Fältabackens FF
2009-09-07 00:14
Med kragar röda och blå
För min del, efter att På gator röda och blå i fredags officiellt blev HIF:s nya inmarschlåt, var det med extra starka känslor jag drog på mig den röd-blå-kragade Fältabacken-tröjan inför matchen mot ER United.
Björn Helgesson
Det har utan att överdriva varit en galen fotbollshelg för mig. Först, som sagt, den sinnesjukt hedrande utnämningen av min låt till HIF-hymn, igår Zlatans vansinniga magmål och idag 5-4-seger mot ER United i säsongens näst sista match. Utan att förringa värdet av dagens seger så måste jag nog ändå ranka denna sista pusselbit i helgens fotbollspussel som den kanske minst skimrande. Matchen var lite märklig, var vi överens om, och kom liksom aldrig riktigt igång. Och även om 5-4 antyder spänning in i slutskedet så är det inte riktigt sanningen.
ER United började absolut bäst och gick ganska snabbt upp i en 2-0-ledning. Vi uppträdde vilset och utan gemensam struktur, inte alls lika samlat och inspirerat som i de senaste matcherna. Vi kom under hela matchen inte upp i normal standard och ER United var inte på något sätt ett enkelt motstånd, utan hade en hel del bra spelare och fina spelidéer. Precis innan paus fick vi dock 1-2 på en målvaktsretur och gick till vila med råg i ryggen.
Av detta råg bakade vi i andra halvlek bröd och tog över ganska rejält, mycket för att ER United nog var ännu tröttare än vi. Fyra raska Fälta-mål borde ha cementerat segern, men en mängd brända chanser (själv hade jag en riktig öppet mål-miss av youtube-klass) och lite defensivt slarv gjorde att 5-2 blev 5-4. Att deras fjärde mål föll i matchens sista sekund gjorde dock att spänningen uteblev och Fältabacken tog ett steg närmare andraplatsen. På onsdag möter vi redan klara seriesegrarna Däckia och ska självklart göra allt för att avsluta säsongen med stil.
Noterbart från dagens match var att Kalle, måhända stärkt av bror Joels närvaro, gjorde hattrick och fortsätter vara en notorisk målskytt under höstsäsongen. Att Pontus Anderssons ovanligt hesa och mörka stämma hade att göra med gårdagens baluns på Kristinfestivalen (där jag för övrigt för första gången i mitt musikerliv körde samma låt två gånger i ett liveset – gissa vilken) var ingen hemlighet. Detta hindrade honom dock inte från att göra en vansinnig och kanske matchavgörande trippelräddning när vi fortfarande låg under med 2-1. Att Jonis – hjärta, hjärna och muskler i samma kropp – var tillbaka i gulddräkt var också extra glädjande och Daniel visade med ny frisyr och en som vanligt gedigen insats att styrkan inte satt i håret. Out!
ER United började absolut bäst och gick ganska snabbt upp i en 2-0-ledning. Vi uppträdde vilset och utan gemensam struktur, inte alls lika samlat och inspirerat som i de senaste matcherna. Vi kom under hela matchen inte upp i normal standard och ER United var inte på något sätt ett enkelt motstånd, utan hade en hel del bra spelare och fina spelidéer. Precis innan paus fick vi dock 1-2 på en målvaktsretur och gick till vila med råg i ryggen.
Av detta råg bakade vi i andra halvlek bröd och tog över ganska rejält, mycket för att ER United nog var ännu tröttare än vi. Fyra raska Fälta-mål borde ha cementerat segern, men en mängd brända chanser (själv hade jag en riktig öppet mål-miss av youtube-klass) och lite defensivt slarv gjorde att 5-2 blev 5-4. Att deras fjärde mål föll i matchens sista sekund gjorde dock att spänningen uteblev och Fältabacken tog ett steg närmare andraplatsen. På onsdag möter vi redan klara seriesegrarna Däckia och ska självklart göra allt för att avsluta säsongen med stil.
Noterbart från dagens match var att Kalle, måhända stärkt av bror Joels närvaro, gjorde hattrick och fortsätter vara en notorisk målskytt under höstsäsongen. Att Pontus Anderssons ovanligt hesa och mörka stämma hade att göra med gårdagens baluns på Kristinfestivalen (där jag för övrigt för första gången i mitt musikerliv körde samma låt två gånger i ett liveset – gissa vilken) var ingen hemlighet. Detta hindrade honom dock inte från att göra en vansinnig och kanske matchavgörande trippelräddning när vi fortfarande låg under med 2-1. Att Jonis – hjärta, hjärna och muskler i samma kropp – var tillbaka i gulddräkt var också extra glädjande och Daniel visade med ny frisyr och en som vanligt gedigen insats att styrkan inte satt i håret. Out!
