FK Linköping
2010-06-19 01:34
FKL – Tenhults IF 1-2: Har du hört den förut?
Ackompanjerade av en ensam vuvuzela tog ett FK Linköping i skriande behov av en seger på fredagskvällen emot Tenhults IF, som vaknat till efter en svag säsongsinledning. Trots att det tidvis såg bra ut spelmässigt slutade matchen med förlust för FKL, och det är bara att konstatera att den efterlängtade vändningen inte kom den här gången heller.
Daniel Hall
2 kommentarer
FKL ställde upp med följande spelare:
Magnus Helin
Johan Jirlund
Jonas Rydwik
Johan Jakobsson
Badou Ndiaye
Linus Bergström (Kristoffer Nordlund 84’)
Mikael Palm
Haris Dozo
Joakim Lindh
Fredrik Nilsson
Mats Haglund (Christos Christoforidis 63’)
Ett otäckt välbekant scenario
Den minnesgode FKL-aren minns naturligtvis med stark olust förra säsongens möte med Tenhults IF på Folkungavallen och hur ett bortamål från ingenstans i slutet av första halvlek blev början till en fullkomligt bedrövlig säsongsavslutning. Sett i det perspektivet var kvällen möte inte bara en viktig match i serien utan också en chans till revansch för det debaclet. Vi fick också i matchinledningen se ett piggt och offensivt FKL. Redan i den femte minuten skapade man en bra chans när Mikael Palm skarvade ett inkast från Joakim Lindh till Jonas Rydwik. Tenhults målvakt Joakim Jans kunde dock klara Rydwiks nick. FKL fortsatte att spela bra och skapa en del skottlägen, men det dröjde till den trettionde minuten innan man fick bollen i mål. Fredrik ”Pajen” Nilsson avlossade ett tungt skott som Jans inte kunde hålla och Mats Haglund höll sig framme och stötte in returen till 1-0. Ledningen var minst sagt rättvis. Tenhults anfallsförsök bestod mest av långa djupledsbollar som inte skapade någon direkt oro i ett så långt säkert spelande FKL-försvar. FKL fortsatte också att trumma på och kom flera gånger runt bra på kanterna, dock utan att skapa några fler riktigt heta målchanser. Det såg ut som att hemmalaget skulle kunna gå till pausvila i ledning, men precis som förra året släppte man in Tenhult i matchen. Gästerna fick en frispark en bit in på offensiv planhalva och den letade sig igenom alla spelare i straffområdet och fram till Michel Kamhie som kunde peta in bollen i fritt läge precis framför Magnus Helin. Kvitteringen kändes mycket onödig eftersom Tenhult dessförinnan egentligen inte skapat några särskilt bra målchanser.
Christos comeback räckte inte
Den andra halvlekens inledning bjöd inte på särskilt många chanser. Tenhult kom till skott i straffområdet när vänsterbacken för dagen Badou Ndiaye efter 49 minuter blev överspelad, men Jonas Rydwik täckte följsamt skottet. Ett litet hopp om att matchen åter skulle svänga över till FKL:s fördel tändes i matchminut 63 när Christos Christoforidis gjorde efterlängtad comeback efter sin skadefrånvaro, men det släcktes efter bara drygt fyra minuter när Tenhult tilläts ta ledningen på en kontring. Gästerna fick alltför lätt spela sig fram till ett inläggsläge och när inlägget kom fanns bara en fri David Johansson framför FKL:s mål och Magnus Helin var chanslös. FKL tvingades återigen jaga poäng och detta ändrade naturligtvis matchbilden. De långa bollarna blev fler och FKL släppte till den ena kontringen efter den andra. Tenhult borde ha gjort minst ett mål till på de chanser man fick när hemmalaget satsade alltmer desperat framåt. FKL vaskade fram några bra chanser på slutet. Mikael Palm och Johan Jakobsson fick varsitt nickläge framspelade av Lindh respektive Christoforidis, men inget av avsluten gick på mål. Matchen slutade 2 – 1 till Tenhult, som därmed för andra året i rad tog alla tre poängen med sig från Folkungavallen.
FKL spelade tidvis bra i den här matchen och dominerade spelmässigt. Man släppte dock till två lägen från nära håll och det gav två baklängesmål. Då hjälpte det inte att Mats Haglund äntligen hittade målet och att Christos Christoforidis fanns på planen i en dryg halvtimme. Resultatet var kanske inte precis rättvist, men verkligen symptomatiskt. FKL har inte det rätta flytet och det har vi i ärlighetens namn inte haft sedan början av förra hösten. Vilka taktiska förändringar man skulle kunna göra för att vända det här är svårt att säga. Det räcker inte att dominera matcherna när man inte kan stänga dem – målen måste börja komma och frågan är om det finns någon i truppen som klarar av att göra dem. En match återstår nu innan sommarvilan och motståndarna är de tuffast tänkbara – Motala AIF.
Magnus Helin
Johan Jirlund
Jonas Rydwik
Johan Jakobsson
Badou Ndiaye
Linus Bergström (Kristoffer Nordlund 84’)
Mikael Palm
Haris Dozo
Joakim Lindh
Fredrik Nilsson
Mats Haglund (Christos Christoforidis 63’)
Ett otäckt välbekant scenario
Den minnesgode FKL-aren minns naturligtvis med stark olust förra säsongens möte med Tenhults IF på Folkungavallen och hur ett bortamål från ingenstans i slutet av första halvlek blev början till en fullkomligt bedrövlig säsongsavslutning. Sett i det perspektivet var kvällen möte inte bara en viktig match i serien utan också en chans till revansch för det debaclet. Vi fick också i matchinledningen se ett piggt och offensivt FKL. Redan i den femte minuten skapade man en bra chans när Mikael Palm skarvade ett inkast från Joakim Lindh till Jonas Rydwik. Tenhults målvakt Joakim Jans kunde dock klara Rydwiks nick. FKL fortsatte att spela bra och skapa en del skottlägen, men det dröjde till den trettionde minuten innan man fick bollen i mål. Fredrik ”Pajen” Nilsson avlossade ett tungt skott som Jans inte kunde hålla och Mats Haglund höll sig framme och stötte in returen till 1-0. Ledningen var minst sagt rättvis. Tenhults anfallsförsök bestod mest av långa djupledsbollar som inte skapade någon direkt oro i ett så långt säkert spelande FKL-försvar. FKL fortsatte också att trumma på och kom flera gånger runt bra på kanterna, dock utan att skapa några fler riktigt heta målchanser. Det såg ut som att hemmalaget skulle kunna gå till pausvila i ledning, men precis som förra året släppte man in Tenhult i matchen. Gästerna fick en frispark en bit in på offensiv planhalva och den letade sig igenom alla spelare i straffområdet och fram till Michel Kamhie som kunde peta in bollen i fritt läge precis framför Magnus Helin. Kvitteringen kändes mycket onödig eftersom Tenhult dessförinnan egentligen inte skapat några särskilt bra målchanser.
Christos comeback räckte inte
Den andra halvlekens inledning bjöd inte på särskilt många chanser. Tenhult kom till skott i straffområdet när vänsterbacken för dagen Badou Ndiaye efter 49 minuter blev överspelad, men Jonas Rydwik täckte följsamt skottet. Ett litet hopp om att matchen åter skulle svänga över till FKL:s fördel tändes i matchminut 63 när Christos Christoforidis gjorde efterlängtad comeback efter sin skadefrånvaro, men det släcktes efter bara drygt fyra minuter när Tenhult tilläts ta ledningen på en kontring. Gästerna fick alltför lätt spela sig fram till ett inläggsläge och när inlägget kom fanns bara en fri David Johansson framför FKL:s mål och Magnus Helin var chanslös. FKL tvingades återigen jaga poäng och detta ändrade naturligtvis matchbilden. De långa bollarna blev fler och FKL släppte till den ena kontringen efter den andra. Tenhult borde ha gjort minst ett mål till på de chanser man fick när hemmalaget satsade alltmer desperat framåt. FKL vaskade fram några bra chanser på slutet. Mikael Palm och Johan Jakobsson fick varsitt nickläge framspelade av Lindh respektive Christoforidis, men inget av avsluten gick på mål. Matchen slutade 2 – 1 till Tenhult, som därmed för andra året i rad tog alla tre poängen med sig från Folkungavallen.
FKL spelade tidvis bra i den här matchen och dominerade spelmässigt. Man släppte dock till två lägen från nära håll och det gav två baklängesmål. Då hjälpte det inte att Mats Haglund äntligen hittade målet och att Christos Christoforidis fanns på planen i en dryg halvtimme. Resultatet var kanske inte precis rättvist, men verkligen symptomatiskt. FKL har inte det rätta flytet och det har vi i ärlighetens namn inte haft sedan början av förra hösten. Vilka taktiska förändringar man skulle kunna göra för att vända det här är svårt att säga. Det räcker inte att dominera matcherna när man inte kan stänga dem – målen måste börja komma och frågan är om det finns någon i truppen som klarar av att göra dem. En match återstår nu innan sommarvilan och motståndarna är de tuffast tänkbara – Motala AIF.
