Fältabackens FF
2010-09-17 00:19
Den ville bara inte in…
Trots att det var en för tabellen helt betydelselös match blev årets sista match, korpens El Classico mellan Fältabacken och Carlsberg, en riktigt trevlig historia. Pontus A sammanfattade det hela kärnfullt när han strax efter slutsignalen konstaterade att det var i det närmaste osannolikt att matchen slutade mållöst.
Björn Helgesson
4 kommentarer
Vår vana trogen har FFF gjort en riktigt fin höst och, borträknat WO-förlusten senast, gått obesegrade genom säsongens andra halva. Inför kvällens match mot redan klara seriesegrarna Carlsberg talade dock inte mycket för nya Fälta-poäng. Carlsberg har gått som tåget genom serien och inte tappat en enda poäng och i kvällens FFF-uppställning fanns en del frågetecken kring det fysiska tillståndet hos kvällens comeback-duo Jocke och Tobbe. Dessutom var det på håret att vi överhuvudtaget kom till matchstart i tid, då Pontus L tokstressade hem från jobbet och Jocke och jag väntade utanför hans port likt två nervösa friare. Men Carlsberg och domaren var schyssta och väntade in oss och inte heller visade det sig finnas anledning till oro för Jockes eller Tobbes vältrimmade korpkroppar. När matchen väl visslades igång rörde de sig över planen graciöst som balettdansörer och det märktes inte heller att de inte rört en boll sedan Branting dog. Låt oss hoppas att Jockes inbokade läkarbesök kan bringa klarhet i och därefter bota hans skada och att Tobbe inte menade hundra procent allvar med att kvällens drabbning var hans sista match någonsin (jag tror inte någon tog skorna som han bjöd ut efteråt).
Själva matchen då? Jodå, det blev som redan antytts en trevlig historia och det oavgjorda resultatet kändes rättvist och logiskt. Däremot var det alltså betydligt mindre logiskt att bolluslingen vägrade leta sig in i något av målen. Chanserna radades upp åt båda hållen och lagen ska ha beröm för det, trots höstblåst och ojämn plan, fina och emellanåt riktigt fantasifulla spelet. Klimax på chanskavalkaden inträffade i matchens sista skälvande minut då Jocke var en stortånagel från att peta in bollen i öppet mål och Carlsbergs ettriga och hetlevrade nummer 13 strumprullade bort ett lika öppet mål i anfallet därefter. Så det slutade alltså 0-0 och maskinen Carlsbergs enda poängförlust i en annars fläckfri säsong var ett faktum. Det ska tilläggas att Carlsbergs lagkapten och målspruta Elander på grund av skada fick följa matchen från sidlinjen; en kille som säkert annars kunde fått vågskålen att tippa över en kväll som denna. Ett stort grattis till årets välförtjänta seriesegrare!
För Fältabackens del blev det till slut en femteplats och kanske något som skulle kunna kallas en mellansäsong. Jag tycker dock vi har gjort en hel del fina insatser och även om vi bara snittat exakt två mål per match spelat vägvinnande och i god bollrullaranda. Härligt att se är att gamla trotjänare som Kalle, Johan och Telly fortsätter att växa och att hela laget verkligen känns som just ett lag. Speciellt under hösten, då vi haft ruskigt svårt att få ihop fullt lag och mina tiggar-sms och snälla kom och spela-mail inte gått att räkna på tangentbordets knappar, har vi svetsats samman till en fungerande enhet på plan och jag hoppas vi kan bygga vidare på detta nästa säsong. Alltså en extra kärleksförklaring till er som engagerat er och ansträngt er för att komma till matcherna!
Låt mig avsluta säsongens rapportering med inget mindre än en sanslös bomb som med övertygande bevis pekar på att Fältabackens FF spelat en roll i ett betydligt finare fotbollsrum än det korpernikanska. I tisdagens HD-chat med Per-Ola Ljung inför derbyt (don´t mention the war) tog jag mig friheten att höra mig för kring eventuella effekter av Peos två träningar med FFF. Här följer alltså, och detta får vara slutvinjetten på årets säsong, den ordagranna dialogen saxad från HD.se den 14 september 2010:
Kommentar från Björn: kommer ni imorgon använda något av det du såg de två gånger du
tränade Fältabackens korplag?
Per-Ola Ljung: Extrema bolltalanger väldrillade fysiska praktexemplar. Mycket av årets framgångar är hämtade från Fältabackens korplag.
Själva matchen då? Jodå, det blev som redan antytts en trevlig historia och det oavgjorda resultatet kändes rättvist och logiskt. Däremot var det alltså betydligt mindre logiskt att bolluslingen vägrade leta sig in i något av målen. Chanserna radades upp åt båda hållen och lagen ska ha beröm för det, trots höstblåst och ojämn plan, fina och emellanåt riktigt fantasifulla spelet. Klimax på chanskavalkaden inträffade i matchens sista skälvande minut då Jocke var en stortånagel från att peta in bollen i öppet mål och Carlsbergs ettriga och hetlevrade nummer 13 strumprullade bort ett lika öppet mål i anfallet därefter. Så det slutade alltså 0-0 och maskinen Carlsbergs enda poängförlust i en annars fläckfri säsong var ett faktum. Det ska tilläggas att Carlsbergs lagkapten och målspruta Elander på grund av skada fick följa matchen från sidlinjen; en kille som säkert annars kunde fått vågskålen att tippa över en kväll som denna. Ett stort grattis till årets välförtjänta seriesegrare!
För Fältabackens del blev det till slut en femteplats och kanske något som skulle kunna kallas en mellansäsong. Jag tycker dock vi har gjort en hel del fina insatser och även om vi bara snittat exakt två mål per match spelat vägvinnande och i god bollrullaranda. Härligt att se är att gamla trotjänare som Kalle, Johan och Telly fortsätter att växa och att hela laget verkligen känns som just ett lag. Speciellt under hösten, då vi haft ruskigt svårt att få ihop fullt lag och mina tiggar-sms och snälla kom och spela-mail inte gått att räkna på tangentbordets knappar, har vi svetsats samman till en fungerande enhet på plan och jag hoppas vi kan bygga vidare på detta nästa säsong. Alltså en extra kärleksförklaring till er som engagerat er och ansträngt er för att komma till matcherna!
Låt mig avsluta säsongens rapportering med inget mindre än en sanslös bomb som med övertygande bevis pekar på att Fältabackens FF spelat en roll i ett betydligt finare fotbollsrum än det korpernikanska. I tisdagens HD-chat med Per-Ola Ljung inför derbyt (don´t mention the war) tog jag mig friheten att höra mig för kring eventuella effekter av Peos två träningar med FFF. Här följer alltså, och detta får vara slutvinjetten på årets säsong, den ordagranna dialogen saxad från HD.se den 14 september 2010:
Kommentar från Björn: kommer ni imorgon använda något av det du såg de två gånger du
tränade Fältabackens korplag?
Per-Ola Ljung: Extrema bolltalanger väldrillade fysiska praktexemplar. Mycket av årets framgångar är hämtade från Fältabackens korplag.
