Årskrönika del 4: Saker och ting löser sig alltid när kontraktet blev tidigt säkrat

Under speluppehållet i division 2 fortsatte VM i Sydafrika med slutspelsfasen där slutligen ett välförtjänt, FC Barcelona-dominerande, spanskt landslag triumferade och slog tillbaka krigarna från Holland i finalen med 1-0. Andrés Iniesta var finalens gigant och det var också han som fick avgöra hela VM-finalen. Om det blir han som också tar hem Guldbollen för årets bästa spelare får vi först veta om någon vecka. Helst hade jag velat se Wesley Sneijder vinna denna utmärkelse men då han inte ens är kvar bland de tre nominerade hoppas jag innerligt att det blir Iniestas lagkompis och landsman Xavi som får utmärkelsen.
 
Nåväl, VM och Europas toppfotboll i all ära men det är faktiskt Kvarnby IK denna text ska handla om. Tongångarna från Kvarnbyhåll var inte de allra positivaste märkte jag under uppehållet. Trots att man hade gjort en fullständigt formidabel vårsäsong och parkerade på plats nummer fyra i tabellen kantades denna succé av den skrala avslutningen på våren. Det fanns farhågor om att Kvarnby nu skulle vara tvungna att hela tiden blicka neråt i tabellen efter jagande konkurrenter istället för att själva jaga de tre ädlaste platserna i serien. Till och med från spelarhåll uttrycktes det oro om att man kanske hade överpresterat och att man nu skulle falla som en sten i tabellen. På en fest i mitten av juli fick jag dessutom rådet om att tippa emot Kvarnby under flertalet av höstens matcher, om jag vill tjäna mig en hacka, då träningarna med laget inte hade känts särskilt lovande. Tack och lov följde jag inte tipset, som bör tilläggas sades med glimten i ögat och några flaskor mjöd innanför bältet. Kanske borde vi alla gjort som Lundasonen Jason Diakité, mer känd som Timbuktu, och chillat och följt hans råd från en av hans allra bästa låtar ”Det löser sej”.
 
”Det kommer ordna sej, det gör det alltid
Jo, det löser sej, så brukar allt bli
det kommer fixa sej till slut
det är inget tvivel om, fast nu känns skiten sur
och flera mil ifrån, det ordnar sej...”
 
När serien vände med match hemma mot Lindome GIF, som vi fått stryk av matchen innan sommaruppehållet, var det precis som om magin plötsligt var tillbaka. I den första halvleken var det Kvarnby som ägde matchen, i en välspelad division 2 match, och som vanligt var det skyttekung André ”Torres” Andersson som visade vägen för vårt blåa lag. 1-0 i den 28:e minuten blev också matchens enda mål trots att Lindome tog över matchen under den andra akten och pressade tillbaka Kvarnby ordentligt. Men en vinst är en vinst och i kombination med kämpatakter från hela laget, en storspelande målvakt i Martin ”Isaksson” Nilsson och en vägvisande lagkapten med näsa för målet kunde Kvarnby börja den andra delen av säsongen på ett alldeles ypperligt sätt.
 
Under hela sommaren hade det tisslat och tasslats om att Mohamed ”Drogba” Ramadan skulle vara på väg bort från klubben för att förstärka de allsvenska guldjägarna Helsingborgs IF. Jesper Jansson, sportchef i HIF, hade bland annat personligen varit nere på Husiegårds IP under en match på våren för att specialstudera ”Moha”. Dagen efter segern mot Lindome GIF bekräftades så övergången för Mohamed från Kvarnby till Helsingborg. Det gjorde ont i mitt ljusblåhjärta att se ”Moha” ta steget över från Kvarnby till HIF och inte det, kanske, mer logiska steget från Kvarnby till MFF. Tänk om en så fantastisk person och fotbollsspelare skulle skjuta guldet till Helsingborg och förstöra min guldfest på Swedbank Stadion.
 
Det är självklart att en sådan spelarförlust, mitt under brinnande säsong, blir kännbar för en klubb som Kvarnby IK. Men trots det löste man det hela på ett, förvånansvärt, utomordentligt sätt. Luckan fylldes lättare än vad jag hade trott och ”tiden efter underbarnet Mohamed” blev inget Kvarnby behövde älta. Framförallt vill jag lyfta fram Johan ”Bergkamp” Nilsson, nyförvärvet inför säsongen från Malmö City FC, som gick från klarhet till klarhet när han blev uppflyttad till sin rätta position i anfallet och fyllde luckan efter Kvarnbys egen Drogba. Johan imponerade med stenhårt slit, viktiga mål, ett underbart samspel med kapten Andersson och en fantastisk målgest ”stulen av” Captain Morgan. Bakom honom hade vi en triss i ess på innermittfältet med Michael ”de Rossi” Johnsson, Firat ”Cambiasso” Sahan och Rasmus ”Gerrard” Nilsson som jag gärna vill lyfta fram som tre av årets absolut bästa spelare nu när jag ändå är igång med hyllningskören. En trio som styrdes på ett magnifikt sätt av framförallt våran försvarsgeneral Felix ”Pique” Narin som till nästa år nog får mantla smeknamnet Baresi istället efter den store Franco.
 
Segern hemma mot Lindome GIF följdes upp av två starka kryss mot toppkonkurrenterna IS Halmia och Ramlösa Södra FF samt en revanscherande seger hemma mot Fässbergs IF. Vinden hade vänt i Kvarnbylägret och man var återigen ett lag att räkna med. Popgruppen Gyllene Tider hade ett bejublat återtåg för ett antal år sen (som jag minns att min gode vän och före detta Kvarnbyprofilen Andreas ”Vicente” Dahlgren bland annat var på) och ett återtåg mot toppen var precis vad Kvarnby också bjöd sin publik på. Formsvackan från försommaren var ett minne blott och om man lyssnade väldigt, väldigt noga kunde man nog till och med höra Jan-Åke ”Rehagel” Jönsson börja nynna på Queen klassikerna ”We are the champions”. Fast det förstås, Kvarnbys Rehagel skulle aldrig någonsin ta ut något i förskott så kanske var det å andra sidan assistent Mats ”Söderberg” Kronblad som kände hur gott segerns sötma smakade. Det var inte tal om någon serieseger längre för Kvarnbys del då Varberg ångade på för fullt i toppen men målsättningen inför säsongen om ett säkrat kontrakt kändes i det närmaste klart redan nu.
 
Veckan efter 1-0 viktorian hemma mot Fässbergs IF åkte Kvarnby upp till Göteborg för tredje gången denna säsong. Det var i slutet av augusti som Assyriska BK tog emot Kvarnby på Ruddalens konstgräs inför 98 besökande åskådare. Dittills hade Göteborg som spelort varit lika med förlust för Kvarnby då man hade kammat noll i de båda tidigare matcherna däruppe mot både Fässbergs IF samt Lindome GIF… och inte blev det bättre denna gång. I våras var det just Assyriska som satte stopp för Kvarnbys segertåg med sex raka vinster och denna gång förstörde göteborgarna vårat återtåg och vår fina svit på fyra raka matcher utan förlust. Men vad är det Tony Rickardsson brukar säga: ”ja’ ä inte bitter…”.
 
Frågan var om förlusten mot Assyriska skulle innebära en ny formsvacka eller om det denna gång bara var ”en dålig dag på jobbet” och ett litet snedsteg på upploppet in till mål. Höllvikens GIF gästade Husiegårds IP veckan efter och förväntningarna runt omkring var skyhöga och många hoppades på en liknande målkavalkad som när lagen mötes under våren. De högt uppskruvade förväntningarna var minst sagt lite väl höga. Istället för en fantastisk fotbollsmatch i strålande solsken som det varit nere i Höllviken i slutet av maj var det denna gång ungefär raka motsatsen. Första halvlek var ett sömnpiller utan dess like i regnet på Husiegårds IP. Under den andra halvleken spelade däremot, framförallt, Höllviken upp sig markant men det var ändå Kvarnby som stod som segrare när domaren blåste av matchen. Inom loppet av tre minuter hade höstens radarpar Bergkamp och Torres avgjort matchen som tillslut slutade med en 2-1 seger för vårt blåa lag.
 
Det var hela fem matcher kvar att spela för Kvarnbys del innan säsongen kunde summeras men mycket mer att spela för fanns det faktiskt inte för Kvarnby. Varbergs BoIS FC, som hade tagit över serieledningen från Kvarnby redan efter omgång nio, var hela 15 poäng före Kvarnby på en tredje plats i tabellen och att snuva hallänningarna på seriesegern kunde inte ens den mest optimistiska längre tro på. Samtidigt som seriesegern och därmed avancemang upp till division 1 var borta hade Kvarnby mer eller mindre redan säkrat nytt kontrakt. Ja, kontraktet var faktiskt redan klart vid det här laget även om det teoretiskt fanns en liten, liten chans att Kvarnby skulle kunna åka ur. Vi var elva poäng före Lilla Torgs FF som låg på en kvalplats och vi hade ytterliggare två poäng ner till Assyriska BK som var laget närmast bakom Lilla Torg. Ett smärre under och ett totalt misslyckande var det enda som skulle kunna fälla Kvarnby från fortsatt division 2 spel år 2011. Det var ju trots allt sju lag och 13 poäng mellan Kvarnby och en nedflyttningsplats och att man då ska trilla ur kan ju nästan vem som helst räkna ut var föga troligt. 
 
Resterande del av säsongen handlade med andra ord bara om att placera sig så högt upp som möjligt i tabellen och att hålla kvar sin position som seriens bästa Skånelag. Det skulle handla om hur motiverade Kvarnby skulle vara att gå ut för att spela nästintill betydelselösa seriematcher när höstrusket kom smygande. Sportklyschan ”motivation slår klass” fick i den artonde omgången ännu en gång rätt. GIF Nike som kämpade i botten av tabellen, precis ovanför kvalplatsen, vände och vann hemma mot ett Kvarnby som egentligen var värda mer än noll poäng. Förlusten mot Nike följdes upp av en 2-1 seger mot Henrik Larssons moderklubb Högaborgs BK, ett kryss mot Malmöantagonisten Lilla Torgs FF och säsongens andra seger mot seriesuveränerna Varbergs BoIS FC hemma med 3-2.
 
Inför den sista och avslutande matchen borta mot IFK Klagshamn låg Kvarnby IK på en tredjeplats, som nykomling, i division 2 Södra Götaland. Positionen som seriens bästa Skånelag var redan säkrad och allt som krävdes för att behålla tredjeplatsen i tabellen var att få med sig minst lika många poäng som Lindome GIF bärgade sin avslutningsmatch. Dessvärre fick inte säsongens sista match en lika fin klang som övriga spelåret för Kvarnby IK. Klagshamn vann välförtjänt på sin hemmaplan och samtidigt besegrade Lindome ett avhängt Ramlösa Södra FF hemma i Göteborg. Kvarnby IK slutade på en hedersam fjärde plats på 37 poäng, endast ett poäng efter Lindome GIF på plats nummer tre. Tvåa i tabellen blev IS Halmia, laget med den fantastiska supportergruppen ni vet, på 44 poäng och överst i tabellen hamnade dominanterna från Varberg som spelar under namnet Varbergs BoIS FC.
 
Som nykomling i Sveriges fjärde högsta serie har Kvarnby IK gjort en helt makalös säsong. Få utanför föreningen trodde väl på ett nytt kontrakt inför säsongen och nästan ingen alls hade väl ens kunnat drömma om att man skulle hamna i toppen av tabellen. Plats nummer fyra i division 2 Södra Götaland innebär också att Kvarnby IK, rent tabellmässigt, är Malmös fjärde bästa fotbollslag för herrseniorer. Som 104 åring är Kvarnby IK år 2010 bättre än man någonsin tidigare har varit. En gammal anrik förening som ständigt växer och utvecklas, framförallt, tack vare en hel drös med duktiga fotbollsspelare i alla åldrar.
 
Det andra året brukar man ofta säga blir det svåra året. Därför kommer nästa år, 2011, vara något av upp till bevis för Kvarnbys del huruvida man är en klubb för den här nivån eller inte. Tillskillnad från förra året då jag var mycket skeptisk till om laget verkligen var moget för att etablera sig i division 2 är jag inför kommande säsong helt övertyg om att man kommer att hänga kvar i serien även om jag misstänker att det kanske kan bli ett tufft spelår emellanåt. Vad man ska ha för målsättning inför sitt andra år i division 2 är svårt att säga. Egentligen är ju den största moroten att sätta upp en målsättning om att placera sig bättre än föregående år, vilket jag dock inser kan bli svårt att genomföra med tanke på årets succé. Men varför inte egentligen?! Så med tanke på att det nu är juletid och jag har hört att man ska vara optimistisk då såhär års så säger jag, med mycket hjärta, att det blir en topp tre placering nästa år. Om det nu, mot all förmodan, inte skulle bli någon plats bland de tre främsta nästa år så vet ni i alla fall vem ni ska skylla på för att ha ställt upp orimligt höga krav och förväntningar. 
 
Innan jag rundar av och önskar alla läsare och trogna kvarnbyiter ett gott nytt år vill jag passa på att tacka och gratulera samtliga spelare och ledare i herrlaget som har lett Kvarnby IK till klubbens bästa placering någonsin. Självklart har de lyckats med detta tack vare ett stort stöd från hela verksamheten runt omkring med Lisa Appelgren och Magnus Palmén i spetsen samt alla som har funnits där, hjälpt till och stöttat laget. Jag vill också ge ett extra tack till Jan-Åke ”Rehagel” Jönsson och Mats ”Söderberg” Kronblad som båda har valt att sluta som tränare för Kvarnby IK efter tre framgångsrika år i klubben. När jag ändå är igång med avtackandet kring seniorlaget vill jag tillsist även buga, boka och ge stående ovationer för den allra största legenden i Kvarnby IK som jag minns och vet. Det är ingen mindre än Kvarnbys legendariska lagledare Lennart ”Cruyff” Lindskog som efter flera års trogen tjänst nu väljer att tacka för sig när föreningen står högre upp än man någonsin tidigare har gjort. Att ersätta ”Lennie” kommer nog vara det svåraste som seniorlaget behöver gå igenom år 2011!
 
Sådär ja, det var tackandet det och då ska jag bara hälsa Kvarnbys nya huvudtränare, coach och manager välkommen till klubben - välkommen till Kvarnby IK Rickard Nordström! Känn ingen press men hoppas du går i dina föregångares, Mats ”Capello” Nilsson och Jan-Åke ”Rehagel” Jönsson, fotspår och fortsätter att utveckla seniorlaget samt leder Kvarnby IK till nya framgångar och succéartade år. Jag ser i alla fall redan fram emot en spännande säsong 2011 med dig vid rodret.
 
Nåväl, där sätter vi nog punkt för denna årskrönika och slutligen har jag bara två saker kvar att säga: gott nytt år på er alla och länge leve Grande Grosso – glöm aldrig det!