Det finns segrar som känns bättre än andra. Segern mot AIK på Råsunda är en sådan. Efter sju år och lika många bedrövelser lyckades Djurgården äntligen få AIK på fall. Segersiffrorna skrevs till 3-0.

Hemmalaget var annars det lag som inledde bäst. Djurgården, för dagen klädda i rödblått, var till en början lite passiva. Den passiviteten försvann dock fort som attan. När Djurgården hade fått upp farten hängde inte motståndarna med. Lolo Chanko sprang. Babis Stefanidis sprang. Hela Djurgården sprang – och AIK tittade på.

I matchminut sexton fick Djurgården utdelning. Daniel Andersson fick kröka rygg när Andreas Johansson hade skarvat in ett inlägg från Lolo Chanko.

Som luttrad djurgårdssupporter vet man dock att man inte skall ropa hej för tidigt. Laget har tappat ledningar tidigare, och framförallt i derbyna mot AIK brukar det vara extremt bräckliga. En kvart senare kom Djurgården ytterligare ett steg mot en derbyviktoria. Först knorrade Lolo Chanko elegant en frispark förbi Daniel Andersson, men stolpen var i vägen. Lolo Chanko grävde dock inte ned sig för det. I anfallet efter krigade han sig förbi AIK:s försvarsspelare. Sköt en och två gånger på back och målvakt innan han rullade in en retur i mål. Ett fenomenalt viljemål!

Nu började vi på läktaren förstå vad som höll på att hända. När dessutom Rami Shaaban gjorde en bra enhandsräddning på en nick från nära håll var det bara att inse att det var medvind.

Djurgården spelade mycket bra. Väldigt mycket bra. Det kunde ha blivit fler mål. Stolpen stod dock i vägen fler gånger än en och hindrade Djurgården från att göra snygga mål. Om Babis Stefanidis hade fått in sitt knorrade skott hade vi kunnat få ett derbymål som skulle blivit en modern klassiker.

Den andra halvleken fortsatte i den förstas fotspår. Djurgården virvlade runt på planen runt slokörade motståndare. Det närmaste en målchans AIK kom var när Daniel Hoch kom fri. Rami Shaaban skar elegant av skottvinkeln och skrek bu. Skottet var inte ens nära.

Istället så punkterade Djurgården matchen definitivt i matchen 73:e minut. Målet var som hämtat ur serietidningen Buster. Kim Källström tog i för kung och fosterland med sin vänsterfot och skickade upp bollen i det första krysset. Både bollen och Daniel Andersson fastnade i nätmaskorna, och målvakten fick nästan klippas loss.

I slutminuten prickade även Samuel Wowoah stolpen. Något som inte symboliserade matchen. Det var inte stolpe ut. Det var förnedring!

Nu råder det inga tvivel om vilket lag som dominerar i Sveriges huvudstad inkl. förorter.

DJURGÅR`N – VI ÄR BÄST I STAN!