FK Linköping
2009-08-11 20:12
Smedby AIS - FKL 0-1: FKL valde väg
”Här väljer FKL väg inför hösten”, skrev Mildaeus i sin blogg på corren.se inför matchen mellan Smedby AIS och FK Linköping på gemytliga Smedby IP i sydöstra Norrköping. FKL valde att ge allt för att hänga på tabelltoppen och tog chansen när det såg som allra mörkast ut.
Daniel Hall
FKL ställde upp med följande spelare:
1. Magnus Helin
21. Jonas Rydwik
20. Naris Radetinac
12. Jonas Anger
5. Markus Johansson
7. Gustav Claesson (13. Tobias Uller 89’)
16. Martin Jönsson
4. Tobias Jacobsson
11. Linus ”Limpan” Bergström (19. Ndiaye 85’)
8. Fredrik ”Pajen” Nilsson
10. Mats Haglund
En del förändringar jämfört med förra matchen. Lagerberg och Ekström uppenbarligen avstängda, något jag missat. Pajen spelade i anfallet (!) och Jacobsson som central mittfältare.
Vi vet alla att FKL har haft det tungt den senaste tiden. Här och var har det hävdats att den här matchen var den sista chansen för laget att blanda sig i kampen om seriesegern. Och det ligger mycket i det. Ett oavgjort resultat skulle ha förstärkt bilden av ett FKL som inte kan vinna. En förlust skulle ha varit katastrofal. Smedby, det spelskickliga formlaget som nyligen spöade allianskamraterna Kenty med hela 5-0, kunde med en seger gå förbi både FKL och Tenhult och positionera sig som främsta utmanare till Norrby. Med vårmatchen i någotsånär färskt minne förväntade jag mig en spännande match med både skönspel och kamp. Och matchen infriade verkligen förväntningarna. Den utvecklade sig till en desperat kamp för poängen där en fantastisk vänsterfot och en rutinerad skalle kom att spela huvudrollerna.
Första halvlek: FKL på defensiven
Efter en jämn inledning kunde Smedby etablera sig som det spelförande laget mot ett FKL som för dagen hade en tämligen defensiv uppställning med endast en renodlad anfallare. Precis som i vårmatchen visade Smedby upp ett kvickt, smart passningsspel, men till skillnad från den matchen tog det allt som oftast stopp ungefär vid straffområdesgränsen. FKL:s backlinje var verkligen på hugget matchen igenom och lyckades nästan helt radera ut det fina djupledsspel som Smedby tidigare gjort sig känt för. Mittbacksparet Anger och Naris visade upp en följsamhet som överraskade och imponerade på mig och de dominerade naturligtvis kraftigt i luftrummet. Detta gjorde att Smedby fick ta sina avslut från lägen utanför straffområdet eller i situationer där spelaren inte hade den rätta balansen för att få till ett bra skott. Anton Aguirre och Fredrik Åström hade hyfsade chanser för hemmalaget och Niclas Fredrikssons skott i första halvlekens slutskede tvingade Magnus Helin till en riktig TV-räddning. Mohammad Tadayon oroade ibland FKL-försvaret, men utan att få någon riktigt het målchans.
FKL hade sina bra perioder i första halvlek när man kunde flytta upp och etablera ett visst tryck mot smedbymålet. För det mesta hamnade man dock långt ner i försvarsspelet och hann inte fylla på med tillräckligt med folk för att kunna hota på allvar. Den bästa chansen – faktiskt ett gyllene läge – fick Mats Haglund i den tjugosjätte minuten när han fick stå fri på ett inlägg från Pajen men inte fick till mer än en touch, om ens det, på bollen. I en sån här match måste det vara mål där, tänkte jag då. Också Linus Bergström hade ett par halvbra lägen, men kunde inte upprepa sitt målfyrverkeri från vårmatchen.
Andra halvlek: det är som mörkast innan det ljusnar, eller en blixt från klar himmel
I andra halvlek blev Smedbys dominans ännu större, och FKL kom fram alltmer sällan. De första minuterna efter pausvilan tillhörde visserligen FKL, men sedan tog Smedby tag i taktpinnen och kunde trycka tillbaka FKL rejält under en tiominutersperiod. Man hade, som det heter, vittring på ett ledningsmål. FKL:s backlinje höll visserligen ställningarna, men i takt med att mittfältet sjönk längre och längre ner blev Smedby djärvare och fyllde på med allt mer folk. Det var också mycket nära att det blev 1-0 i den sextioandra minuten när en smedbyspelare fick skallen på en hörna. Nicken tog i ribbans undersida och bollen kunde panikrensas av FKL-försvaret.
Men det var till sist en annan skalle som skulle göra skillnaden denna kväll. Mitt i smedbypressen lyckades (ja, det måste man faktiskt säga) Hagge bli fälld ungefär tio meter utanför offensivt straffområde till höger i banan. Detta gav inte bara FKL chansen att pusta ut, utan också Pajen en möjlighet att utnyttja sin känsliga vänsterfot. Frisparken – perfekt höjd, perfekt fart, perfekt skruv – skar rakt in i högen av framrusande spelare i straffområdet där Hagge – vem annars – bara behövde toucha bollen för att ge FKL ledningen. Han fick en chans i första halvlek och sumpade den; i den andra fick han sin revansch. Lättnaden och glädjen var uppenbar hos såväl Hagge som resten av laget.
Ledningen var i det läget inte på något sätt logisk, men den gav naturligtvis FKL en massa ny energi. Efter målet ryckte de gulsvarta upp sig och flyttade fram spelet. Man kunde tidvis spela smart och hålla i bollen medan de chockade smedbyspelarna för omväxlings skull fick jaga. Hagge hade ytterligare ett nickläge och Tobias Jacobsson ett skott som gick över. Smedby återtog dock successivt kommandot och pressade FKL allt längre ner i banan ju längre matchen led. Det var tydligt att hemmalaget såg spårvagnen till toppen börja rulla ut från perrongen, och man satsade allt för att hinna ikapp den.
Att beskriva händelserna, känslorna, desperationen under de sista ordinarie minuterna och den evighetslånga tilläggstiden låter sig egentligen inte göras. Jag vet inte hur många chanser Smedby fick. Det kändes som ett halvdussin heta, minst. Men Helin, Helin, Helin, Helin var där, varenda gång. Via inlägg och hörnor kom bollen gång på gång in i farligt område, och gång på gång slogs den bort, på ett eller annat sätt. Jag minns hur Limpan kom ut med bollen ur kalabaliken i straffområdet, blicken nedborrad i gräset, full fart framåt. Han behöver inte titta upp; han vet vilken riktning som är den rätta. Alla tankar på ordnat, metodiskt spel hade för länge sedan försvunnit. Smedbyspelarna vädjade till domaren om en straffspark – två, tre gånger – men fick inget gehör. FKL-spelarna vädjade till samme man om ett slut på matchen, och den tog också slut, till slut, med FKL som segrare.
Det vinnande konceptet
Samtliga spelare i FKL förtjänar beröm för sina insatser i denna match. Man var visserligen tillbakapressade större delen av matchen och man hittade aldrig riktigt fram till sitt eget spel, men man kämpade om varje meter, hela matchen. Det var det som gav tre poäng den här kvällen. Det är den här moralen laget behöver visa upp i höst. Det är den här vägen man måste fortsätta på. Försvarsspelet var ljusår bättre än i senaste matchen. Snacket inom laget genom hela matchen var föredömligt. Det var först när tröttheten satte in som ett desperat Smedby fick de gulsvarta i verklig gungning. Mot ett formtoppat, självsäkert hemmalag visade FKL att man vill tillhöra toppen av Division 2 Mellersta Götaland. Detta och övriga resultat i den fjortonde omgången ger FKL ett gyllene läge att åter ta upp kampen med serieledarna Norrby.
Spelarpoäng:
+++ Magnus Helin: prickfri insats, matchavgörande räddningar, styrde försvarsspelet
++ Jonas Anger: dominant i försvarsspelet, kung i luften
+ Mats Haglund: fixade frisparken som ledde fram till hans eget segermål, även i övrigt en rejäl kämpainsats
Publik: kring 100-150, gissningsvis. Gratis inträde på denna match courtesy of Folkbladet, matchens sponsor. (Detta upplägg gäller på i stort sett alla Smedbys herr- och damlags hemmamatcher.
Varningar FKL: Jonas Anger, Martin Jönsson
Noterbart: Vårmatchens dubbelsnackis Fredrik Åström lyckades undvika att snacka sig ut från planen denna gång.
1. Magnus Helin
21. Jonas Rydwik
20. Naris Radetinac
12. Jonas Anger
5. Markus Johansson
7. Gustav Claesson (13. Tobias Uller 89’)
16. Martin Jönsson
4. Tobias Jacobsson
11. Linus ”Limpan” Bergström (19. Ndiaye 85’)
8. Fredrik ”Pajen” Nilsson
10. Mats Haglund
En del förändringar jämfört med förra matchen. Lagerberg och Ekström uppenbarligen avstängda, något jag missat. Pajen spelade i anfallet (!) och Jacobsson som central mittfältare.
Vi vet alla att FKL har haft det tungt den senaste tiden. Här och var har det hävdats att den här matchen var den sista chansen för laget att blanda sig i kampen om seriesegern. Och det ligger mycket i det. Ett oavgjort resultat skulle ha förstärkt bilden av ett FKL som inte kan vinna. En förlust skulle ha varit katastrofal. Smedby, det spelskickliga formlaget som nyligen spöade allianskamraterna Kenty med hela 5-0, kunde med en seger gå förbi både FKL och Tenhult och positionera sig som främsta utmanare till Norrby. Med vårmatchen i någotsånär färskt minne förväntade jag mig en spännande match med både skönspel och kamp. Och matchen infriade verkligen förväntningarna. Den utvecklade sig till en desperat kamp för poängen där en fantastisk vänsterfot och en rutinerad skalle kom att spela huvudrollerna.
Första halvlek: FKL på defensiven
Efter en jämn inledning kunde Smedby etablera sig som det spelförande laget mot ett FKL som för dagen hade en tämligen defensiv uppställning med endast en renodlad anfallare. Precis som i vårmatchen visade Smedby upp ett kvickt, smart passningsspel, men till skillnad från den matchen tog det allt som oftast stopp ungefär vid straffområdesgränsen. FKL:s backlinje var verkligen på hugget matchen igenom och lyckades nästan helt radera ut det fina djupledsspel som Smedby tidigare gjort sig känt för. Mittbacksparet Anger och Naris visade upp en följsamhet som överraskade och imponerade på mig och de dominerade naturligtvis kraftigt i luftrummet. Detta gjorde att Smedby fick ta sina avslut från lägen utanför straffområdet eller i situationer där spelaren inte hade den rätta balansen för att få till ett bra skott. Anton Aguirre och Fredrik Åström hade hyfsade chanser för hemmalaget och Niclas Fredrikssons skott i första halvlekens slutskede tvingade Magnus Helin till en riktig TV-räddning. Mohammad Tadayon oroade ibland FKL-försvaret, men utan att få någon riktigt het målchans.
FKL hade sina bra perioder i första halvlek när man kunde flytta upp och etablera ett visst tryck mot smedbymålet. För det mesta hamnade man dock långt ner i försvarsspelet och hann inte fylla på med tillräckligt med folk för att kunna hota på allvar. Den bästa chansen – faktiskt ett gyllene läge – fick Mats Haglund i den tjugosjätte minuten när han fick stå fri på ett inlägg från Pajen men inte fick till mer än en touch, om ens det, på bollen. I en sån här match måste det vara mål där, tänkte jag då. Också Linus Bergström hade ett par halvbra lägen, men kunde inte upprepa sitt målfyrverkeri från vårmatchen.
Andra halvlek: det är som mörkast innan det ljusnar, eller en blixt från klar himmel
I andra halvlek blev Smedbys dominans ännu större, och FKL kom fram alltmer sällan. De första minuterna efter pausvilan tillhörde visserligen FKL, men sedan tog Smedby tag i taktpinnen och kunde trycka tillbaka FKL rejält under en tiominutersperiod. Man hade, som det heter, vittring på ett ledningsmål. FKL:s backlinje höll visserligen ställningarna, men i takt med att mittfältet sjönk längre och längre ner blev Smedby djärvare och fyllde på med allt mer folk. Det var också mycket nära att det blev 1-0 i den sextioandra minuten när en smedbyspelare fick skallen på en hörna. Nicken tog i ribbans undersida och bollen kunde panikrensas av FKL-försvaret.
Men det var till sist en annan skalle som skulle göra skillnaden denna kväll. Mitt i smedbypressen lyckades (ja, det måste man faktiskt säga) Hagge bli fälld ungefär tio meter utanför offensivt straffområde till höger i banan. Detta gav inte bara FKL chansen att pusta ut, utan också Pajen en möjlighet att utnyttja sin känsliga vänsterfot. Frisparken – perfekt höjd, perfekt fart, perfekt skruv – skar rakt in i högen av framrusande spelare i straffområdet där Hagge – vem annars – bara behövde toucha bollen för att ge FKL ledningen. Han fick en chans i första halvlek och sumpade den; i den andra fick han sin revansch. Lättnaden och glädjen var uppenbar hos såväl Hagge som resten av laget.
Ledningen var i det läget inte på något sätt logisk, men den gav naturligtvis FKL en massa ny energi. Efter målet ryckte de gulsvarta upp sig och flyttade fram spelet. Man kunde tidvis spela smart och hålla i bollen medan de chockade smedbyspelarna för omväxlings skull fick jaga. Hagge hade ytterligare ett nickläge och Tobias Jacobsson ett skott som gick över. Smedby återtog dock successivt kommandot och pressade FKL allt längre ner i banan ju längre matchen led. Det var tydligt att hemmalaget såg spårvagnen till toppen börja rulla ut från perrongen, och man satsade allt för att hinna ikapp den.
Att beskriva händelserna, känslorna, desperationen under de sista ordinarie minuterna och den evighetslånga tilläggstiden låter sig egentligen inte göras. Jag vet inte hur många chanser Smedby fick. Det kändes som ett halvdussin heta, minst. Men Helin, Helin, Helin, Helin var där, varenda gång. Via inlägg och hörnor kom bollen gång på gång in i farligt område, och gång på gång slogs den bort, på ett eller annat sätt. Jag minns hur Limpan kom ut med bollen ur kalabaliken i straffområdet, blicken nedborrad i gräset, full fart framåt. Han behöver inte titta upp; han vet vilken riktning som är den rätta. Alla tankar på ordnat, metodiskt spel hade för länge sedan försvunnit. Smedbyspelarna vädjade till domaren om en straffspark – två, tre gånger – men fick inget gehör. FKL-spelarna vädjade till samme man om ett slut på matchen, och den tog också slut, till slut, med FKL som segrare.
Det vinnande konceptet
Samtliga spelare i FKL förtjänar beröm för sina insatser i denna match. Man var visserligen tillbakapressade större delen av matchen och man hittade aldrig riktigt fram till sitt eget spel, men man kämpade om varje meter, hela matchen. Det var det som gav tre poäng den här kvällen. Det är den här moralen laget behöver visa upp i höst. Det är den här vägen man måste fortsätta på. Försvarsspelet var ljusår bättre än i senaste matchen. Snacket inom laget genom hela matchen var föredömligt. Det var först när tröttheten satte in som ett desperat Smedby fick de gulsvarta i verklig gungning. Mot ett formtoppat, självsäkert hemmalag visade FKL att man vill tillhöra toppen av Division 2 Mellersta Götaland. Detta och övriga resultat i den fjortonde omgången ger FKL ett gyllene läge att åter ta upp kampen med serieledarna Norrby.
Spelarpoäng:
+++ Magnus Helin: prickfri insats, matchavgörande räddningar, styrde försvarsspelet
++ Jonas Anger: dominant i försvarsspelet, kung i luften
+ Mats Haglund: fixade frisparken som ledde fram till hans eget segermål, även i övrigt en rejäl kämpainsats
Publik: kring 100-150, gissningsvis. Gratis inträde på denna match courtesy of Folkbladet, matchens sponsor. (Detta upplägg gäller på i stort sett alla Smedbys herr- och damlags hemmamatcher.
Varningar FKL: Jonas Anger, Martin Jönsson
Noterbart: Vårmatchens dubbelsnackis Fredrik Åström lyckades undvika att snacka sig ut från planen denna gång.
