Allsvenskan enligt Walter #26: Sorgligt scenario och samma, nygamla Häcken
Walter Duhs delar med sig av sina tankar efter den senaste omgången av Allsvenskan. Om läktaridioti, ett brinnande Häcken och när gammal är bäst och sämst som äldst.
Du är ingen idiot!
Frustration och ilska är väl några ord som kan användas efter att det heta Stockholmsderbyt i helgen tillfälligt fick avbrytas. Det saknas anledning att överhuvudtaget föra diskussioner om fördelning av skuld, eller resonemang kring syftet och drivkrafterna bakom det skamlösa beteendet. När situationer som den aktuella uppstår, så tror jag att många av oss slungas tillbaka ett antal år i tiden - till den period då avbrutna matcher var allsvensk vardagsmat. Det känns både sorgligt och ovärdigt att dessa minnen återuppspelas. Den allsvenska fotbollen, och samhället, har sannerligen en del att hantera. Om detta råder det inte några tvivel. Jag tänker att det emellertid är på sin plats att påminna om några saker. När någonting negativt sker i Sverige uppkommer - enligt min mening - näst intill alltid vissa nedärvda reaktioner. Någon form av självskadebeteende och skamtradition infinner sig, och vi närmast tävlar om vem som är bäst på att nedvärdera vårt samhälle. Det känns som att vi alla känner oss särskilt värdelösa, och det är nästan frågan om någon slags kollektiv skuld. Enligt min mening är det i sådana situationer av vikt att komma ihåg att det hårda samhällsklimatet och inte minst det respektlösa sätt som vissa människor bemöter andra människor, såväl fysiskt som digitalt, är universella problem utan geografisk begränsning.
I den tid vi lever i verkar det som exempel oerhört populärt att hänvisa till framgångsrika, repressiva danska insatser för att komma till bukt med ordningsproblem i samhället. Låt oss göra som Danmark, exakt som Danmark och på alla sätt. Just vad gäller fotbollen verkar dock inte ens danskarna ha läget under fullständig kontroll. I Danmark pågår just nu en debatt om huruvida den inhemska fotbollen har ett reellt huliganproblem. Visserligen har publikunderlaget under senare år växt, inte minst när det gäller antalet kvinnor och barn som besöker Superligamatcherna och stämningen på arenorna i många avseenden förbättrats. Under ytan bubblar emellertid någonting annat. Öppna mass-slagsmål äger rum mellan supportrar till New Firm-klubbarna FC Köpenhamn och Bröndby IF, och vandalism på arenorna har lett till ett förbud mot bortasupportrar under nyligen spelade samt kommande derbyn. Helgens match mellan FC Midtjylland och AC Horsens fick tillfälligt avbrytas efter att Horsens-målvakten Matej Delac träffats av ett ölglas som kastats av motståndarfansen. Det är inte enbart på högsta nivå som problemen gör sig gällande. En cupmatch mellan Esbjerg fB och Kolding IF i augusti slutade i ett stort slagsmål som involverade 40-50 supportrar. Det finns även rapporter om att den danska amatörfotbollen på senare tid har har drabbats av liknande, om än inte lika omfattande, incidenter.
Det är givetvis så att vi inom svensk fotboll inte kan luta oss tillbaka och slappna av enbart av den anledningen att andra länder också upplever liknande problem. Jag tycker dock det är värt att lyfta att frågan inte på något vis är begränsad till oss, eller möjligtvis enstaka sydamerikanska matcher, om vi nu trodde det. Det hjälper därmed inte att självspäka. Vi bör i stället se till att dela erfarenheter med de som befinner sig i motsvarande situation, och lära oss av andra som hanterat det. Danmarks justitieminister Mattias Tesfaye har reagerat snabbt på utvecklingen i landet bl.a. genom att upprätta en experkommittée i frågor om fotbollsrelaterat våld och vandalism. Även om det inte ingår i något Tidöavtal bör förutsättningarna för att göra något liknande i Sverige vara goda. Jag tänker därför som följer. Agera snabbt och bestämt, och samverka med andra som befinner sig i liknande situation. Måhända är detta en uppgift för de nytillträdda statsråden Forssmed eller Strömmer, vars portföljer rimligtvis borde innefatta dessa frågor. Vid en lämplig hantering är jag övertygad om att vi aldrig behöver återuppleva de där åren då fotbollförbundets tävlingskommittée, snarare än spelarna, delade ut de allsvenska poängen.
Avslutningsvis. Det är ett något slitet uttryck, men ändå värt att framhålla vad bl.a. Tesfaye nyligen uppmärksammade. “Vi måste säkerställa att fotbollsfesten kan fortsätta för de som ingår i 99-procentskaran - den resterande procenten måste antingen se till att uppföra sig, eller helt enkelt förbjudas från att besöka arenorna”. Detta är i sanning den andra lärdomen att alltid bära med sig. I princip samtliga som följer svensk fotboll i allmänhet och Allsvenskan i synnerhet är positiva krafter, precis så som i samhället i övrigt. Glöm därför aldrig bort - Du är inte någon idiot!
Det brinner i Häcken
Jag har svårt att minnas hur många gånger jag berört BK Häcken i denna kolumn under året. Jag har inte heller ork eller lust att undersöka det, utan nöjer mig med att konstatera att Häckens säsong är helt fantastisk och att det dessutom ser ut som att man nu på allvar har lyckats skaka av sig alla presumtiva konkurrenter. Det är givetvis fråga om en regelrätt succé för en klubb som för lite mer en ett år sedan var ett allsvenskt bottenlag. Man ska dock inte glömma bort att det också är ett lag med en oerhört kompetent och spelskicklig spelartrupp och en supererfaren tränare. Häcken har väldigt goda ekonomiska och praktiska förutsättningar, och klubben är i stort mycket välskött. Ibland skadar det nog inte heller att verka lite i bakgrunden av andra lag. Det senaste årets utveckling har därmed kunnat ske ganska lugnt och metodiskt, även om resultaten kommit oväntat snabbt. Ur det perspektivet är det svårt att säga att jag egentligen är särskilt överraskad - det handlar nog helt enkelt om att jag inte var tillräckligt insiktsfull för att identifiera Häckens styrkor innan säsongen påbörjades. Hur som helst, hatten av - oavsett vad som händer!
Omgångens…
Fullträff: Stojan Lukic. I december fyller Lukic 43 år. Kanske är det ett svaghetstecken för Allsvenskan att han fortfarande håller för serien, dock tänker jag att den tanken inte behöver göra sig lika gällande när vi talar om en målvakt. Jag vill nämligen - innan chansen försvinner - passa på att hylla Allsvenskans Grand Old Man. Lukic har ju redan hunnit varva ner, och därefter sluta samt påbörja en mäklarkarriär. I helgen var han dock tillbaka mellan stolparna, och faktum är att han därmed var starkt bidragande till Varbergs BoIS (Allsvenskans humla; laget borde inte kunna flyga) nya kontrakt. Det är grejer det!
Besvikelse: Helsingborgs IF. Det är snart dags för en tredje Superettan-visit på kort tid - och berättelsen om Helsingborg som ett storlag måste sannolikt vara på väg mot sitt slut. Det är inte lätt att bli imponerad av de beslut som fattats inom klubben de senaste åren. Vem som bär skulden för dessa överlåter jag dock åt någon annan att bedöma. Det som överraskar mig mest med denna säsongs Helsingborg är nog ändå den obefintliga effekten efter sommarens “satsning”. Klubben verkade ändå få in ganska mycket av de kompetenser och komponenter som efterfrågades, och dessutom genomfördes ändringar i ledaruppsättningen. Att saker och ting kommer att behöva justeras i klubben, och att bildliga huvuden kommer att rulla, står nog ganska klart. När jag följer alla er Helsingborgssupportrars diskussioner, så märker jag att ni redan har kommit ganska långt vad gäller dessa tankar. Jag överlåter därför alla insiktsfulla spekulationer till er, i vart fall det är ni värda.
