Upp på planen 6 man som gjorde drömmen sann

Som så många gånger tidigare i år var det även till kvällens drabbning med ER United löjligt svårt att få ihop fullt lag. På pappret var vi dock samma sjua som snyggt spelade hem tre poäng i förra matchen, men Zoran kom – trots att han stängde sin affär en halvtimme tidigare vilket han verkligen ska ha en fett med cred för – störtandes i full 90 nerför slänten efter ungefär halva första halvlek. Medan Zoran snabbt som i en gammal stumfilm genomgick förvandlingen från blåställ till guldställ fick han se sina Fältabacken-kollegor göra både 1-0 och 2-0. Båda målen var resultaten av fina laginsatser med vunna bollar på mitten och snabba omställningar. Johans 2-0 var dessutom definitionen av ett viljemål när han två gånger om slet sig loss och skaffade sig skottläge på egen hand.

Med Zoki på plan, 2-0 i bagaget och välförtjänt självförtroende spelade vi fortsatt fin fotboll med mängder av målchanser (känn på allitterationerna där) och kanske årets hittills bästa kombinationsspel. Enkelt, men ändå fantasifullt. ER United var långt ifrån ofarliga och hade även de några tunga chanser, men Kalle som återigen vikarierade i målet överträffade sig själv flera gånger om. Hade det funnits en publik på plats så hade de fortfarande pratat om den nästintill övernaturliga dubbelräddningen i slutet av halvleken. Vi snackar vinjetten till Fotbollskväll-kvalitet…

Andra halvlek började illa med slarv i det defensiva passningsspelet och en bjudreducering. Vi fortsatte trots detta oförtrutet med tydlig press och tryggt positionsspel och jag lyckades ganska snart toffla in 3-1 mellan benen på deras målvakt (OBS, den här gången försöker jag faktiskt inte nedvärdera min egen insats, det VAR en riktigt usel träff). Efter den utökade ledningen var segern aldrig riktigt i fara och när Henke på egen hand stressade fram 4-1 var de tre poängen hemma och väl inslagna med röda snören runt. ER United reducerade snyggt i slutskedet och 4-2 får ses som ett rättvist resultat sett till matchbilden. Dessutom ett resultat vi ska vara grymt stolta över med tanke på omständigheterna; sex man en stor del av första halvlek, inga avbytare under hela matchen och en skadad Johan (Alex plockar hem något från djursjukhuset så är du bra till på torsdag) de sista tio minuterna.

Slutligen vill jag, min vana otrogen, lyfta fram de individuella insatserna:

Henke och Zoran på topp gjorde ett fantastiskt jobb, både offensivt med snygga passningar och uppoffrande löpningar och defensivt i form av viktigt presspel som gjorde det lätt för oss andra att skära av passningsvägar i nästa skede.

Pontus L och jag hade ett fint och tydligt samarbete på mitten och vi fördelade ansvaret bra och avlastade varandra. Jag vet att Pontus var besviken på sin egen prestation efteråt, men det har jag ingen förståelse för då hans insats kantades av vunna dueller, evigt slit och stort ansvar i båda riktningarna.

Telly och Johan var, som vanligt, i princip helt felfria (sånär som på deras 1-2-mål) och måste vara seriens mest samspelta och stabila backpar. Det är en fröjd att befinna sig framför dessa två och samla upp allt de stoppar.

Kalle i målet var som jag redan antytt förmodligen matchens största sevärdhet. Ett par galna räddningar och i övrigt stabilt och säkert både på inlägg och i uppspelsfasen.

Det enda tråkiga, förutom Johans sträckning i låret, är att det bara återstår två matcher av säsongen nu. Den första av dessa är den uppskjutna matchen mot Slottshöjden redan på torsdag och då befinner sig undertecknad på jobbresa i Prag. Ska höra med chefen om det är för sent att dra sig ur…