Tuffast möjliga läge för Fältet!

Det var inte rättvist. Resultatet speglar absolut inte matchen. Men å andra sidan, vem har sagt att fotbollen är rättvis? Efter ett mycket fint spel av Eriksfält i inledningen av matchen trodde jag att det här ska nog gå vägen. Det här ska vi klara av. Det var en tuff bortamatch. Det visste alla om men, efter en olycklig sekvens i första halvlek där Dubbe såg ut att bli ställd av den konstiga studsen i konstgräset, kunde Eskilsminne göra 1-0 i "tom kasse". Verkligen inte rättvist och f*n så frustrerande.
Det var en rolig match till att börja med. Eriksfält visade upp ett passningsspel som i alla inte jag har sett på länge. Bollen gjorde jobbet och spelarna därefter.
Men, bolljäkeln ville inte in. Med lite mer skärpa i avslutningsmomentet och med mer flyt hade vi fått in de viktiga bollarna.
Även efter hemmalagets ledningsmål var det Eriksfält som hade spelövertaget och skapade flest målchanser. Dock utan resultat.
En bit in i andra halvlek kändes det som om många spelare sprang in i väggen. Många spelare såg väldigt trötta ut och även om motståndarnas andra mål luktade lite offside så tror jag att vi med lite mer ork hade kunant förhindra uppspelet till deras högerytter. 2-0 och det var som om luften gick ur.
Istället för att ta tag i det igen började frustrationen visa sig och det blev väldigt grinigt.

Under säsongen har det kännts som att det saknats någonting i laget. Igår kom jag underfund med var det var. Vi saknar en ledare. En spelare som i motgång kan vända hinder till möjligheter. En som pushar på sina kamrater och visar vägen inte bara när det går bra, utan också när det går emot.
Vi har haft en. Dessvärre skadade han sig och har varit borta hela säsongen. Marcus Nilsson är viktig för laget, och inte bara spelmässigt i försvaret. Han är även viktig som en "mentalitets-höjare".
Jag hittar ingen sådan ledare i Eriksfälts FF anno 2008. I laget finns många duktiga spelare men ingen direkt ledare. Hos en del av spelarna blir frustrationen så stor när det går emot att man använder sin energi till att vara lack och irriterad. Andra kör på matcherna igenom och är egentligen j*vligt anonyma.
Tack vare den egenskapen, (självklart kombinerat med kvalitet som fotbollsspelare) , anser jag att Mackan är en av de absolut viktigaste spelarna i Eriksfälts FF. Därför också den mest saknade.

Mycket av frustrationen igår berodde ju till stor del av tröttheten som kom. Det är jobbigt att jaga i underläge och än jobbigare blir det när det inte lossnar.
Deras 3-0 mål kom efter slarv i markeringen på en hörna. Det kan kanske också kopplas till tröttheten och att koncentrationen
Därefter så lyckas faktiskt EFF rycka upp sig lite för att trycka in ett reduceringsmål men, denna dagen var det så att bollen inte ville in. Tom hade ett skott i ribban. Dilton hade ett bra läge men målvakten räddade hans skott.

I matchen igår kändes det som att Eskilsminne orkade mer än vad vi gjorde och kanske hade man kunnat göra något byte för att vila spelare en liten stund. Då tänker jag mest på Richard Palhoto som innan han blev trött gjorde en bra match. Varför inte byta ut honom några minuter. Låta honom återhämta sig för att senare komma in igen och köra på, istället för att köra slut på honom helt och byta när det återstår 20 minuter. Det ska också sägas att det var inte bara Richard som såg trött ut igår. Många slarviga felpass gjorde att det nästan såg ut som juniorlagsfotboll ett tag.

Eriksfält startade med en 4-5-1 uppställning och jag tror inte att det var av några taktiska skäl. Jag tror det helt och hållet beror på att Thomas Horvath inte fanns med i truppen p.g.a. jobb. Hade han varit med hade Eriksfält nog kört sitt vanliga 4-4-2.
Jag hävdar att EFF hade tjänat på att spela med Dilton jämte Mange hela matchen. Då hade det blivit att Mange gått på djupet och Dilton mött. Nu blev det istället att Mange sprang för att möta boll men bollen kom på något sätt ändå över Mange till den position han hade haft om man spelat med två anfallare.

Mats Olsson sa till mig i slutet av matchen att vi vinner mycket boll och har mycket boll på grund av att vi är 3 innermittfältare, men vi skapar inte mycket heta målchanser på grund av att vi är tre innermittfältare.
Hade man kanske kunnat göra en Lagerbäck? Spela 3-5-2? Eller är jag ute på djupt vatten om jag föreslår en sådan grej? Nåja, kanske bara ett litet drömmande och i returmatchen finns det bara ett sätt att köra på: Framåt!
3-0 är tufft men absolut inte omöjligt. Vi har vunnit med 4-0 eller mer mot bra mostånd ett par gånger tidigare. 7-0 mot Hardeberga tidigare i år och 4-0 mot Glimåkra i kvalet uppåt för 2 år sedan är resultat vi ska ha i åtanke när vi går upp till kamp hemma på Lindeborgs IP på lördag. Eskilsminne ska inte få en lugn stund...

ÄN ÄR DET INTE ÖVER!!!

FORZA FÄLTET!

//Martin Nerbring