IFK Klagshamn
2009-05-11 00:09
0-3 blev 3-3
Tung hemresa för Klagshamn efter att man tappat 0-3 till 3-3 borta mot serieledande Karlskrona.
Mattias Larsson
com.larsson@gmail.com
Vad kan jag säga som inte redan har sagt om denna match? Swidde har lämnat en utförlig rapport på Klagshamns officiella hemsida och därför kommer jag inte att gå in på detaljer om hur matchen gestaltade sig.
Inte heller kommer jag att gå in på domarinsatsen utan nöjer mig med att konstatera att efter att den ordinarie domarn blivit skadad och tvingats utgå efter 24.18 av första halvlek, så ersätts han av en linjedomare som inte alls är redo för uppgiften.
Huvuddomaren Mattias Jacobsson blev tidigt i matchen stämplad av Karlskronaspelaren Robin Sjöö så illa att han inte kan fortsätta. Samtidigt så får man "ragga" upp en linjedomare i Karlskronapubliken och så var det med den opartiskheten.
Klagshamn kommer i alla fall till spel utan Jens Nordström, Rickard Rosdahl och Jonas Hansson men med en väldigt positiv attityd i matchen. Förra veckan skrev jag att det kändes som att det var lite tråkig stämning på plan och på lördagen märkte man ingenting av detta. Snarare tvärtom.
Klagshamn tar allts ledningen med 3-0 via Ken Hansson (nick på hörna), Magnus Göransson (chip efter målvaktsretur) och Rasmus Håkansson som vänder om och enkelt rullar in bollen efter att målvakten missbedömt en lyrboll.
3-0 i halvtid skall man naturligtvis inte tappa på någon nivå inom seniorfotboll, men det har hänt bättre lag än IFK Klagshamn förr och det kommer att hända många gånger till i framtiden. Swidde säger till mig i halvtid att 3-0 är inget bra resultat att leda med i halvtid och jag svarar skämtsamt ett det trots allt bör vara bättre att leda med 3-0 än bara med 1-0. Det visar sig att Herr Nilsson skall få rätt.
Karlskrona tar tag i taktpinnen och pressar utan att egentligen skapa ett dugg. Klagshamn blir dock försiktiga i överkant vilket naturligtvis är en del av att man hittills inte vunnit i serien och vill bevaka de tre poängen. Man blir alltså mer rädd för att förlora än att man satsar på att vinna.
Jag var säkert på att när man red ut de första 25 minuternas anstormning, så skulle Klagshamn ro detta i hamn.
Med lite mer än tio minuter kvar på klocken får emellertid Karlskrona in en rducering som ger dem ny kraft och energi och nu darrar våra gulblå pågar betänkligt.
I matchens sista minut reducerar Sadet Maxhuni ytterligare en gång och när domaren, totalt oförklarligt lägger på fyra minuter i andra andra halvleken så förstår man att det blir svettigt.
Och mycket riktigt, KAIF får en straff efter att en Karlskronaspelare skjutit bollen på armen på en Klagshamnsförsvarare och straffen sitter bakom Patrik Eklund.
Matchslutet känns olustigt på alla sätt och vis, inte bara med Klagshamnsögon sett.
I en tid där domarna allt mer påverkar utgången av matchen är det naturligtvis tråkigt att se ännu ett sådant exempel. Men det sker på alla nivåer och är inget unikt för södertvåan.
Den tillträdande domaren dömer alltså 11 gula kort, en utvisning och en straff i en match som enligt en neutral åskådare bör betecknas som juste.
Under de sista 15 minuterna låter han hemmalagets bänk döma matchen och hade det inte varit för gapet och skriket från deras bänk så hade inte Luis Da Silva fått något rött kort.
Dessutom så varnar han vid hela två tillfällen (ett i första och ett i andra) fel (!) Karlskronaspelare och hade rätt varit rätt här så hade Klagshamn fått spela 11 mot 10 och med ställningen 3-0.
Frågetecken måste även sättas för KAIF-bänkens beteende i samband med deras mål. På denna nivån är det fullkomligt oacceptabelt att hytta med nävar, håna och visa finger mot den andra bänken.
Poängtappet känns trist men en poäng borta mot Karlskrona hade räknats som bra innan matchen. Även om matchen slutar i ilska och irritation så bör man ta med sig den positiva inställningen man hade under matchens första 80 minuter.
Dessutom var det glädjande att se tre målskyttar i laget och det fina kortpassningsspelet som man studtals totalt manövererade ut serieledarna med.
Patrik Eklund gör en fin insats i mål och framåt var ken riktigt på hugget och Rasmus Håkansson som fick chansen tog den och krönte insatsen med ett kyligt mål.
Det finns heller ingen anledning till panik trots att man är segerlösa så här långt. Det syns tydligt att det är på väg att lossna och serien är och kommer att förbli jämn.
Ken och Rasmus hittade som sagt målet, försvaret håller seriens målgladaste gäng i schack under 80 minuter och på kanten verkar Modou Jagne bara på g.
Med fortsatt positiv anda så kommer segern inom kort.
Närmast väntar Vellinge i DM på tisdag och på lördag är det hemmamatch mot tabelljumbon Nike.
Inte heller kommer jag att gå in på domarinsatsen utan nöjer mig med att konstatera att efter att den ordinarie domarn blivit skadad och tvingats utgå efter 24.18 av första halvlek, så ersätts han av en linjedomare som inte alls är redo för uppgiften.
Huvuddomaren Mattias Jacobsson blev tidigt i matchen stämplad av Karlskronaspelaren Robin Sjöö så illa att han inte kan fortsätta. Samtidigt så får man "ragga" upp en linjedomare i Karlskronapubliken och så var det med den opartiskheten.
Klagshamn kommer i alla fall till spel utan Jens Nordström, Rickard Rosdahl och Jonas Hansson men med en väldigt positiv attityd i matchen. Förra veckan skrev jag att det kändes som att det var lite tråkig stämning på plan och på lördagen märkte man ingenting av detta. Snarare tvärtom.
Klagshamn tar allts ledningen med 3-0 via Ken Hansson (nick på hörna), Magnus Göransson (chip efter målvaktsretur) och Rasmus Håkansson som vänder om och enkelt rullar in bollen efter att målvakten missbedömt en lyrboll.
3-0 i halvtid skall man naturligtvis inte tappa på någon nivå inom seniorfotboll, men det har hänt bättre lag än IFK Klagshamn förr och det kommer att hända många gånger till i framtiden. Swidde säger till mig i halvtid att 3-0 är inget bra resultat att leda med i halvtid och jag svarar skämtsamt ett det trots allt bör vara bättre att leda med 3-0 än bara med 1-0. Det visar sig att Herr Nilsson skall få rätt.
Karlskrona tar tag i taktpinnen och pressar utan att egentligen skapa ett dugg. Klagshamn blir dock försiktiga i överkant vilket naturligtvis är en del av att man hittills inte vunnit i serien och vill bevaka de tre poängen. Man blir alltså mer rädd för att förlora än att man satsar på att vinna.
Jag var säkert på att när man red ut de första 25 minuternas anstormning, så skulle Klagshamn ro detta i hamn.
Med lite mer än tio minuter kvar på klocken får emellertid Karlskrona in en rducering som ger dem ny kraft och energi och nu darrar våra gulblå pågar betänkligt.
I matchens sista minut reducerar Sadet Maxhuni ytterligare en gång och när domaren, totalt oförklarligt lägger på fyra minuter i andra andra halvleken så förstår man att det blir svettigt.
Och mycket riktigt, KAIF får en straff efter att en Karlskronaspelare skjutit bollen på armen på en Klagshamnsförsvarare och straffen sitter bakom Patrik Eklund.
Matchslutet känns olustigt på alla sätt och vis, inte bara med Klagshamnsögon sett.
I en tid där domarna allt mer påverkar utgången av matchen är det naturligtvis tråkigt att se ännu ett sådant exempel. Men det sker på alla nivåer och är inget unikt för södertvåan.
Den tillträdande domaren dömer alltså 11 gula kort, en utvisning och en straff i en match som enligt en neutral åskådare bör betecknas som juste.
Under de sista 15 minuterna låter han hemmalagets bänk döma matchen och hade det inte varit för gapet och skriket från deras bänk så hade inte Luis Da Silva fått något rött kort.
Dessutom så varnar han vid hela två tillfällen (ett i första och ett i andra) fel (!) Karlskronaspelare och hade rätt varit rätt här så hade Klagshamn fått spela 11 mot 10 och med ställningen 3-0.
Frågetecken måste även sättas för KAIF-bänkens beteende i samband med deras mål. På denna nivån är det fullkomligt oacceptabelt att hytta med nävar, håna och visa finger mot den andra bänken.
Poängtappet känns trist men en poäng borta mot Karlskrona hade räknats som bra innan matchen. Även om matchen slutar i ilska och irritation så bör man ta med sig den positiva inställningen man hade under matchens första 80 minuter.
Dessutom var det glädjande att se tre målskyttar i laget och det fina kortpassningsspelet som man studtals totalt manövererade ut serieledarna med.
Patrik Eklund gör en fin insats i mål och framåt var ken riktigt på hugget och Rasmus Håkansson som fick chansen tog den och krönte insatsen med ett kyligt mål.
Det finns heller ingen anledning till panik trots att man är segerlösa så här långt. Det syns tydligt att det är på väg att lossna och serien är och kommer att förbli jämn.
Ken och Rasmus hittade som sagt målet, försvaret håller seriens målgladaste gäng i schack under 80 minuter och på kanten verkar Modou Jagne bara på g.
Med fortsatt positiv anda så kommer segern inom kort.
Närmast väntar Vellinge i DM på tisdag och på lördag är det hemmamatch mot tabelljumbon Nike.
