VM-bloggen: No, I'm from Gårdtjärn

Dagarna tickar på. Jag drar mitt tionde sträck på min mentala griffeltavla. Tio dagar. Tio nätter. Igår såg jag Argentina köra över koreaner från syd. Innan match gjorde jag och herr Anrell jobb. Får påvisa för mr Koppartak när jag ser honom att min själsliga hemvist börjar på G och inte Ö. Matchen i övrigt gick bra. Den finska fotochefen verkar ha ett gott öga till svenskar och gav mig biljett på kortsidan. Australiensaren bredvid mig var inte lika munter och svor och skrek mest hela tiden åt både mig och andra fotografer. För lite plats var det mantra han upprepade.



Idag har jag och Janne J från Sydsvenskan kört bil ner till Pretoria. Italien skulle träna och eftersom FIFA ibland är ena riktiga klåpare saknades GPS-kordinater till träningsanläggningen. Bara en vägadress. Väl framme på den adressen slår vi in namnet på det universitetsområde som står i mediaguiden. Simsallabim. Fågelvägen säkert inte mer än någon kilometer. Bilväg. Fem mil. Efter att ha tryckt plattan i mattan i närmare 40 minuter anländer vi till rätt ställe precis när Pirlo kliver på gräset.

Just nu sitter jag i presscentret i Pretoria. Danmark ska känna på gräset inför morgondagens drabbning med Kamerun.