VM 2010
2010-07-05 13:00
”Jag tror att Maradona vet vem jag är nu”
"Skadeglädje är en oklädsam skrud och kanske ska man skylla lika mycket på det argentinska fotbollsförbundet som naivt nog gav honom tränarposten, utan att Diego hade någon reell tränarerfarenhet."
Henrik Örtenvik
4 kommentarer
Ni har säkert sett presskonferensen från när Tyskland mötte Argentina i en träningslandskamp. Maradonas Argentina vann och på den efterföljande presskonferensen visste inte Maradona vem Thomas Müller var (eller så kanske han gjorde det och bara var dryg) och kallade honom för en bollkalle. Otroligt arrogant, men folk älskar honom ändå för att han ju är den han är. Den Store Diego.
De flesta som är i min ålder har en relation till Diego Armando Maradona. Jag var 8 år när Maradona och hans Argentina vann VM-guld i Mexiko. Många, många år efteråt var jag Argentina när man spelade fotboll på såna där offline-spel, som dagens kidz inte har en aning om att det fanns för inte allt för längesedan. (Ungefär ett sånt här.) Jag älskade Jorge Burruchaga, ni vet han som avgjorde finalen 1986. Så småningom fick jag fler favoriter i form av målvakten Goycochea, den fantastiske Caniggia och sedermera alla argentinare som spelat i Inter.
VM 1994 är såklart starkt förknippat med Sveriges brons. Men ett lika starkt minne är hur jag sitter med min far på T-centralen i Stockholm och plötsligt får syn på löpsedlarna. Maradona fast för doping. Ridå för en ny Maradona show.
16 år senare är han coach för Argentina, ett land med så vansinnigt mycket talangfulla fotbollsspelare. Vanligtvis är Argentina ett givet andralag för mig i VM-sammanhang. Men när jag såg Tyskland köra över Argentina så skrattade jag mest och njöt av Tyskarnas uppvisning. Mycket har att göra med att Maradona petade Javier Zanetti och Esteban Cambiasso ur VM-truppen, två spelare som haft helt otroliga säsonger i Inter. I stället har han tagit med spelare av lägre klass, som sedan kapitulerat när de mött organiserat motstånd som de nu gjorde i kvartsfinalen. Jag garanterar att Argentina inte släppt in åtminstone två av målen mot Tyskarna ifall Javier Zanetti hade haft hand om högerkanten.
Skadeglädje är en oklädsam skrud och kanske ska man skylla lika mycket på det argentinska fotbollsförbundet som naivt nog gav honom tränarposten, utan att Diego hade någon reell tränarerfarenhet. Men det kändes så himla uppenbart att Maradona inte är en nog duktig tränare. I alla fall inte än så länge. För jag tror att han mycket väl kan utvecklas till en god tränare. Jag beundrar hans sätt att ta hand om spelarna och blir alltid lite rörd när jag ser honom pussa varje spelare i laget både före och efter match. Det är lite Mourinho över honom, även om arrogansen går överstyr när han inte ens tackar motståndarna.
Men det har ju att göra med hans bristande erfarenhet som tränare. Han är Gud för otroligt många människor. Han är van att göra som han vill. Ska han behöva tacka motståndarna efter en 0-4 förlust som krossat 40 miljoner argentinska hjärtan? Ge honom åtta år som klubbtränare och sedan kan han få chansen igen. Tills dess kan han ta och minnas Thomas Mullers ord från presskonferensen efter kvartsfinalen:
”As for Maradona, well, this is special for me. I don’t think that he thinks I am a ballboy any more. I think he knows me now.” *
-------
* Citatet är från Daily Mail.
De flesta som är i min ålder har en relation till Diego Armando Maradona. Jag var 8 år när Maradona och hans Argentina vann VM-guld i Mexiko. Många, många år efteråt var jag Argentina när man spelade fotboll på såna där offline-spel, som dagens kidz inte har en aning om att det fanns för inte allt för längesedan. (Ungefär ett sånt här.) Jag älskade Jorge Burruchaga, ni vet han som avgjorde finalen 1986. Så småningom fick jag fler favoriter i form av målvakten Goycochea, den fantastiske Caniggia och sedermera alla argentinare som spelat i Inter.
VM 1994 är såklart starkt förknippat med Sveriges brons. Men ett lika starkt minne är hur jag sitter med min far på T-centralen i Stockholm och plötsligt får syn på löpsedlarna. Maradona fast för doping. Ridå för en ny Maradona show.
16 år senare är han coach för Argentina, ett land med så vansinnigt mycket talangfulla fotbollsspelare. Vanligtvis är Argentina ett givet andralag för mig i VM-sammanhang. Men när jag såg Tyskland köra över Argentina så skrattade jag mest och njöt av Tyskarnas uppvisning. Mycket har att göra med att Maradona petade Javier Zanetti och Esteban Cambiasso ur VM-truppen, två spelare som haft helt otroliga säsonger i Inter. I stället har han tagit med spelare av lägre klass, som sedan kapitulerat när de mött organiserat motstånd som de nu gjorde i kvartsfinalen. Jag garanterar att Argentina inte släppt in åtminstone två av målen mot Tyskarna ifall Javier Zanetti hade haft hand om högerkanten.
Skadeglädje är en oklädsam skrud och kanske ska man skylla lika mycket på det argentinska fotbollsförbundet som naivt nog gav honom tränarposten, utan att Diego hade någon reell tränarerfarenhet. Men det kändes så himla uppenbart att Maradona inte är en nog duktig tränare. I alla fall inte än så länge. För jag tror att han mycket väl kan utvecklas till en god tränare. Jag beundrar hans sätt att ta hand om spelarna och blir alltid lite rörd när jag ser honom pussa varje spelare i laget både före och efter match. Det är lite Mourinho över honom, även om arrogansen går överstyr när han inte ens tackar motståndarna.
Men det har ju att göra med hans bristande erfarenhet som tränare. Han är Gud för otroligt många människor. Han är van att göra som han vill. Ska han behöva tacka motståndarna efter en 0-4 förlust som krossat 40 miljoner argentinska hjärtan? Ge honom åtta år som klubbtränare och sedan kan han få chansen igen. Tills dess kan han ta och minnas Thomas Mullers ord från presskonferensen efter kvartsfinalen:
”As for Maradona, well, this is special for me. I don’t think that he thinks I am a ballboy any more. I think he knows me now.” *
-------
* Citatet är från Daily Mail.
