Årskrönika del 2: När Kvarnby svävade på rosa moln och segertåget ångade på

Lördagen den 17 april var det premiär i division 2 Södra Götaland 2010 när IFK Klagshamn gästade oss på Husiegårds IP. Bortalaget var klara favoriter och Kvarnby kunde gå ut till matchen med allt att vinna. Under veckan hade jag pratat med coach Jan-Åke ”Rehagel” Jönsson som berättade om en fantastisk god stämning inför matchen och att alla såg fram emot att dra igång. 
 
Vi fick en flygande start på både matchen och det nya äventyret när Kvarnbys egen hemmason André ”Torres” Andersson, redan efter tre spelade minuter, dök upp vid bortre stolpen likt en skyttekung på rätt plats och rakade in 1-0. Matchen var jämn och bestod av mycket kamp och ställningskrig men Kvarnby agerade moget och tillsynes utan några premiärnerver. Det kändes ganska tryggt uppe på läktaren och när våran mittfältsgeneral Michael ”de Rossi” Johnsson nätade med en halvvolley med dryga 30 minuter kvar punkterades matchen definitivt. I ärlighetens namn var det närmare att Kvarnby både gjort 3-0 och 4-0 än att en reducering skulle ha kommit ifrån bortalagets sida. Kvarnby IK hade fått en perfekt start på säsongen och 2-0 inför hemmapubliken i en premiär kunde knappast vara bättre för nykomlingen med allt att vinna.
 
I den andra seriematchen för säsongen väntade, en av seriefavoriterna, Varbergs BoIS FC på bortaplan uppe i Halland. Det var proppen ur från Kvarnbys sida och maken på effektivitet är svårslaget. Matchen slutade med en 4-1 seger för Kvarnby IK efter att man, i ärlighetens namn, stundtals varit utspelade av hallänningarna. Två inledande segrar mot två duktiga lag var lika med två meriterande segrar för nykomlingen och därmed en drömstart på säsongen. Men med facit i hand var det här bara början. Veckan efter fick Kvarnby sin revansch från finalförlusten i Malmömästerskapet 2009 när man slog tillbaka Lilla Torgs FF med 2-0. Det var tredje raka segern för säsongen och jag svävade på rosa moln i en krönika på Svenskafans. Vem fasiken hade kunnat tro att lilla Kvarnby skulle inleda säsongen med tre raka segrar? Samtidigt imponerade man spelmässigt med ett gediget och hårt arbetande försvarsspel kryddat med en sprudlande kontringsfotboll med en hel drös duktiga anfallsspelare.
 
Segertåget rullade vidare och vid det här laget borde nästan Kvarnby ha använt den svenska hiphopgruppen Maskinens (gruppen som gjort ”alla som inte dansar är våldtäktsmän”-låten) hit ”Segertåget” som inmarschlåt. ”Hej här kommer segertåget” stämde åtminstone ypperligt bra in på Kvarnby under den här delen av säsongen.(Kanske borde man till nästa år använda denna låt som inmarschlåt? Jag menar det är rätt kaxigt kan jag tycka…).
 
Men i alla fall… Match nummer fyra för Kvarnbys del i seriespelet slutade precis som de tre tidigare matcherna hade slutat. Det var Kvarnby som drog det längsta strået och fick med sig alla tre poängen hem från bortamötet mot Högaborgs BK. Vinsten mot Högaborg följdes upp av ytterliggare en seger i hemmamatchen mot GIF Nike. En match som hade blivit flyttad till konstgräset på Rosengårds IP på grund av att vädergudarna inte riktigt var på naturgräsets sida. Segern mot Lommalaget, GIF Nike, satt dock hårt inne. Det var en jämn match med fördel Nike och när bortalaget gjorde 0-1 trodde nog många med mig att segertåget skulle köra av spåret och segersviten skulle brytas. Men sent om sidor vaknade supernykomlingen. Med underbarnet Mohamed ”Drogba” Ramadan som lokförare vände han nästan matchen på egen hand till en 2-1 seger för vårt vackra hemmalag.
 
Samtidigt som Kvarnby IK marscherade… förlåt rullade vidare i serietoppen i Sveriges fjärde högsta division dominerade ett annat Skånelag i en serie något högre upp. Helsingborgs IF hade inlett den Allsvenska säsongen strålande och hade ryckt åt sig en betryggande serieledning såhär långt. Ola Andersson & Co. satt i studion på SVT:s Fotbollskväll och pratade om att man inte skulle underskatta ett tidigt ryck i tabellen. För att även om man inte på pappret tillhörde en av favoriterna innan säsongen startade hade man på fotbollsplanen bevisat sitt kunnande såhär långt. Orden som sades skulle nästan lika bra kunnat handla om Kvarnby IK:s säsongsinledning där man mot alla odds parkerade överst i tabellen efter fem spelade matcher. Det fanns dock en hel del motståndare och tyckare som bara gick och väntade på att Kvarnby skulle falla ihop likt ett korthus och rasa samman totalt. Jag vet inte om det handlade om avundsjuka eller om det helt enkelt var så att man kunde se in i framtiden. För det skulle ju aldrig hålla det här. Tillslut föll Kvarnby ihop ordentligt efter den strålande inledningen på säsongen och oron om bottenstrid drabbade mig med många andra.
 
Men vi var ännu inte riktigt där. Segertåget som hade startat den 17 april 2010 hade ännu inte kört av spåret. Det var lördagen den 22 maj 2010 och Inter, som skulle försvara de italienska fotbollsfärgerna, förberedde sig för att spela shortsen av de tyska giganterna FC Bayern München på Santiago Bernabéu-stadion. Det var Champions League finalen som många hade hoppats på skulle stå emellan hemmalaget Real Madrid och världens bästa klubblag och allas vårt (eller åtminstone mitt, Fredrik ”Agüero” Westerlund, Carl ”Iniesta” Gustafsson och Mohamed ”Drogba” Ramadans) FC Barcelona. Men som istället blev en kamp mellan José Mourinhos triumferande italienska lag och tyskarna från München som egentligen borde ha åkt ut redan mot Florens stolthet, Fiorentina, i åttondelsfinalen. Samtidigt som Diego Milito vankade runt i Madrid i väntan på att bli hela Europas kung åkte Kvarnby ner till Höllviken för att möta metropolens stolthet – Höllvikens GIF. Det var fantastiska förutsättningar för fin fotboll denna lördagseftermiddag under försommaren med strålande solsken, klarblå himmel och ett konstgräs som var sådär plastigt fint och jämnt som bara ett låtsasgräs kan vara.
 
Jag vet inte riktigt om det var de fina yttra förutsättningarna som gjorde matchen till en makalös målkavalkad eller om det bara var ett faktum att de båda lagen hade vaknat på rätt sida denna dag. Hur som helst, efter första akten av matchen stod det 2-2. Detta i en halvlek där bollinnehavet varit jämnt fördelat men där hemmalaget Höllvikens GIF ledde lite på poäng som man hade sagt inom boxningens värld (inom fotbollen kan man kalla det för flest heta målchanser och skott på mål ungefär…). I början av den andra halvleken tog Kvarnby för första gången i matchen ledningen när Mohamed ”Drogba” Ramadan bjöd på en snarlik kopia av Zlatan Ibrahimovics klackmål mot Italien i EM i Portugal 2004. Matchen böljade fram och tillbaka men i den 57:e minuten nätade kung André ”Torres” Andersson och drabbningen borde därmed varit avgjord. Men riktigt avgjord var den inte ännu för bara några minuter efter ”Andys” 2-4 mål reducerade hemmalaget till 3-4. En reducering som såhär i efterhand dock endast kan ses som ett tröstmål då Martin ”Isaksson” Nilsson spikade igen i målet efter det där. Innan domaren valde att blåsa i pipan för sista gången hade däremot Kvarnby gjort både sitt femte och sjätte mål för dagen genom Tobias ”Gattuso” Hansmark samt en tredje strut denna eftermiddag genom våran egen Drogba.
 
Slutresultat 3-6 till Kvarnbys favör och såhär efter sex omgångar var tabellen behaglig att skåda. Kvarnby hade chockat allt och alla genom att ta full pott på de inledande sex omgångarna och hade smått otroliga fem poäng ner till tvåan, Varbergs BoIS FC, i tabellen. Det går bra nu rappade Petter om i en hitlåt för några år sen och att det gick bra kan man väl lugnt säga att det gjorde för Kvarnby. Kanske gick det lite för bra? Eller finns det något som heter FÖR bra?! I min värld kan allt bara bli bättre och (nästan) ingenting kan bli för bra. Även om jag självklart är medveten om att det knappast går att inleda säsongen mycket bättre än med full pott ur en poängmässig synvinkel. Nåväl, segertåget hade nått sin perrong här. Segertåget stannade av för att sen köra raka vägen av spåret. Kvarnby var högt uppe bland molnen men var strax på väg ner. Rakt ner i underjorden och Hades rike som de gamla grekerna förmodligen hade sagt.

Den 29/12 presenteras del 3: : När korthuset föll ihop, segertåget kraschade och drömmarna försvann