Fältabackens FF
2009-08-13 22:27
Fem minuters okoncentration blev Fältabackens fall
Det skulle vara lögn att påstå att det var samma tändning som vanligt när helsingborgskorpens El Classico, den årliga drabbningen mellan Fältabackens FF och Carlsberg, gick av stapeln på Brohults IP under torsdagskvällen. Istället bjöds det på vänskaplig, lite småtrevlig fotboll och Fältabacken fick, på grund av fem virriga minuter i första halvlek då samtliga baklängesmål kom, se sig besegrade med 3-2.
Björn Helgesson
3 kommentarer
Den här matchen brukar vara säsongens höjdpunkt. En dust som det pratas om i laget veckor innan och på plan brukar denna hype innebära tätt spel, få målchanser, emellanåt tufft (mycket sällan fult, dock) spel och ställningskrig med uddamålsseger åt endera parten som slutresultat. Det enda av detta som egentligen återfanns i årets möte var just uddamålssegern, för trots mullrande åska och stämningsskapande blixtar timmen innan matchstart uteblev elektriciteten på planen. Att inget av lagen på allvar är inblandade i toppstriden var säkert den största orsaken till detta och för Fältabackens del spelade det säkert också in att den största energin gått åt till att faktiskt få ihop en startsjua till de senaste matcherna. Idag mönstrade vi just precis en sjua när matchen drog igång, men snart kom Zoki i raketfart från jobbet och vi kunde njuta avbytarprivilegiet resten av matchen.
Öz var tillbaka i laget och visade sin kvalitet direkt genom att stenhårt stöta in en passning från vänster till 1-0 i matchens inledningsskede. De efterföljande minuterna hade vi en del bud på mer men sedan kom matchens, redan nämnda, fem avgörande minuter. Vid tre anfall i rad i mitten av första halvlek visade FFF prov på obeslutsamt försvarsspel och Zoki i målet övergavs helt och kunde inget annat göra än raka ut trenne bollar ur maskorna. Även om detta självklart kändes tungt, inte minst på grund av att det sällan blir många mål gjorda på Carlsbergs solida manskap, tog vi oss samman hyfsat och skapade en del fina reduceringschanser innan pausvilan.
Den första halvan av andra halvlek var allt annat än minnesvärd och båda lagen spelade utan tydlig struktur och tog mycket långskott, oftast utan att vara riktigt nära målramen. Därefter tog Fältabacken över taktpinnen ganska påtagligt och det kändes faktiskt i detta skede, trots tvåmålsunderläget, som att vi skulle kunna få med oss en poäng. Inte för att Carlsberg var ofarliga i sina kontringar och Pontus, som åter klivit in i målet och släppt upp Zoki på offensiv planhalva, fick göra en del svettiga räddningar, men vi tryckte på ganska rejält och en frispelad Telly kunde snyggt klacka in 2-3 i öppet mål med fem minuter kvar. Därefter var Pontus Lindfors klockrena stolpe det närmsta vi kom en kvittering och Carlsberg bärgade de tre poängen, inte på något sätt orättvist även om jag inte tror något av lagen hade klagat över delad pott.
Den gemensamma känslan efteråt var att det trots allt varit en hyfsat kul match mot ett bra och schysst lag och att förra årets guldflyt i år blänker med sin frånvaro.
Sist en tanke till Daniel som blev akutskjuk och fick kasta in handduken sent på eftermiddagen; krya på dig kompis – du hade avgjort idag!
Öz var tillbaka i laget och visade sin kvalitet direkt genom att stenhårt stöta in en passning från vänster till 1-0 i matchens inledningsskede. De efterföljande minuterna hade vi en del bud på mer men sedan kom matchens, redan nämnda, fem avgörande minuter. Vid tre anfall i rad i mitten av första halvlek visade FFF prov på obeslutsamt försvarsspel och Zoki i målet övergavs helt och kunde inget annat göra än raka ut trenne bollar ur maskorna. Även om detta självklart kändes tungt, inte minst på grund av att det sällan blir många mål gjorda på Carlsbergs solida manskap, tog vi oss samman hyfsat och skapade en del fina reduceringschanser innan pausvilan.
Den första halvan av andra halvlek var allt annat än minnesvärd och båda lagen spelade utan tydlig struktur och tog mycket långskott, oftast utan att vara riktigt nära målramen. Därefter tog Fältabacken över taktpinnen ganska påtagligt och det kändes faktiskt i detta skede, trots tvåmålsunderläget, som att vi skulle kunna få med oss en poäng. Inte för att Carlsberg var ofarliga i sina kontringar och Pontus, som åter klivit in i målet och släppt upp Zoki på offensiv planhalva, fick göra en del svettiga räddningar, men vi tryckte på ganska rejält och en frispelad Telly kunde snyggt klacka in 2-3 i öppet mål med fem minuter kvar. Därefter var Pontus Lindfors klockrena stolpe det närmsta vi kom en kvittering och Carlsberg bärgade de tre poängen, inte på något sätt orättvist även om jag inte tror något av lagen hade klagat över delad pott.
Den gemensamma känslan efteråt var att det trots allt varit en hyfsat kul match mot ett bra och schysst lag och att förra årets guldflyt i år blänker med sin frånvaro.
Sist en tanke till Daniel som blev akutskjuk och fick kasta in handduken sent på eftermiddagen; krya på dig kompis – du hade avgjort idag!
