Fältabackens FF
2010-05-25 01:11
Kamp och målsnålt i dagisderbyt
Ända sedan tränarträffen i februari har Fältabackens unge coach, Truls, och Zoo Bars lika unge dito, Abbe, snackat upp mötet lagen emellan. Att de två taktikgenierna dessutom är dagisbästisar och att deras pappor stod på varsin sida vid kvällens avspark sänkte inte direkt temperaturen i sandlådan.
Björn Helgesson
1 kommentarer
Förutsättningarna var alltså givna och rubriksättarna på kvällstidningarna slickade sig runt munnen. Tyvärr kom själva matchen inte upp i den standard som tränare, spelare och media hoppats, utan det kom mest att handla om kamp, långbollar och ännu mera kamp. Zoo Bar är ett sammansvetsat gäng med en hel del sköna karaktärer och rutinerade fotbollsspelare och de bjöd verkligen upp till, just, kamp i vad som kom att bli en helt jämn match på Brohults IP. Chansmässigt vägde det nog över till Fältabackens fördel sett över 50 minuter, men Zoo Bar kändes farliga varje gång de anföll och en förlupen långboll i stolpen kunde lika gärna betytt 1-0 till Abbes gossar i paus.
Istället lyckades Fältabacken med fem minuter kvar att spela trycka in matchens enda mål bakom Zoo Bars fullkomligt strålande målvakt. Att det var Tränare Truls pappa (undertecknad) som med vänstran tofflade in segermålet på Johans fina passning var allt annat än logiskt då jag måste gjort en av mina sämre matcher i FFF-tröjan. Som tur var tog andra guldtröjor det ansvar som krävdes och laget gjorde en gedigen och jämn laginsats med Johan, stabil i backspelet och initiativrik i offensiven, som starkast lysande stjärna. Även Kalle rörde sig över ännu större ytor än vanligt och fick ut mycket av sitt spel.
Det var alltså Fältabacken som i en i mina ögon helt jämn historia drog det längsta strået från Brohults vildvuxna matta (om problemet på de allsvenska planerna har varit att få gräset att växa kan jag rekommendera klubbarnas vaktmästare ett besök hos Helsingborgskorpen). Matchen i matchen då – den mellan Abbes pappa Andreas och Truls pappa Björn? Tja, trots att jag alltså gjorde det avgörande målet är det inget snack om att Andy var piggare och uträttade betydligt mer konstruktivt än jag denna kväll. Alltså: varken Abbe eller Truls behöver skämmas på dagis imorgon…
Avslutande popkuriosa: Built To Spills livecover av Neil Young indianepos ”Cortez the killer” räcker hela vägen från Tågaborg till Brohult och tillbaka igen (låten är 20 minuter och 30 sekunder lång). Åtminstone delvis en tröst för oss som inte kan se de gamla indieslammergudarna på Siesta på torsdag.
Istället lyckades Fältabacken med fem minuter kvar att spela trycka in matchens enda mål bakom Zoo Bars fullkomligt strålande målvakt. Att det var Tränare Truls pappa (undertecknad) som med vänstran tofflade in segermålet på Johans fina passning var allt annat än logiskt då jag måste gjort en av mina sämre matcher i FFF-tröjan. Som tur var tog andra guldtröjor det ansvar som krävdes och laget gjorde en gedigen och jämn laginsats med Johan, stabil i backspelet och initiativrik i offensiven, som starkast lysande stjärna. Även Kalle rörde sig över ännu större ytor än vanligt och fick ut mycket av sitt spel.
Det var alltså Fältabacken som i en i mina ögon helt jämn historia drog det längsta strået från Brohults vildvuxna matta (om problemet på de allsvenska planerna har varit att få gräset att växa kan jag rekommendera klubbarnas vaktmästare ett besök hos Helsingborgskorpen). Matchen i matchen då – den mellan Abbes pappa Andreas och Truls pappa Björn? Tja, trots att jag alltså gjorde det avgörande målet är det inget snack om att Andy var piggare och uträttade betydligt mer konstruktivt än jag denna kväll. Alltså: varken Abbe eller Truls behöver skämmas på dagis imorgon…
Avslutande popkuriosa: Built To Spills livecover av Neil Young indianepos ”Cortez the killer” räcker hela vägen från Tågaborg till Brohult och tillbaka igen (låten är 20 minuter och 30 sekunder lång). Åtminstone delvis en tröst för oss som inte kan se de gamla indieslammergudarna på Siesta på torsdag.
