matchen dominerades Flen av sin otacksamma lillebror. På något sätt var det ett av många vägskäl för säsongens vidkommande. Var lagom nog? För en topp placering var vi tvungna att ersätta den befintliga rädslan med en helt annan känsla. Det handlar nödvändigtvis inte om spelsystem, spelare eller andra faktiska fysiska ändringar. Det handlade mer om psykiska faktorer, främst i form av tro på sitt egna kunnande, något som Flens IF Södra hade/har. Turligt nog mötte vi i omgången efter ett ganska dåligt lag mätt utifrån Div. 5, Näshulta. Detta lag hade inte mycket att hämta mot ett stabilt spelande Flen som tog en viktig seger ute vid Ekhammaren.

Tyvärr så gavs Flen sämre förutsättningar inför matchen mot Sport helgen efter. Ute och svirade var en rätt stor klick av de gula spelarna eftersom matchen krockade med Flens student. Inte optimalt på något sätt och vissa spelare dök upp lagom till avspark och detta märktes väldigt tydligt på de första 45 där spelet var bedrövligt från de gulas sida. Lyckligtvis kändes den matchen som en engångsföreteelse på något sätt. Det var egentligen inte vårat fel att vi spelade dåligt. Detta var i alla fall tankegångarna som frammanades inför säsongens andra kommunderby, mot Bruket.

Hälleforsnäs som hade börjat sin säsong på ett bra mycket stökigare sett än sina gula opponenter har sin starka tradition och gruppkänsla som ett starkt vapen. Detta slog dock Flen ur dem på 10 minuter för då var ridån redan nere och den feta damen hade sjungit klart varenda not i musikalen. Det var en fullständig överkörning ute i Bruket och det var oerhört skönt för alla Flenare som har varit med att förlora åtskilligt flera derbyn än de har vunnit dem, undertecknad inkluderad. Matchen därefter som spelades mot ett då bra, ja eller poängmässigt sett bra Sch-berga. Jag tycker nog att vi gjorde en av våra bättre offensiva matcher med väldigt fina kombinationer och chanser. Nu hade vi äntligen hittat ett skönt momentum som det kändes skulle hålla i alla fall till uppehållet. Men när man väl börjar hitta logik i nått ologiskt som fotboll i realiteten är så var väl kanske inte förlusten mot Björkvik, jumbon någon större chock. För ute i skogen i ingenting blev vi ordentligt uppiskade och kunde konstatera att säsongens största förlust inte föll mot något topplag.

Det var efter en ruskig kollektiv kollaps mot Björkvik som vi skulle möta Hällby hemma. Hällby som har det icke så smickrande epitet tok-lag. För mig veterligen är det många lag som har problem med detta gäng halvtokiga, halv eskilstunabor. Det är dock en paradox för många av spelarna som man pratade med under matchen var trevliga medan de kollektivt lämnade de en hel del att önska. I denna något virriga utläggning skall det tilläggas att Hällby har ett riktigt bra fotbollslag.

De vann således matchen nere på Hammarvallen med 3-2 efter att Flen var nära att komma igen från ett 3-0 underläge men ändå inte riktigt. Tror ändå att det var viktigt med uppryckningen i slutet av den matchen. Vi visade på så sätt att vi var i närheten. Detta istället för att matchen efter åka och möta samma gäng igen med vetskapen om att man blivit utskåpade hemma. För innan serien skulle ta ett välbehövligt uppehåll och de stora matchernas man skulle presentera sig så var det Hällby borta. De stora matchernas man får vi tillfälle att återvända till.

Före matchen mot Hällby borta så var vi i brygga. En förlust skulle betyda att vi skulle tappa väldigt viktiga poäng till toppen och att vi på allvar skulle behöva titta nedåt i tabellen. Så jämn var serien under detta skede. Det var alltså förenat med ångest att åka till fängelsebyn utanför Eskilstuna. Ännu ett vägskäl.

Matchen spelades utifrån väldigt taskiga förutsättningar. Dessa var spöregn och en plan som var mer lämpad för Rodeo shower än fotboll. Det var ingen höjdarmatch som spelades men det var 3 oerhört viktiga poäng som bärgades när Saminho spräckte sin målnolla i ett väldigt lämpligt läge. Serieuppehållet kom väldigt lägligt med en 4e plats som facit men det började kännas som att något ganska stort var på väg att hända. Detta genom att Flen av någon märklig anledning nästan alltid spelar bättre på hösten och återkomsten av de stora matchernas man.

Sommaren avhandlades med det sedvanliga regnet som ställde till det till den milda grad att många träningar förflyttades till gräsplättar av väldigt varierande kvalité. Så, om det regnar nästa år och någon vill låna ut sin trädgård så är det bara att höra av sig till Hammarvallens vaktmästare som mer än gärna lånar ut mål och kritar linjer. Det enda negativa är att Gösen har en två-läsks klausul i sitt kontrakt så detta är ett måste.

Då var dagen kommen. Flen skulle äntligen få revansch på Björkvik efter förnedringen från våren. Matchen börjades också på ett sådant sätt. Chanser med hög dignitet skapades och missades därefter. Årets räddning på Hammarvallen efter en viss straffräddning utspelade sig mot Björkvik. Detta när en bortaspelare som dessutom var utespelare lyckades freda mållinjen med hjälp av sin viktigaste ägodel. Under Avdelning, Smärta. Matchen slutade hursomhelst med en blytung förlust. Förlusten skulle dock bli en av få plumpar i protokollet denna höst.

I matchen mot Tystberga eller Sch-Berga som refererats till tidigare så var Kvarna åter i laget och jag tror att det var väldigt viktigt i denna match som innehöll mycket kamp och ett drömmål av Flens och Div.5s bästa vänsterback Tom-E som drog en vänster upp i krysset på ett sätt som gjort Gösen grön av avund om det inte varit så att han inte ens var på plats på grund av avstängning.

Matchen mot Bruket var matchen då det äntligen var dags för den beryktade stora matchernas man att kliva fram. För ett mål en assist var facit i denna klang och jubelföreställning, Ps. ironi angående matchen kvalité. Ds. Skönt med två av två mot de blåa hursomhelst. Speciellt eftersom Bruket formulerat en specialklausul där en anonym flens spelare och FD Bruketspelare, vi kallar honom ”brottarn” var tvungen att punga 10 000 per match mot Bruket, löjligt.

Nu var det dags att återvända till en plats där Flen under sina glansdagar huserade i början av 80 talet med Kjelle Abbis i spetsen. Nämligen Tunavallen. Skillnaden skulle väl vara att Kjelles grabbar inte spelade på plastgräset som var underlaget i detta fall. Det mest uppseendeväckande var väl kanske Mackes mottagande av en rak höger. Märkligt nog blev det inte sista gången som han erhöll just en sådan behandling. Kan det vara så att Flens flinke lagkapten är något av en uppviglare. Nej den teorin lägger vi åt sidan, hemska tanke.

Efter en enkel seger mot Hulta där matchen efter några meter regn, saxat från Lull, var flyttad till Vadsbo så var det återigen dags för ett derby. I detta derby bjöd Flen upp på ett bra mycket bättre motstånd än hemma. Ologiskt nog så blev siffrorna det omvända och det blev en ganska klar seger för våra antagonister från Köpingen. Höstens andra förlust skulle även bli säsongens sista.

Därefter vann vi med 4-3 i vattenpolo mot Bissarna och de två FD division. IV lagen Järna och Nykvarn med sammanlagt 4 bollar. Inför slutmatchen mot Babylonien hade vi 1 poäng till godo mot Bissarna men en avsevärt sämre målskillnad gjorde att en vinst i det närmaste var tvungen. Vissa spelare gör sina bästa matcher i en serielunk medan andra gör dem när det verkligen behövs. Ni vet vem jag pratar om, Mm just det, De stora matchernas man som i kombination med en fantom i mål, Petter B, var nyckeln i denna match.

För matchen började oroväckande för Flen vidkommande. Det var inte mycket som stämde och när den svartvite dömde straff åt Babylon så kändes det ganska typiskt för matchen. Björkman grabben ville annat och steg fram när det verkligen gällde och avvärjde straffen. Babylon fortsatte pressa oss och speciellt vår målvakt som i upptakten av andra halvlek gjorde några fantastiska räddningar. Därefter var det vid det här laget, mannen, myten, legendens dags att kliva fram ur skuggan. Med två mål från hans sida så cementerades Flens plats i Div. IV. De stora matchernas man hade gjort det igen och Montin blängde surt från sin sida av omklädningsrummet mot denna hjälte. Skämt åsido.

Tycker att hela Flens trupp och alla som hjälpt till under säsongen 2008 ska sträcka på sig känna sig nöjda och otroligt stolta för sin insats. En fantastisk säsong på alla sätt och viss som slutade precis som man vill att den ska sluta. Vi spelare måste såklart tacka förening, åskådare, tränare och materialare som hjälpt oss under säsongen och hoppas att vi gett tillbaka lika mycket som vi har fått.

Vi hoppas att vi återses nästa säsong nere vid Hammarvallen, Nykroppa!

Skrivet av Charlie Olsson den 7 oktober 2008.