Allsvenskt vimmel omgång tio
En tredjedel kan upplevas som kort tid eller som att säsongen mer eller mindre är körd redan. Det kan återstå allt jobb för att förvalta en inledning eller vara bråttom att rädda det som räddas kan. Det här är vimlet för den tionde Allsvenska omgången.
Det har varit ömsom vin, ömsom vatten för IFK Norrköping den här säsongen. Mest vatten faktiskt. Snoddas vita lag är just nu ett bottenlag och behöver då vinna matcherna mot sina, just nu, bottenkonkurrenter. BP har kanske tydligare i sitt DNA att vara i botten. Kanske är det en naiv omskrivning av något men det verkar ha effekt. BP vann igen på hemmaplan efter några märkliga insatser på Grimsta. För Pekings del är det nu fyra raka matcher utan seger. Men innan dess luggade kamraterna bådeHäcken och Elfsborg på alla tre poäng. Det gäller att passa sig för sina uttalanden om bottenlaget Norrköping. Nästa omgång väntar Hammarby. Den matchen vinner de säkert och då kan vi byta retorik mot ett topplags. Sådan är Allsvenskan.
Två stora matcher krydda den här omgången rent intressemässigt. Derbyt betydde mycket för både Hammarby och AIK och matchen på Hisingen betydde kanske mer för alla oss andra. Hammarby vann derbyt för att det möjligen var så att de grönvita inte var lika rädda för konsekvenserna vid förlust. Häcken tog poäng av Malmö för att Getingarna inte håller med om att Malmö är oslagbara. AIK var verkligen inte usla under matchen på Tele 2-Arena men Hammarby vågade växla upp tempot under en period i andra halvlek och det gav dem matchen. Malmö gick upp i en komfortabel tvåmålsledning och slappnade av. Häcken fattade inte vad som hänt. Höll inte med och avslutade matchen med att så smått köra över Malmö under sista tio minuterna. Det betydde mycket för säsongen. För alla fyra lag. Ja, för alla 16 lag.
Inför den här säsongen var det många som var överens om att Malmö kommer att ha ett SM-guld att förlora och att skulle vara Djurgården att förlora det till. Så långt stämmer profetian efter tio omgångar. Att det skulle vara GAIS som skuggar bakom var det färre som gissat. Och hade du dessutom lagt till att Mjällby skulle vara alternativet så hade belöningen varit en enkel biljett till Säter. Men där står vi nu. GAIS vann hemma mot Elfsborg på ett, ånyo, väldigt imponerande sätt. Det kommer med stor sannolikhet inte att hålla hela säsongen. Det är med stor sannolikhet nyförälskelsen av att vara tillbaka i finrummet som ligger bakom energin. Det är imponerande ändå.
IFK Göteborg tittade säkert på det GAIS gjorde mot ett gulsvart lag på Gamla Ullevi. Och gjorde precis tvärtom själva. Änglarna försökte tråka ut Mjällby och lyckades tillslut. Hälleviks-humlan vaggades in i samma tempot. Trivdes kanske med det också men när Änglarna bestämde sig för att de nog ville vinna ändå så hängde inte Mjällby med och då blev segern välförtjänt. Omgångens segrare blev lagen från Göteborg. Alla deras lag.
Omgångens omtalade
Förra veckan kulminerade ropen kring konstaternadet att ingen match, dittills, slutat 0-0. Den sanningen slutade att upphöra efter matchen mellan Sirius och Västerås. Inget spel som gick att bli miljonär på kanske, att det skulle vara i just den matchen som den kom. Sålänge man inte spelat i runda slängar niohundratusen. Det skapades som brukligt mängder av chanser och Sirius bjöd tillbaka Västerås tillkortakommanden med att sumpa en straff. Det var säkert inte säsongens sista mållösa match. Förhoppningsvis inte. Det finns något romantiskt i dem också.
I en stekhet omgång, både sportsligt och emotionellt, så var det annars ett gult kort som fick mest uppmärksamhet. Och det andra gula kortet. Och firandet efter det första. Hammarby vann derbyt mot AIK eftersom att hemmalaget gjorde två mål och fick hjälp med att inte släppa in fler än ett av Coulibalys röda kort. Bajens Fredrik Hammar var till stor del anledningen till att Sheffield United-lånet drog på sig två gula kort och hade duschat klart redan innan sista kvarten. Fredrik Hammar knöt uttrycksfullt näven efter det första gula kortet och kritiseras för sin osportslighet. Fredrik Hammar är, milt uttryckt, inte den man först väljer till ett futsal-lag. Han gör inte mängder av mål och firar därför sällan sådana han gjort själv. Det han däremot kan är precis det han lyckades med i derbyt, rätt eller fel men han lyckades. Och firade. Jag konstaterar bara att det fanns känslor, finns känslor och att Hammar och alla andra visat dem. Det är anledningen till att derbyn inte är en fotbollsmatch. För många är det allt.
Värnamo fick äntligen spela hemma på Finnvedsvallen. Första riktiga hemmamatchen kom i den tionde omgången och då blev det torsk med 2-0 mot Kalmar. Senare i veckan ska laget förska få till en ny planinspektion för att få den nya mattan underkänd. Det går bättre borta.
Tre stjärnor
Nikola Vasic har nämnts här förut men borde kanske varit med ännu oftare. Anfallaren är spetsigt begränsad men ibland helt frigjord. En ordentlig striker som är bra på det som förväntas och i stunder blixtrar till med att göra något positivt oförutsägbart. Att 32-åringen nu nått sin första vår gör bara hela grejen ännu bättre.
Kalmar har börjat göra mål och vinner matcher. Jonathan Ring är tillbaka i Kalmar och det kanske är sista gången. Efter att ha testat mycket och väldigt olika så är det få gånger som Ring ser så hemma ut som i Kalmar. Det säger både mycket om Kalmar och om Ring.
Simon Gustafsson fick frågan efter krysset mot Malmö om det var en seger för ett lag som Häcken. Simon Gustafsson har såklart hört snacket om att Malmö är lite extra bra i år. Han håller helt enkelt inte med. Gustafsson tycker att hans lag är minst lika bra, att det borde vara Malmö som firar krysset som en seger och att det inte alls var en speciellt svår match. Han är gulsvart in och ut, Simon Gustafsson. Han är deras kapten, den gode Gustafsson.
