Blandade känslor när Fältabacken förlorade den tidiga seriefinalen

Förutsättningarna inför seriefinalen var ur Fältabackens synvinkel långt ifrån optimala. Redan på förhand hade vi en tunn trupp till drabbningen och det var nästan parodiskt när ytterligare återbud i rask takt trillade in i min sms-inkorg under eftermiddagen. Inte minst vår fixstjärna Stellans och målvakts-Zokis sena bortfall kändes tungt. Dock kom det att visa sig att Pontus A hade kvar de gamla handbollstakterna och mer än väl fyllde ut den mörkblå målvaktströjan. För personlig del var jag också aningen ur balans efter den klassiska ”första jobbdagen efter semestern och shit vad sommaren gick fort-känslan” (missförstå mig inte – jag älskar mitt jobb men omställningen att gå från att vara med tjej och son från arla till särla till några timmar på kvällen är stor och lika omtumlande varje gång). Dessutom satte förstås det stora manfallet griller i huvudet på en coach.

Det visade sig dock, när vi promenerat genom den galet GTA-lika industrimiljön från parkeringen ner till den nya spelplatsen på Brohults IP, att även Posten DK saknade folk och inte heller skulle ha några avbytare. Detta borde ha ingjutit hopp i våra fälta-hjärtan, men istället inledde vi ganska håglöst och utan tydlig spelidé. Posten fick enkelt skapa en del farligheter, främst genom sin giftiga spjutspets längst fram. Deras ledningsmål lät, inte minst på grund av Pontus fina insats i målet, vänta på sig till mitten av halvleken och det kändes logiskt och fullt rättvist. I detta skede hände dock något och vi tog över mer och mer och skapade en hel del riktigt bra chanser. De hade visserligen en klockren stolpe, men vi svarade snabbt med en minst lika rungande stolpnick av Kalle och ytterligare ett par fina nicklägen borde ha resulterat i en kvittering.

Pausvilan kom minst sagt välbehövligt för i alla fall mig (hur f-n klarade man 90 minuter förr?) och känslan var positiv i laget. Vi hade som sagt kopplat ett rejält grepp och de började kännas lite räddhågsna. Denna känsla förstärktes i andra halvlek och de tappade större delen av sitt fina kortpassningsspel och ersatte detta med långbollar mot stjärnan på topp. Detta resulterade snart i 2-0, vilket kom lite som en chock för oss. Vi lät oss dock inte nedslås utan visade prov på riktigt fint laghjärta och stor moral och tog faktiskt över matchen fullständigt, vågar jag påstå. Kalle dundrade in 2-1-reduceringen med ett – sätt er ner och håll i hatten – långskott och vi blev strax efter Kalles kanon snuvade på en solklar straff (förlåt för att jag skällde på dig domaren; jag skäms för det även om jag såklart bad om ursäkt sekunden efter och självklart även efter matchen). Vår press var i detta skede monumental och Kalle nöjde sig inte med sitt första mål utan gjorde efter eget avancemang bakifrån och ett strålande väggspel även den välförtjänta kvitteringen med knappa tio minuter kvar att spela.

Det var inte tal om att falla till ro och bevaka den poäng vi nu krigat oss till utan vi fortsatte att trycka på och gick för segern. Mitt i denna press landade en förlupen boll hos deras anfallare som mycket vackert lirkade upp bollen i Pontus vänstra kryss. Efter detta, kanske serieavgörande, mål fick Posten DK ny vind under vingarna och hittade delvis tillbaka till sitt spel även om vi absolut borde ha förvaltat minst en av alla de chanser vi skapade mot slutet. Istället rullade de in 4-2-bollen i öppen kasse i matchens absolut sista sekund. Efter sedvanlig tackceremoni och välförtjänta gratulationer och ryggdunkar åt Posten DK-spelarna konstaterade vi alla i laget att vi trots förlusten gjort en mycket stark, både mentalt och spelmässigt, insats och det kändes extra bra och som ett bevis på detta att ett par motståndarspelare efter slutsignalen ansåg att vi borde haft de tre poängen. Jag håller dock inte med; tycker kanske att delad pott hade varit mest rättvist, men samtidigt spelar Posten så fin fotboll att de absolut inte ska skämmas för segern. Dessutom verkar de vara ett riktigt trevligt gäng och vi önskar dem all lycka under seriens slutskede. För Fältabacken väntar ny match på torsdag och känslan är, vilken man på förhand skulle haft svårt att tro efter en seriefinalsförlust, skön. Självklart är det surt att förlora en viktig match efter en så pass stark insats, men vi visade idag, på ett annat sätt än tidigare under säsongen, upp ett riktigt fint spel och dessutom prov på grym lagmoral när vi reste oss från 0-2 och tog över matchen.