Försvar är bästa anfall

Helt i linje med Rysslands 340-miljonerssatsning på värdskapet för Eurovision Song Contest, lät Korpen i Helsingborg sista omgången innan sommaruppehållet spelas på Norrvallas exklusivt välkammade konstgräsplaner. Zoo Bar stod för motståndet och på förhand kändes det som att både den större planen och det passningsvänliga underlaget skulle gynna FFF:s hyfsat konditionsstarka och bollsäkra spelare. Matchen blev dock en inte alltför upphetsande historia där det, på alla sätt och vis, var Fältabackens defensiva krafter som stod för ljusglimtarna och i slutändan avgjorde till guldtröjornas fördel. Dels genom att dagens backpar Telly och Daniel höll rent hus hemåt, dels för att det var just dessa två som varsin gång noterades i målprotokollet. 1-0 gjorde Telly efter att i en tuff närkamp ha krigat sig till en välriktad långboll från Daniel och sedan tryckt dit samma boll djupt i målvaktens högra hörn. I slutet av första halvlek utökade Daniel med ett välplacerat långskott i samma hörn och matchen fick därefter än mer söndagskaraktär, även om det inte saknades vilja hos något av lagen.

Andra halvlek blev mållös och Posten DK, seriens andra fullpoängare, satt vid sidlinjen för att spana in sina toppkonkurrenter. Vill man se det negativt så kan man nog anta att de inte blev alltför rädda eller imponerade av vad vi presterade, men från andra perspektivet så spelade Fältabacken inte ens på hälften av strängarna på lyran och har betydligt mer att ge. Vad Posten DK fick se var ett lag med en tajt defensiv, ledd av planens redan hypeade giganter Daniel och Telly, och en målvakt som höll sitt löfte att, trots en stenhård straff i stolpen, vägra släppa bollar förbi sig. De fick också se ett lag . Kanske inte ett perfekt spelande lag med övertygande positionsspel, men ett lag som kämpade och stod upp för varandra och hela tiden hade tre poäng framför ögonen. Det ska inte glömmas att de också fick se ett Zoo Bar som faktiskt spelade fin fotboll och, precis som Daniel konstaterade i ett SMS någon timme efter slutsignalen, inte bara tjongade långbollar som de flesta lag vi hittills mött har gjort.

Att vi saknade en rad viktiga spelare idag (på grund av allt från skador, bröllopsfester och frieristråt) men ändå vann tyder på kvalitet och en osannolik bredd för att vara korptrupp; vilket lag vi än ställer på benen ser det mycket starkt ut! Vi har också en grym lagmoral och ett genomgående positivt och stöttande snack på planen vilket ger en skön grundtrygghet i laget och vi har ju redan vänt två underlägen till seger i årets serie, något som historiskt sett inte varit Fältbackens starka sida. Att vi inte spottat in mål, spelat klappklapp-fotboll matcherna igenom eller vunnit med superstora marginaler beror nog främst på att årets korpserie är tuffare och jämnare än någonsin. Fältabackens FF årgång 2009 verkar också ha fått en gnutta av Inters till fulländning förfinade egenskap att anpassa energiutsläppet efter motståndet och matchsituationen. När det har krävts har vi tagit oss samman, rättat till det som felat och förändrat matchbilden till vår fördel och samtidigt har vi, om inte slagit av på takten, så i alla fall inte riskerat något när det inte har behövts. Har vi blivit äldre och klokare? Eller kanske bara äldre…

För att avsluta denna matchrapport, som inte direkt la fokus på själva matchen, och ytterligare sammanfatta första ”halvan” av serien för Fältabackens del (ingen i laget var för övrigt speciellt sugen på speluppehåll nu) så kan man konstatera att vi i år har en extremt lyckad kombination av invanda och mångåriga FFF:are och hungriga och kompetenta nyförvärv. De senare har, förutom det minst sagt stora fotbollskunnandet, också tillfört ytterligare glädje och entusiasm till Fälta-familjen. Jag kan knappt vänta (ingen vacker anglicism, men finns det ett svenskt uttryck motsvarande ”I can hardly wait”? – ”bärga mig” är inte snyggt…) tills seriespelet sätter igång igen till hösten. Som viss abstinensstillare kommer Grushjältar Cup på Norrvalla om tre veckor.