Blårandiga bloggen: Vad hände?

Mitt i vår recension av spelare och ledare i DIF droppade Djurgården två bomber. Bomb nummer 1: Hej då Sharbel Touma. Enligt Alvén hade han för höga krav på ersättning. Bomb nummer 2: Hej Magnus Pehrsson. Det här är en värvning många, många fans väntat på sedan hans skada satte stopp för karriären. Även jag. Men han blir inte DIF:s manager för än 2012 pga kontraktstiden med Ålborg. Jag både hoppas och tror att Ålborg och Djurgården når en överenskommelse. Men MP har själv sagt att ett sabbatsår kan vara otroligt nyttigt och refererat till Nanne Bergstrand som ska ha sagt att det är bland det bästa han gjort. Och visst låter det ambitiöst att han under året ska arbeta med idéer, strategier och kontakter. Men ett år? Det kommer klia i hela kroppen på dig, Pehrsson.

Måste passa på att hylla vår gamle vän Johan Elmander. Åtta mål och tvåa i Premier Leagues skytteliga. I lördags (före Tevez söndagsmål) var han etta. Det har nog ingen svensk varit tidigare. Stort. Riktigt stort. Nu är Elmander helt plötsligt i en guldsits inför kontraktsförhandlingar med Bolton. Det såg nog inte många framför sig ifjol. Så fungerar fotbollen. Det är viktigt att ha i åtanke. Att en eller två debutsäsonger floppar betyder inte att spelaren är kass. Visst, fotboll är ett prestationsyrke men kontinuitet är dess ledord. Jag minns Matias Conchas debutår i DIF. Den var inte mycket att hänga i granen och många önskade att han försvann. Sedan kom han att bli en av de bästa högerbackar vår klubb haft.

Det här får mig att tänka på sådana som Jani Lyyski och inte minst på Johan Oremo. Men det kanske bara jag som hoppas att likheterna med Concha och Elmander kommer bli sanna snarare än förnuftet som talar. Vi får se helt enkelt.