VM omgång två:
De elva hetaste - och tre kallaste

[MÅLVAKT]




Mark Schwarzer, Australien
Hade ingen drömstart på turneringen i matchen mot Tyskland. Spelade dock upp sig rejält mot Ghana. Efter Harry Kewells tidiga utvisning pressade Ghana Australien hårt. Men Schwarzer stod upp smått fantastiskt och motade totalt 15 bollar (!), varav några riktigt högklassiga parader.



[FÖRSVARARE]


Simon Kjaer, Danmark
Underbarnet från Horsens har haft en kanonsäsong i Palermo och är ett av de hetaste villebråden på sommarens transfermarknad. Stark, tuff och klok i spelet mot Kamerun där han höll bra koll på både Webo och Eto'o. Slog dessutom den mycket läckra långpassningen som föranledde kvitteringsmålet. Efter ett andra gult kort är han avstängd i avslutningen mot Japan.


Tulio Tanaka, Japan
Japans mittbacksrese har fått en hel del uppmärksamhet hittills i VM för sin uppoffrande spelstil, två starka insatser och rätt coola samuraj-look. I premiären var Tanaka en av Japans bättre spelare. Mot Holland stod han upp överlägset bäst när han gång på gång stoppade Hollands anfallsförsök. Hotade även flera gånger på offensiva fasta situationer. Verkar lite cool.


Gabriel Heinze, Argentina
I utklassningsmatchen mot Sydkorea var Gabi Heinze bäst i Argentinas försvar för andra matchen i rad. Målade i premiären på hörna och hotade på fasta situationer även denna match. I övrigt stark och svårpasserad på sin vänsterkant. Har fått en kanonstart på detta VM och utstrålar självförtroende - precis som Portugals Coentrão, som hade fått vänsterbacksplatsen i en fyrbackslinje.


[MITTFÄLTARE]


Landon Donovan, USA
Jänkarnas frontfigur visade vägen i vändningen mot Slovenien. Det såg mörkt ut efter 2-0 men Donovan slet vidare, pumpade inlägg och fick utdelningen. Först på egen hand med en riktig kanon (vad gör Handanovic?) som betydde 1-2. Därefter ligger han bakom kvitteringen med en långboll och även frisparken till det 3-2-mål som borde dömts som korrekt. Imponerande!


Rafael Márquez, Mexiko
Kaptenen var kung av mittens rike i Mexikos imponerande seger mot Frankrike. Inte visade Mexiko bara upp en rörlig och underhållande offensiv, framför allt var man oerhört disciplinerade på egen planhalva, matchen igenom. Rafa Márqeuz personifierade detta genom att vinna boll efter boll i mitten och som kronan på verket spela fram Javier Hernandez till det viktiga 1-0-målet.


Tiago, Portugal
I Portugals förkrossande 7-0-seger kan man lyfta fram fem-sex spelare. Undertecknad fastnade lite extra för Tiagos och Meireles insats på mittfältet. Till slut föll valet på Tiago för de två målen, för de tekniska kvaliteerna och inte minst förarbetet till 1-0-målet. Efter ett par sämre säsonger var glädjande att se en Tiago i gammalt gott slag.


Milos Krasic, Serbien
Hade ingen lyckad premiär men var desto bättre i Serbiens segermatch mot Tyskland. Snurrade rejält med stackars Holger Badstuber och kom gång på gång med farliga intentioner. Även med i förspelet till Serbiens mål. Sevärd spelare som börjar göra sig ett namn på den europeiska fotbollsscenen.



[ANFALLARE] 


David Villa, Spanien
Brände visserligen en straff men var trots detta man of the match i segern mot Honduras. Inledde målskyttet med en aspirant på VM:s snyggaste mål - ett litet solonummer med fantastisk avslutning. 2-0 kom sedan via en försvarare. Giftigare anfallare finns knappt i dagens fotboll. Petar en tapper Diego Forlán ur omgångens elva.


Hugo Almeida, Portugal
Har Portugal hittat sin toppforward? Man ska komma ihåg att motståndet var Nordkorea, men Almeida svarade likväl för en mycket stark insats. Löpte rätt, pressade Nordkoreas försvar och var ett fyrtorn i luften. Visar ett såntdär underbart skönt häng i luften vid 3-0-målet. Sulan som låg bakom 2-0-målet var inte dum heller.


Gonzalo Higuaín, Argentina
Stod på rätt tillfälle vid tre gånger i Argentinas 4-1-seger mot Sydkorea och fick göra ett förlösande hattrick - både för sig själv, för Maradona, och hela Argentina. Ett lite turligt mål, ett klassavslut på 2-0 och ett enkelt avslut efter ett fantastiskt anfall av hela laget. Måltjuven har vaknat.


Inte ens nära...

- Frankrikes förutsättningar
Revolutionen hägrar efter att politiker, fotbollsledare och före detta spelare har dömt ut de franska spelarnas agerande i samband med Anelka-soppan. Landslaget står utan sin nation vid VM:s avgrund. Där nere väntar elva hungriga, sydafrikanska lejon på att få avsluta turneringen på bästa sätt. Kan Les Bleus trixa sig ur detta? Eller blir det en repris på 2002? De som minns vet att Frankrike då slutade sist i gruppen med noll (!) gjorda mål. Den enda poängen bärgades efter ett 0-0 mot Uruguay....
 
- Underhållningen
Med Portugals, Brasiliens och Spaniens insatser på näthinnan fallerar kritiken aningen. Likväl kan jag inte låta bli att känna en besvikelse över spelet såhär långt under turneringen. Jag vet inte om det är bollen, underlaget, den höga höjden eller helt enkelt motivationen hos spelarna. Sällan har vi fått se matcher som är bra i mer än 10-15 av 90 minuter. Portugal var det första laget - efter Tysklands premiär - att spela bra i två halvlekar (rätta mig om jag har fel). På samma sätt sticker dessa två matcher ut från den skrala målskörd som producerats hittills.

- Alexander Frei déjà vu
Frei var tillbaka efter skada och skulle hjälpa Schweiz mot ännu en skrällseger, denna gång över Chile. Men efter Behramis utvisning fick anfallsesset kliva av efter 40 minuter. Den påtagliga tomheten i Freis blick förde tankarna lite obehagligt två år tillbaka i tiden. En knäskada stoppade ju Frei från hans stora chans att visa upp sig på hemmaplan. Lyckligtvis inga tårar denna gång...