BK80
2010-03-15 08:00
Träningsdagbok från (för)säsongen i Riksgränsen!
Vecka 4.
Redaktionen
Nu börjar det bli fint uppe i Riksgränsen. Ljuset kommer tillbaka med stormsteg. Det är så mycket lättare att stiga ur sängen och motivera sig för att träna då det inte är beckmörkt då väckarklockan ringer. Den allsvenska premiären gör ju också sitt för att höja motivationen ännu ett snäpp. Det liksom spritter i kroppen. Det skulle kunna vara vårkänslor jag börjar känna!?
I början av förra veckan körde jag hårt med snöskottning, fjället var stormstängt så det var bara att greppa spaden och börja flytta snö. Måndag skottade vi fram alla hotellets nödutgångar under pågående snöstorm. Tisdag gjorde vi en favorit i repris då det under natten snöat och drivit så inga spår efter måndagens hårda arbete var synliga. Det är lite så vi jobbar här uppe, ungefär som ninjor. Lite hemligt, i det tysta. Folk ser mest bara att det blivit skottat, inte vilka som gjort det eller när det blev gjort.
Det ymniga snöfallet lugnade dock ner sig lagom tills min ”helg” och torsdag kostade till och solen på sig att kika fram några timmar på förmiddagen. Vädergudarna måste tycka om mig. Därför spenderades onsdag torsdag i backen från 9 till 16. Helt underbar åkning, jag blev dock en smula förvånad över att mina benmuskler inte var fulltränade sedan Karins benpass i gympasalen. Men det kommer nog, det kommer..
På jobbet har jag också haft roligt, vi har haft besök av japaner. De valde att åka i jeans och utan mössa, intressanta gäster. Två valde också att ångra sig på topp och åka liften ner igen, det är ju inga problem. Jag menar stolliften går ju åt båda hållen. Jag lyckades i alla fall att lägga en japan under stolen uppe på påstiget då han skulle ner. Hmmm. Det var tydligen oklart att man ska lyfta på pjäxorna så de inte fastnar i snön. Detta resulterar i att stolen, som hela tiden rör sig framåt, förflyttar sig upp i knävecken. Varpå vi har en japan på knä i snön med stolen, som fortfarande rör sig framåt, fint knuffande i ryggen. Konsekvensen blir en japan på magen i snön med stolen långsamt åkande några centimeter över ryggen på honom. Oj tänker jag, men japanen trodde han gjorde fel och bad om ursäkt. Efter en stunds övervägande godtar jag ursäkten och hjälper stackarn ner i nästa stol med sina blöta jeans. Ännu en dag på kontoret.
Får se om jag får tid att fiska under nästa ledighet, träningsprogramet är ju relativt fullspäckat som det är. Men med lite vilja fungerar det mesta.
/ #18
I början av förra veckan körde jag hårt med snöskottning, fjället var stormstängt så det var bara att greppa spaden och börja flytta snö. Måndag skottade vi fram alla hotellets nödutgångar under pågående snöstorm. Tisdag gjorde vi en favorit i repris då det under natten snöat och drivit så inga spår efter måndagens hårda arbete var synliga. Det är lite så vi jobbar här uppe, ungefär som ninjor. Lite hemligt, i det tysta. Folk ser mest bara att det blivit skottat, inte vilka som gjort det eller när det blev gjort.
Det ymniga snöfallet lugnade dock ner sig lagom tills min ”helg” och torsdag kostade till och solen på sig att kika fram några timmar på förmiddagen. Vädergudarna måste tycka om mig. Därför spenderades onsdag torsdag i backen från 9 till 16. Helt underbar åkning, jag blev dock en smula förvånad över att mina benmuskler inte var fulltränade sedan Karins benpass i gympasalen. Men det kommer nog, det kommer..
På jobbet har jag också haft roligt, vi har haft besök av japaner. De valde att åka i jeans och utan mössa, intressanta gäster. Två valde också att ångra sig på topp och åka liften ner igen, det är ju inga problem. Jag menar stolliften går ju åt båda hållen. Jag lyckades i alla fall att lägga en japan under stolen uppe på påstiget då han skulle ner. Hmmm. Det var tydligen oklart att man ska lyfta på pjäxorna så de inte fastnar i snön. Detta resulterar i att stolen, som hela tiden rör sig framåt, förflyttar sig upp i knävecken. Varpå vi har en japan på knä i snön med stolen, som fortfarande rör sig framåt, fint knuffande i ryggen. Konsekvensen blir en japan på magen i snön med stolen långsamt åkande några centimeter över ryggen på honom. Oj tänker jag, men japanen trodde han gjorde fel och bad om ursäkt. Efter en stunds övervägande godtar jag ursäkten och hjälper stackarn ner i nästa stol med sina blöta jeans. Ännu en dag på kontoret.
Får se om jag får tid att fiska under nästa ledighet, träningsprogramet är ju relativt fullspäckat som det är. Men med lite vilja fungerar det mesta.
/ #18
