"Nya" Fältabacken tog skön premiärseger!

När spelprogrammet offentliggjordes förra veckan ringde det varningsklockor i Fälta-leden. Utposten i premiären precis som förra året och då fick ett nyligen guldkontrakterat, nervöst och inte helt samspelt Fältabacken se sig besegrade med 2-1 efter en minst sagt blek insats. I årets premiär var det dock helt annat ljud i skällan och redan på uppvärmningen syntes en tydlig tändning hos de guldtröjade. Att skådeplatsen, för första gången på tre säsonger, var anrika Norrvalla IP, att truppen nästan till hälften bestod av hungriga nyförvärv och att våra nya gulddräkter är annorlunda och betydligt mer inbjudande än förra årets versioner gjorde att kopplingen till den gånga säsongens premiärförlust inte kändes så stark.

Mycket riktigt inledde FFF i ett rasande tempo och första kvarten var en uppvisning i totalfotboll; fin rörelse, effektiva positionsbyten, löpvillighet både med och utan boll och det för föreningen signifikativa passningsspelet längs marken. Tyvärr gjorde även den typiska avslutningsineffektiviteten sig påmind och endast en kraftfull nick från Jonathan, efter ett mönsteranfall och ett fint inspel från Telly, hamnade bakom Micke i Utposten-målet under inledningskvarten. Med rimlig utdelning borde vi ha gjort tre eller fyra baljor under denna period och inte minst Daniels galna kanon i ribban från stillastående var värd ett bättre öde.

De sista tio minuterna av första halvlek föll vi tillbaka en aning och Utposten fick tid att ägna sig åt sin taktik; att mata in långbollar i vårt straffområde. Detta resulterade i ett par halvchanser, men Zoki visade inga prov på nerver i sin första FFF-match utan var säkerheten själv mellan stolparna. 1-0 stod sig till halvtid och vi kom överens om att springa igång vårt spel igen och försöka hitta tillbaks till matchinledningens bollrull. Så blev det dock inte, utan vi var rejält tillbakatryckta under första delen av andra halvlek. I den mest svettiga sekvensen hade Utposten fem-sex hörnor på rad och lite olyckligare studsar hade lett till kvittering. Vi redde ut stormen och jämnade ut spelet en aning innan Stellan, med en perfekt direktskarv, hittade mig i djupled. Deras sista försvarare tog ett felsteg och vacklade till och det var enkelt för mig att spela fram Pontus som i öppet mål gjorde det viktiga 2-0-målet.

Jag ska inte säga att vi slog oss till ro, men det var nog viss okoncentration som bäddade för Utpostens reducering med fyra minuter kvar. Den välkända känslan av ”nu släpper vi garanterat in kvitteringen av bara farten”-obehag hann knappt infinna sig innan Pontus, i princip direkt efter avspark, i trängt läge tråcklade in sitt andra för dagen mellan både backens och målvaktens ben. Man kan inte låta bli att notera ett visst mått av fotbollsironi i det faktum att alla våra öppna chanser brändes och en nästintill icke-chans blev matchavgörande. Utan att ha hunnit reflektera över denna kuriosa och stärkta en den psykologiskt viktiga snabbrepliken spelade vi av matchens sista minuter i lugn och ro. Vid tackceremonin var det ryggdunkar över laggränserna och alla var överens om att det varit en fin och minnesvärd korpmatch och Utposten kommer säkerligen med sitt solida och tunga spel ta en hel del skalpar under seriens gång.

För Fältabackens gulddräkter var det tre poäng, mungiporna uppåt och inte minst nöjda konstateranden att samtliga årets nyförvärv infriat förväntningarna. Daniel, som pendlade mellan back och mittfältare, visade ett extremt brett register med allt från tekniska läckerheter till uppoffrande hemåtjobb, via dundrande högerkanoner. Pontus L kom helt till sin rätt i sin mittfältsroll och gjorde en helgjuten insats som tvåvägsspelare med stort ansvar och slit både i defensiven och offensiven. Stellan är en gedigen klasspelare och skapade ett gäng riktigt fina lägen både för sig själv och andra och gjorde också att vi fick ett varierat anfallsspel genom att komma ner och möta uppspelen på fötterna. Zoki i målet fyllde definitivt tomrummet efter Alex och var lugn, säker och svarade förutom detta för en hel del viktiga ingripanden i pressade situationer. Han är också, i sin unika blå målvaktströja, utan tvekan lagets bäst ekiperade. Samtliga nyförvärv visade också upp den nödvändiga Fältabacken-sportsligheten och glädjen och smälte på detta viset in i laget som smöret i en nyrostad Hönökaka.

Nästa helg väntar Elineberg och jag tror att de flesta i laget redan längtar dit…