Ahmed Barzangi

Det här är en historia som skulle kunna jämföras med historian om den legendariska street fightern ”Blanca”, där Barzangi familjen spelar huvudrollen.
Ahmed Barzangi föddes 1986 i en by någonstans i den kurdiske bergsdalen närbeläget till staden Arbil., där han även började sin fotbollskarriär. Han, tillsammans med grannarna Abdel, Osama och Nashat Agram, spelade fotboll från morgon till kväll när de växte upp. Drömmen var att bli som Romario, Stoichkov och Roberto Baggio medan inspirationen kom från fotbollsserien Captain Majid.
Dagarna gick snabbt i hemlandet, nästan för snabbt. Och Barzangi utvecklade sin fotbollskunskap dag för dag, och i hemtrakterna blev han berömd som FC Arbils helt egna ”Paul Gascoigne”. Trots att han var smått knubbig, så var han bäst på att dribbla och spelfördelade likt ”Gazza”.

Åren gick, och Barzangi blev äldre. Fotbollspelandet blev allt mer avancerat, men det var tufft att vara ensam bror i Arbil. Då han hade tre systrar att se efter, vart han tvungen att ta hand om dom. Detta ledde till att A. Barzangi ofta hamnade i slagsmål med de äldre grabbarna. 

En känd historia som än idag berättas runt om i staden Arbil, handlar om en pojke som ensam med en fotboll manövrerade ett helt gäng som försökte hoppa på honom i en gränd med hjälp av sin högerfot. Trots att det var gänget som hoppade på pojken, var det pojken som i efterhand blev jagad i media som en skurk. Anledningen till det var att guvernörens son var en av killarna i gänget, och han hamnade på sjukhus efter ”matchen”. Man vet än idag inte om historian är sann eller om det endast är en myt, men det hela slutade med en tragisk historia där pojkens familj vart tvungna att flytta från landet då pojken vart bannlyst av Iraks fotbollsförbund efter incidenten. Det är inte helt säkert om vem det är, men mycket tyder på att det är Ahmed Barzangi som är pojken i historian då han plötsligt en dag helt försvann från hemlandet. Huvudpersonen själv förnekar helt och hållet att han ens varit inblandad i det hela utan att han var tvungen att åka till Sverige för att bli en ”dockteur”, men det skumma kvarstår. Han och familjen flyttade till Sverige under samma tidsintervall som incidenten skedde, varför?

Hur som helst, Barzangi bosatte sig i Nacka och stadgade sig snabbt. Han fick snabbt vänner där b.la de pakistanska bröderna Khan, ryssen Andreishenko och även minigangztern Khalle H.
Fotbollskarriären fortsatte i Järla If där han till en början hade det svårt med motivationen. Han kom snabbt in i laget, men kärleken till fotbollen fanns inte riktigt där. 
Men turen skulle vända i en träningsmatch mot Boo FF, där motståndarnas tränare  tyckte sig se potential i Barzangi och även en kapacitet som deras lag skulle ha god nytta utav. Barzangi var tveksam till en början, då en flytt även skulle innebära en bussfärd till varje träningstillfälle. Men Boo FF:s tränare (som Barzangi ofta nämner som en förebild i sin biografi ”This is Barzangi”) övertygade honom om att hans lagbygge var det rätta valet. Han lovade honom en god utveckling som skulle göra honom till en klasspelare och att han även hade kontakter i laget Parma FC som han lovade skulle köpa upp honom inom ett par år. Barzangi vart överväldigad och bytte Nacka IP till Boovallen.

Där fortsatte hans dribblande, och han försökte sig på saker som Baggio gjorde under tidigt 90-tal.
Barzangis karriär gick spikrakt uppåt och han var 100 % motiverad vilket man kunde se i träningsnärvaron med hela 95% närvaro. 
Tillsammans med lirare såsom den geniale ”Jeppelito” och den defensive slitvargen Sirak Hailu vart det några fina år i Boo FF. Men efter mycket skadebekymmer var Barzangi tvungen att lämna klubben för att hitta sig en ny utmaning. 
Han lämnade klubben 2004 och letade nu febrilt efter en nytt lag att spela i. 
Lagen var många som stod i kö, men trots allt intresse kring Barzangi så slöts aldrig något avtal. Anledningen till det var många till en början, media i Kurdistan gick ut och skrev att Barzangi´s rykte som tvingade honom att lämna landet hade hunnit fram till Sverige och att klubbarna fått hört detta.
Klubbarna förnekar detta och säger att det var Barzangis skadebekymmer som stod i hans väg. 
I tre år var han klubblös. 

Sedan fortsatte hans väg till Jarlabergs IF, där han slöt sig samman med NFJ spelarna Mounir Riahi, Alejandro Fernandez, Kabir Khan, Kalim Khan, Mehdi Riahi och Mourad Riahi. Där spelade Barzangi ytterliggare tre år, och kom att bli en ruggig målskytt i Jarlaberg. Han gjorde ett "Quaresma mål", som fansen sent ska komma att glömma.
Barzangi, som var en profil i Jarlabergs trupp det sista året, kom ifrån sina skadebekymmer och fick mycket speltid. NFJ´s sportchef Mourad Riahi, som scoutat ”Il Saggio” ett flertalet gånger tog kontakt med agenten Roman Hassas och försökte via ett antal sidemos värva över Barzangi till NFJ. Och kuppen lyckades!
2010 värvade NFJ ”Il Saggio” för en väldigt billig peng, då han kom på en free transfer.

Barzangi´s styrka ligger i hans förmåga att bryta spelet. I unga dagar var Ahmed en dribbler som inte tvekade på att snurra upp folk på läktaren. Visserligen har han tekniken kvar, men kvickheten har ”loopat” vilket medfört att Barzangi har anpassat sig till en ny roll, nämligen som den passningsskicklige spelaren han är och den defensive arbetaren. Som mittfältare kan han med sin spelförståelse spela fram sina medspelare och med sin blick över plan slå precisa inlägg. Hela Älta fruktar Barzangi´s känsliga högerfot varje gång han är på besök, delvis för "Arbil historian" men även efter att han 2003 slagit banrekord på hellasgårdens ”fotbolls-golf”-bana.
Hawar och Akram borde se upp för sina platser i landslaget, för om Barzangi´s gör en bra säsong kan han mycket väl bli ett val inför det stundande Asien-kvalet.
Om ”Il Saggio” vill, kan han mycket väl bli en historisk spelare i Nacka Forum Juniors. Men då måste psyket hänga med.
Låt oss hoppas på att han blir lika berömd i Nacka´s centrala trakter, som han var och förblev i sin födelseort Arbil.

”Il Saggio”!!!