Krönika: FK Linköping 2009

FKL började säsongen på ett fantastiskt sätt med att krossa Nässjö FF med 5-0 på bortaplan och följde upp med ytterligare fyra segrar på de första sex matcherna. På hemmaplan var man seriens bästa lag under våren, och den enda riktiga plattmatchen före sommaren var 2-5-förlusten mot Norrby IF i Borås. Visst darrade försvaret en del under våren, men målproduktionen var det inget fel på, och FKL låg med i den absoluta toppen; i några omgångar ledde man till och med serien. Så kom sommaren och FKL:s form sjönk rejält. Poängförluster mot Kinna, Myresjö och Gauthiod gjorde att Division 1 kändes som en mycket avlägsen dröm. Inför den svåra bortamatchen mot Smedby AIS gjorde Thomas Westerberg några taktiska förändringar och detta i kombination med en beundransvärd kämpainsats från spelarnas sida lyfte laget, som nu åter började vinna. I seriefinalen mot Norrby IF på Folkungavallen kunde man inför storpubliken ta en imponerande seger och gå upp på samma poäng som serieledarna, och några viktiga segrar senare hade FKL chansen att ta kommandot i toppstriden i och med en seger mot Tenhults IF hemma. Det började också bra, men efter en bedrövlig andra halvlek var det istället Tenhult som stod som segrare. FKL kunde aldrig komma tillbaka från förlusten och säsongen slutade istället med två riktiga plattmatcher mot mittenlaget Annelund och jumbon Nässjö. Det blev istället Norrby som efter att ha utklassat Tenhult hemma kunde jubla över seriesegern och som spelar i Division 1 nästa år.

2010 – en tuff utmaning

Årets Division 2 Mellersta Götaland var inte någon särskilt stark serie, och mycket talar för att den serie FKL spelar i nästa år kommer att bli tuffare, särskilt om det blir en serie med fler lag från Svealand. Men oavsett motstånd måste FKL bli mer stabilt och fortsätta utvecklas för att kunna bli ett topplag med chans på uppflyttning. Det här året har vi fått se en del fina spelsekvenser, särskilt när spelet byggts upp via kanterna. Passningsspelet och rörligheten i offensiven har i vissa (om än tyvärr alltför få och korta) perioder varit en fröjd att skåda. Problemet i många matcher har varit att yttermittfältarna antingen legat för långt bak i planen eller inte fått bollen över huvud taget och att anfallarna samtidigt inte fått tag i de långa uppspelen. FKL har därigenom fått väldigt korta anfall och inte kunna hota på ett effektivt sätt. När sedan väl inläggen från kanterna kommit har det oftast varit tunt med FKL-spelare i offensivt straffområde. Mittfältarna måste våga fylla på och ta löpningar i ljupled, annars blir spelet alldeles för statiskt.

Spelartruppen då?

Ja, egentligen vore det önskvärt med tunga förstärkningar i samtliga lagdelar utom möjligtvis målvaktsposten där Magnus Helin har varit mycket bra den här säsongen. Backlinjen har visat sig hyfsat stabil när den får mycket hjälp av mittfältet, men ibland har ändå koncentrationen, eller om det är kunnandet, trytit vilket har lett till flera baklängesmål, inte bara i slutet av säsongen. Mittförsvaret skulle må bra av en stabil ledargestalt. På mitten är behovet av förstärkningar minst lika stort. Avsaknaden av Martin Jönsson i de senaste matcherna har varit enorm, och en rivig central mittfältare behövs för att hålla rent framför backlinjen. I och med att Gustav Claesson lämnat FKL ser det rejält tunt ut såväl till höger som till vänster på mittfältet. Man kan naturligtvis alltid hoppas att någon av de yngre killarna i laget tar ett kliv framåt till nästa säsong, men FKL bör lägga mycket krut på att knyta till sig åtminstone en riktigt vass yttermittfältare. För att komma någonvart i fotboll måste man såklart också göra mål, och FKL har i år saknat den där självklare målskytten som trycker dit sina femton mål per säsong. Jag vet inte om Mats Haglund eller Kristoffer Nordlund kan bli den spelaren nästa år. Mats har inte haft den kvaliteten i avsluten som krävts och Kristoffer är än så länge ett oprövat kort här nere i södern. Om man nu inte kan hitta en meriterad skyttekung (och det är ju inte bara att lyfta på närmsta sten…) så behöver man i alla fall stärka konkurrensen i anfallet. Några hungriga anfallare från lägre divisioner kanske kan vara aktuella för provspel?

Sedan är det det här med mentaliteten. Ingen kräver att FKL ska vinna varje match, men viljan att vinna måste finnas där hela tiden. Hela poängen med FKL är att det inte räcker med att vara bäst i Linköping. Blicken måste upp över horisonten på alla håll: spelare, ledare, organisation och supportrar. 2010 är ett bra år att gå upp. Avancemang till ettan skulle innebära ett stort lyft för fotbollen i stan. Division 2 är den värsta flaskhalsen i seriesystemet, och ju fortare man kan komma igenom den desto bättre. Men då krävs det som sagt en annan mentalitet än vad vi sett på slutet av säsongen – en vinnarmentalitet, närmare bestämt. Jag tror tyvärr inte att denna första säsong har övertygat de fotbollsintresserade linköpingsborna om att FKL har vad som krävs för att föra in herrfotbollen i Linköping i eliten. Om man förväntar sig fantastiska resultat på en säsong har man såklart missförstått hela alliansprojektet, men nästa säsong kommer ändå att bli viktig för om FKL uppfattas som något att hoppas på i framtiden eller inte.

Alliansen – hur blir det?

En viktig fråga är hur mycket det kommer att bli av allianssamarbetet nästa säsong. Kenty och Östria har gjort hyfsade säsonger i år. Hur pigga är de på nu att släppa sina bästa spelare till FKL? Idag finns naturligtvis inget svar, men det kan hända att enigheten om målen för Linköpingsfotbollens framtid visar sig vara lika grund imorgon som den var bred igår. För FKL handlar det i så fall inte bara om att sikta uppåt, utan om att befästa positionen som stadens bästa lag.

Avslutningsvis vill jag passa på att å mina egna och redaktionens vägnar tacka för visat intresse under det här året. Det har varit roligt att följa FKL och jag hoppas att SF-sidan har bidragit till att höja intresset kring laget. Kanske ses vi igen nästa år.