SvenskaFans tycker till om tränarbytet

Låt mig för det första klargöra att jag är supporter till IFK Klagshamn och har varit så sedan min morfar för första gången tog med mig ner på idrottsplatsen i slutet av 70-talet. 
För det andra så vill jag klargöra att jag på inget sätt har något emot Anders Grimberg, vare sig som tränare eller person. Jag känner inte honom och denna krönika kommer inte heller att handla om honom. 

Det har varit en illa dold hemlighet att ett tränarbyte har varit på tapeten i IFK Klagshamn. Det är en lika dåligt dold hemlighet att jag (Mattias) står bakom Stefan och Uffe, uppskattar det jobb de gjort i klubben och delar deras fotbollsfilosofi.

Som ansvarig för en supportersida på SvenskaFans så blir man en lite utav en bricka i spelet. Det är långt fler än bara Klagshamnare som läser dessa spalter och jag får ofta förfrågningar om spelare och den senaste tiden har jag fått förbluffande många mail och samtal som handlat om att Stefan skulle lämna och vem jag isåfall tror skulle ersätta. 
Jag har alltid avböjt att kommentera eftersom det inte ligger i mitt intresse att spekulera eller yttra mig på något sätt som skulle kunna skada IFK Klagshamn på något sätt. 

Jag har dock blivit illa berörd och irriterad eftersom jag ser väldigt lite eller ingen logik alls i att byta ut Stefan och Uffe som tränarduo och har hela tiden hoppats att det skulle handla om löst skitsnack. 
Så var fallet alltså inte.

I min bok så byter man tränare i maximalt fyra lägen:

1. Tränaren känner att han inte kan få ut mer av materialet och själv begär att få lämna/bryta kontraktet.

2. Det sportsliga resultatet uteblir, laget står stilla eller i själva verket går tillbaka i utvecklingen. 

3. Det är upprorsstämning i spelartruppen och situationen med tränaren helt ohållbar

4. Styrelsen och tränaren är så pass lång ifrån varandra i filosofi och i fråga om ekonomi att det i sin tur blir ohållbart.

Så vitt jag vet så har fallet inte varit någotdera i IFK Klagshamn och därför ställer jag mig mycket frågande. 

När det gäller de två sistnämnda så känner jag inte till alla detaljer men ställer mig ytterst tveksam till att något av de alternativen skulle vara orsaken. Då skulle det vara ohållbart redan år 1.

Man kan hävda att det är bra med omväxling och att man skall stanna på en plats under kortare perioder för att sedan gå vidare och utvecklas som individ eller klubb. 
En ny röst i omklädningsrummet hörs ofta som ursäkt. 

Ni får kalla mig bakåtsträvande och konservativ, men jag ser hellre att man bygger långsiktigt med en fast målsättning och där alla känner sig bekväma och att de har förtroende. 
Jag tror exempelvis inte att styrelsen i Manchester United ångrar att de satsat på Sir Alex Ferguson under 23 år, eller att Elfsborg med Magnus Haglund har några dubier angående hans sex år i klubben. Eller varför inte Nanne Bergstrand i Kalmar som trots att de tappat ett helt lag under två säsonger, fortfarande tillhör toppen i Allsvenskan.
Arsenal med Arsene Wenger är ett annat exempel där det har gått hyfsat bra med långsiktigt förtroende och planering.

Nu skall Klagshamn inte jämföras med dessa klubbar eftersom det skiljer åtskilligt i ekonomi och organisatoriskt. Jag ville bara påpeka mitt sätt att se det hela. 

När Stefan och Uffe kom till klubben så var det under lite märkliga omständigheter. 
Jag kan tänka mig att det både var inspirerande och kanske till och med lite pirrigt. 
Mats Persson och Magnus Möller hade precis tagit laget till Division 3. En placering så högt i seriesystemet var det mycket längesedan klubben hade tidigare. 

Man byggde vidare på den stommen som fanns från de egna leden med Michel Hansson, Rasmus Håkansson, Niklas Kronström, André Johansson, Christian Bruhner samt spelare som funnits i klubben ett par år som Alexander Ekström, Dejan Lukanic och Abdul Nyende. 
Man inledde med att plocka "hem" Mattias och Magnus Göransson och krydda anrättningen med bröderna Arifi, Filip Miloradovic, Elbasan Avdyli, Clement Agyekum + ytterligare några.
På så sätt bidrog man med både spets och bredd i truppen och som krävs för en nykomling.

Resten kan ni. Den resan som vi varit med på under de senaste åren, både med Mats och Magnus men framförallt med Stefan, Uffe och spelarna, är något som väldigt få är förunnade. 
Helt plötsligt så byttes Oxie IP, Lingängens IP och Staffanstorps IP, som man besökt till leda under Klagshamns år i fyran och femman ut till lite nya, trevliga utflyktsmål som Sölvesborg, Älmhult, Bromölla, Lindsdal, Ljungby, Karlskrona och Hässleholm. 
Alla synnerligen goda jaktmarker för Klagshamn rent poängmässigt.

Men det är klart, eftersom vi är så få som varit med på dessa resor, sett det fina spelet som presterats och fått vara med i gemytet, så förvandlas det bara till ett par siffror i morgonstidningens resultatspalter för de som inte visade tillräckligt intresse.

Det har varit allt för lätt att döma laget efter prestationerna på hemmaplan och man har inte sett det faktum att Klagshamn varit ett av Sveriges bästa bortalag under de senaste tre säsonger. 
Klagshamn har under sina tre senaste säsonger varit nykomlingar i serien två av dem. 
Att under dessa förutsättningar BARA ha åtta bortaförluster på tre år är snudd på magnifikt.
Det innebär att man tagit poäng i 25 av 33 bortamacher. Sug på den! 

Och det är ingalunda några småsegrar man tagit. Höör, Balkan och IFK Malmö har fått se sig förnedrade med 5-0 och Kulladal åkte dit med 4-0 när Klagshamn kom på besök. Utöver detta så har man tagit stabila segrar mot Veberöd, Sölvesborg, Lunds BK och Lilla Torg.

Dessutom vill jag nämna att ingen av tränarna under denna tid blivit bortvisade från bänken för någon form av protest mot domarna. Man uppträder alltså med värdighet och föredömligt både inför spelare, publik och klubbens ungdomar. En detalj som inte skall underskattas. 

En annan sak som kan ha påverkat beslutet kan naturligtvis vara röster i spelartruppen. 
Alla kan inte älska alla och har man fått stå över några matcher eller känner att man kanske inte är med i gamet riktigt, så gror snabbt ett missnöje som kan sprida sig. Då är det lättare att tjura, smälla med dörrar, ta det där extra gula kortet och slippa nästa bortaresa och sprida negativ energi istället för att bita ihop och visa att man ställer upp för laget. Att man trots att man satt på bänken de tre senaste matcherna eller byttes ut senast, ändå i största utsträckning har bidragit till laget och klubbens framgångar genom att vara en del av gruppen.  

Och vilka spelare är det iså fall som man lyssnat till? Är det nyckelspelare eller är det breddspelare? De spelare som jag pratat med klassar jag DEFINITIVT som nyckelspelare i Klagshamn och de har ställt sig helt frågande till ett tränarbyte. 

Det finns dessutom ingenting som säger att bara för att man lyckas kuppa till sig ett tränarbyte, så blir situationen automatiskt bättre.
In kommer en ny tränare med nya ideér, med sina favortspelare och med de nyförvärv som han tycker passar.

Och det är det Klagshamn står inför nu. 
Istället för att bygga vidare på det lagbygge som tagit laget igenom trean - upp i tvåan, till en DM-final, till säkrat kontrakt i tvåan, till Svenska cupen och match mot LB07, via en stabil säsong i tvåan som cementerat klubbens tillvaro i toppen av tvåan, till en ny DM-final - 
så kommer man nu att genomgå en större eller mindre metamorfos.
En förändring som kanske inte heller faller alla i smaken. För i en spelartrupp på 22 man så finns det 22 egna viljor. 

Det krävs fingertoppskänsla för att få in rätt individer i omgivningen. Den gamle tränaren kommer att försöka få med sig sina favoritspelare medan den nya naturligtvis vill få in nyförvärv som han har positiva erfarenheter av.

För min egen och för IFK Klagshamns del så hoppas jag naturligtvis på klubbens bästa. Att man trots mina rader och mina tveksamheter har gjort rätt. Att klubben och laget kan hitta ytterligare en växel.  Att man kan fortsätta på den positiva trenden. Att man på sikt kan ta sig upp ännu ett pinnhål i systemet. Att man kanske skulle kunna fira klubbens 90-årsjublieum 2011 som nykomling i ettan. Den visionen vet jag att Stefan hade och den har jag fortfarande. 
Frågan är om klubben har organisation, intresse och rätt folk att genomföra det.

---

Jag vet som sagt inte vad Klagshamns styrelse grundar sitt agerande på. Jag har ingen aning om vad målsättningen är inför framtiden. Ibland känns det som att man satsar mot toppen och att nå ännu högre för att i nästa ögonblicket få läsa och höra om de ekonomiska gissel som klubben befinner sig i. 
Jag vet dock att det krävs mer engagemang kring A-laget om man vill komma någon vart. 
Det arrangemang man bjuds på på Klagshamns IP i samband med match är snudd på pinsamt om man ser till den nivå (toppen av Division 2) man de facto ligger på. 

Matchblad och speaker har man lite då och då. Ingen verkar ha tid eller ork att sätta igång matchuret och de bollkallar man har (om man har några överhuvdtaget), tycks mest intresserade av att själv stå och spela boll. 

---

Jag kommer att sakna Stefan och Ulf. Deras positiva framtoning inför matcherna, deras vilja att alltid ta sig tid att prata med oss som står runt staketet och bara tittar, och deras glädje efter en väl genomförd match. Uffes upprymdhet och Stefans lite stillsammare inre tillfredsställelse. 

Jag har under många matcher betraktat Stefan efter en seger och sett hur han myser inombords när han ställt sig en liten bit ifrån omklädningsrummen med armarna i kors och blickat ut över planen. Jag kommer att sakna hans muntra sånger från platsen längst fram i bussen när man åker i väg på en längre bortamatch.

Jag tycker att Stefan och Ulf resultat talar ett tydligt språk. På NHL-språk hade man kallat det en "No brainer" att förlänga ett kontrakt med dem. Det vill säga att man behöver inte någon hjärna för att se fördelarna med att signa nytt kontrakt med verdebörande.
Jag vet att de båda gärna hade fortsatt att utvecklas i och tillsammans med IFK Klagshamn.
Jag vet att båda lämnar Klagshamn med positiva känslor och resultat som ingen kan ta ifrån dem. Men jag vet även att de lämnar med lite frustration inombords. Man hade mer att ge, man hade längre planer och så kände även jag.

Stefan Christoffersson tillsammans med Ulf Pålsson kommer att gå till historieböckerna som klubbens mest framgångsrika tränare. Jag hoppas att de som styr har vett nog att visa den uppskattning som jag tycker att deras insatser förtjänar. Som djupt involverat i NHL-kulturen i amerika så vet jag att vi i Sverige har en del övrigt att lära när det gäller att tacka av människor som betytt mycket för klubben, inte bara i fotbolls- och sport-sammanhang. 

Jag har inte ombetts att skriva dessa rader. Dessa är mina egna ord och tankar. Om någon tagit illa vid sig så är det mig ni skall prata med.
Jag har naturligtvis pratat med Stefan och även Ulf och båda har enbart haft positiva saker att säga om IFK Klagshamn, spelare, övriga ledare och styrelse. De kommer säkert att ta till orda när sammanhanget känns rätt. 

Jag vill heller inte med dessa långa rader ställa till med något inför morgondagens DM-final och är därför i skrivandets stund osäker på när jag skall publicera (dessa rader skrivs på eftermiddagen fredagen innan finalen). Jag vill dock lätta mitt hjärta i frågan som har berört mig mycket.

IFK Klagshamn har valt sin väg. Stefan kommer att ta en annan och den klubben som snappar upp honom går säkert en fin framtid till mötes. 
Jag kommer att välja min väg. 

---

Eftersom denna sidan startades ungefär samtidigt som Uffe och Stefan kom till klubben, så känns väldigt mycket material i form av text och foto fast förankrat i deras tid i klubben. 
Detta tillsammans med det faktum att det tar väldigt mycket tid och pengar i anspråk att som vanlig supporter kånka runt på sydsveriges vägar, gör att sidan nu kommer att läggas ner. 

Jag vill tacka alla läsare för alla uppmuntrande ord och den uppskattning jag fått av supportrar, föräldrar, spelare och ledare. Det är tack vare det som jag drivit sidan vidare. 
Jag är fortfarande Klagshamnare i hjärta och själ och kommer naturligtvis att följa laget på matcherna i så stor utsträckning som möjligt, men nu med en mer avslappnad framtoning och utan kameran i hand. 


--


Fotnot: Åsiktskommenteringen i artiklen kommer att vara på så att alla kan kommentera. Dock så är det ett krav att man skriver under med sitt riktiga namn om man har något att säga annars så kommer inlägget att tas bort omedelbart och funktionen att stängas. Skitsnack, rasism och personangrepp kommer i sedvanlig ordning inte att tolereras. 
Stå för era åsikter och göm er inte bakom något påhittat nick. Det finns vertyg på adrministrationssidan som gör att IP-nummer sparas och kan kontrolleras.

Fotnot 2: Jag missade årets sista boprtamatch mot Lunds BK på grund av NHL-hockey i Globen och då visade det sig att Uffe faktiskt dragit på sig en utvisning i just den matchen för att han ville lämna över sina glasögon till linjemannen efter en felaktig offsideavvinkning.