The return of the Sill?

Det är inte en helt oprövad tanke att det är små slumpmässiga skeende som styr stora historiska händelser. Tänk om Princip hostat till och skotten i Sarajevo missat sitt mål eller om Platon skitit i att skriva ner dialogerna Sokrates förde på Atens antika gator. Ponera att Hannibal kommit över ett gäng vandrande pinnar istället för elefanter eller att Einstein snöat in på bordshockey istället för fysik. Tänk om jag aldrig stött på Silla på apoteket på Knutpunkten i Helsingborg igår.

Risken att med de överdrivna historiska liknelserna skrämma bort den blygsamme Silla är jag medveten om, men har man en gång donerat sitt fotbollshjärta till Fältabacken får man räkna med evig kärleksbombning. Dessutom bör det tilläggas att en comeback inte på något sätt är klar och att det i dagsläget är oklart i vilken omfattning Silla skulle kunna spela, då han fortfarande bor utanför Henkeborg. Att Silla, vid vårt korta möte och efterföljande sms-konservation, dock spontant ställde sig positiv till spel är en nyhet väl värd att presentera i vilket fall.

Skulle förhandlingarna landa och Silla återigen dra på sig FFF-skruden så skulle fansen skatta sig lyckliga över återkomsten av en av klubbens stora defensiva profiler genom tiderna. Silla är världens snällaste utanför planen och världens mest kompromisslöse på planen. Observera att detta absolut inte innebär att Silla spelar fult, bara hårt och bestämt. Hans perfekta timing gör också att han nästa alltid kommer in rätt i närkamperna, vilket innebär att hans hårdhet leder till regelrätt bollvinst istället för frispark för motståndarna. 

Fältatummarna hålls alltså hårt för att ödet åter för Silla till klubben.