Fältabacken utstraffade i kvarten

Den positiva känslan från gårdagens samling var, om inte bortblåst, så i alla fall ersatt av prat om småskavanker, smärtstillande salvor och trötthet när guldtröjorna åter sammanstrålande på Norrvalla strax innan lunch på söndagen. Själv hade jag sovit dåligt på grund av en rejäl inre blödning på höger lår och en smärtande vänsteraxel (gubbe vid 32…), men det började kännas aningen bättre efter Henkes salvkur, förmodligen inhandlad av en trollpacka i någon av de mindre nogräknade butikerna kring Möllan, och ett par stela ruscher längs långsidan.

Att Fältabacken inte skulle komma upp i gårdagens tempo och spelflyt stod klart ganska snart efter det att domaren blåst igång kvartsfinalen. Highway 40 tilläts dominera, om inte totalt, så i alla fall påtagligt. 1-0 lät inte vänta på sig och vi ska vara glada och tacka Zoki för att det inte stod 3-0 i paus. Efter ett litet moralhöjande snack såg det helt annorlunda ut i andra halvlek. Vi fick igång vårt passningsspel, började ta löpningar och Henkes kvittering efter fem minuter kändes motiverad. Snart hamnade vi dock i underläge igen och matchen var på väg ur våra händer när en tilltrasslad situation ledde fram till vår sena kvittering. Sudden death var i annalkande och efter en mållös sådan väntade avgörande på straffar. Som tur var sågs inte Kim Källström till och hela fem straffar gick i mål innan vår tredje boll dundrade stenhårt i ribban, ner på mållinjen och… ut.

Bitter och nedslaget, tänker ni nog nu, men faktum är att det inte kändes så tungt. Sett över hela matchen så var Highway 40 det bättre laget (även om vi hade ett par jättelägen att avgöra – ett precis innan slutsignalen och ett i slutet av sudden death) och vi ska vara nöjda över att ha kämpat oss tillbaka från underläge två gånger. Dessutom, även om det inte uttalades, så tror jag många av oss kände att det var välbehövlig vila som nu väntade våra ärrade och möra kroppar (jag vet, det låter som att jag talar om en Mount Everest-expedition och inte en korpfotbollsturnering).

Turneringen avslutades med ytterligare en intervju av supertrevlige Svenska fans-Jakob från Trelleborg i den mixade zonen. Daniel, tränare Truls och jag sammanfattade turneringen inför världspressen och vi var alla överens om att Fältabacken föll med flaggan i topp och bjöd på fin fotboll (frånsett första halvlek idag) och sportsligt uppträdande. Truls muttrade dock något off-camera om ”jävla gnäll om skador och skavanker”. Låt oss hoppas att han inte använder sådana kraftuttryck på dagis på måndag.

Nu, lite senare på söndagskvällen såg jag att Highway 40 gått hela vägen och vunnit cupen. Bara att gratulera och på ett sätt känns det ju bra att ha åkt ut mot slutsegrarna. Å andra sidan kan man inte låta bli att slås av tanken att vi nog hade haft god chans att gå hela vägen om bara den där straffen studsat ribba in istället…