IFK Norrköpings damlag har inte förlorat i allsvenskan sedan 8 juni – mot Piteå hemma, i tionde omgången. Sedan dess har laget fixat fem vinster och tre oavgjorda. Till skalperna hör bland annat vinster mot Häcken och lokalkonkurrenten LFC. Det är verkligen en imponerande svit och jag vill höra vad Jessica har att säga om detta.
Först vill jag gratulera för den senaste segern mot Djurgården och säga att det var en imponerande insats av hela laget.
- Tack så mycket! Vi spelade väldigt bra och fick motståndarna ur balans med vårt presspel.
Hon menar att laget har tagit ytterligare ett steg i att utveckla presspelet och bli duktigare på att ta för sig i bollduellerna och något som tränaren Stellan Carlsson ständigt lyfter fram på spelarmöten och träningar.
Ni är obesegrade i åtta matcher i rad och nu är det åtta matcher kvar av serien. Ni spelar med pondus och vinner oftast era dueller. Det måste vara något med självförtroendet där, eller hur? Och du har ju dessutom gjort ett mål i en av matcherna!
- Javisst är det så! Mycket av det som spelar roll sitter i huvudet och vi ser också till att verkligen hjälpa varandra i duellspelet. Vi pratar ofta med varandra om betydelsen av att kunna ta smällar för att vinna boll. En delförklaring är att Julia (Karlernäs) kommit in med erfarenhet och som typisk bollvinnare på mittfältet Jag tycker också att nivån har höjts även på träningarna, att de är tuffare helt enkelt. Alltså inte onödigt tufft, men ändå. Det var givetvis jättekul att göra mål och trots att jag ju inte är målgörare annars, så brukar jag ändå kunna producera ett mål per säsong! Det känns som att vi hade ”stolpe ut” i många matcher under våren och att vi inte fick ut vår fulla potential då. Det var uddamålsförluster där vi inte den lilla extra turen på vår sida och sånt tar på självförtroendet.
Hur är läget i truppen nu? Ni har fått in tre nya spelare under sommaren och tre spelare är långtidsskadade.
Vi tänker högt här och konstaterar sedan gemensamt att Julia Karlernäs gått in som startspelare på mittfältet, senast anlända Deborah-Anne De La Harpe förstärker försvar och mittfält. Även Paula Broddner-Klingspor är försvarare och har sedan ankomsten startat i en match.
- Vi gör det vi brukar göra för att välkomna nya spelare i laget; vi bjuder ut på fika och vill att de ska hänga med på olika saker även utanför träningar och matcher.
Vad gäller långtidsskadade Fanny Andersson, Elin Rombing och Maja Regnås Valcic så blir de tyvärr borta hela säsongen.
Har du koll på de andra lagen i serien, att till exempel Malmö fått en nyckelspelare skadad och hur långt upp det är i tabellen till europaplatserna? Och att Linköping ligger skrynkligt till….
- Nuförtiden har jag inte tid att grotta ner mig så mycket i tabeller och sånt. Och det där med att en av Malmös stjärnspelare (Izzy D’Aquila) är skadad visste jag inte. Det är så mycket annat som spelar roll i livet för mig nu; familj, släkt och vänner inte minst. Men jag tycker att har ett roligt jobb – med ett kontrakt över nästa år, som jag går in för till hundra procent. Jag försöker dessutom medvetet att undvika vad andra skriver om laget och om mig. Jag gillar att ha och vill ha min egen uppfattning och stå för den. Vad beträffar tabellplacering så kan jag säga att vi har en högre lägstanivå nu jämfört med i våras och vi framöver ska göra vårt och så får vi se var det landar.
Både Jessica och jag är överens om att vi tycker det vore synd om LFC trillar ur damallsvenskan. Vi tycker att rivaliteten behövs i serien och lokalderbyna är något att se fram emot under säsongen.
Hur förbereder laget sig inför bortamatchen mot Vittsjö på lördag?
- Vi hade träning på gräs i dag på Himmelstalund, just med tanke på den matchen. Jämfört med att spela på konstgräs så måste du på naturgräs till exempel vara mera noggrann med förstatouchen och att det går långsammare och att underlaget är ojämnt. Vi måste förbereda oss på att Vittsjö är tufft motstånd som spelar med långa inlägg och därmed spel ”i luften”. Jag tror att vi kan anpassa oss bra till dessa förhållanden och att vi kan vara bra på att ”kötta” vi också.
Vi avslutar intervjun i ett lättare kaos som uppstår när båda herr- och damlag surrar och snurrar förbi i lokalen där vi sitter. Det är dags för möte med lagdelarna och jag hinner i alla fall önska Jessica lycka till innan hon drar vidare.
