Årskrönika del 3: När korthuset föll ihop, segertåget kraschade och drömmarna försvann

Efter de inledande sex omgångarna vände det för Kvarnby…och det vände inte åt något positivt håll. Det började med ett godkänt kryss hemma mot bottenlaget Assyriska BK. Ett spelskickligt lag från Göteborg som icke ska blandas ihop med det större Assyriska FF från Södertälje hemmahörandes i Superettan. Ett kryss är väl ingen fara på taket som Karlsson på det där taket säkert brukar säga. Även Malmö FF, FC Barcelona och det italienska landslaget går på minor lite då och då. För Kvarnbys del var det dock inte bara en (1) mina. Det var ett helt minfält man var på väg in i efter denna makalösa inledning på säsongen.
 
Till den åttonde omgången skulle Kvarnby IK åka upp till Göteborg för att möta superjumbon Fässbergs IF. Hemmalaget, Fässberg, hade ett omvänt facit jämfört med Kvarnby efter de inledande sju omgångarna. Medan Kvarnby svävade i toppen av tabellen med sex segrar och en oavgjord match låg Fässberg så långt ner i rännstenen som man bara kan komma med endast en ynka inspelade poäng på sina sju första matcher och denna poäng kom i Göteborgsderbyt mot Lindome GIF. Allt tydde på en bortaseger för Kvarnbys del. Man skulle ju bara åka upp till Göteborg, närmare bestämt till den före detta elitdomaren Anders Frisks hemort Mölndal, plocka med sig tre poäng och bevisa att poängtappet från förra omgången bara var ett snedsteg på vägen mot oanade höjder.
 
Dessvärre för Kvarnbys del är det inte alltid så lätt som att bara ta en titt i tabellen, snöra på sig fotbollsskorna och sen gå ut och dominera matchen. Någonstans måste det ha blivit fel. Kanske glömde våra Kvarnbyspelare bort allt det där med att bollen är rund, att man ska spela till domaren blåser i sin pipa och att en match alltid är 90 minuter (plus tillägg). Jag var personligen inte närvarande för att skåda debaclet i Mölndal men enligt rapporter så var, i ärlighetens namn, Fässbergs IF det klart bättre laget i 3-2 förlusten. Ska man vara med i toppstriden hela vägen ut håller det inte att åka på förluster mot bottenlagen men förmodligen var Kvarnby IK inte riktigt redo detta år för att, som nykomling, utmana om seriesegern.

Efter förlusten borta mot Fässbergs IF gick resan vidare till bortamatch mot, de på förhand, seriesegertippade Ramlösa Södra FF. Helsingborgarna hade öppnat säsongen med fem segrar och tre förluster och var ett av fyra lag som låg närmast bakom Kvarnby i serietabellen och flåsade oss i nacken. Det var därför en viktig match på förhand. Vid en kvarnbyitisk seger skulle man lämna Ramlösa hela sju poäng efter sig samtidigt som Ramlösa skulle knapra in på försprånget ordentligt om de skulle gå segrande ur striden. Inför matchen var jag dock orolig för en stundande djup formsvacka och skrev bland annat följande i införrapporten på Svenskafans:
 
”Är serieledande Kvarnby IK på väg in i en djup formsvacka efter två raka matcher utan seger och verkligheten som har kommit ikapp uppstickarna eller är det bara tillfälligheter och en reaktion på den finfina starten som har spelat Kvarnby ett spratt?”
 
Matchen var relativt jämn men med fördel för hemmalaget, Ramlösa Södra FF, som skapade de klart bästa målchanserna. Kvarnby stod upp bra och krigade på som vanligt. Enda fram till den 84:e minuten lyckades vårt blåa lag hålla tätt och freda sitt mål innan det tillslut rasslade till i nätmaskorna bakom Martin ”Isaksson” Nilsson. Innan matchen var över hade Ramlösa dessutom gjort ett andra mål för dagen på domarens tilläggstid och Kvarnby hade därmed inkasserat årets andra och tillika raka förlust. Det var en rättvis seger för helsingborgarna men ett steg framåt för Kvarnbys del jämfört med förlusten mot Fässberg i omgången dessförinnan. I och med förlusten förlorade Kvarnby dessutom tronen som härskare och positionen som division 2 Södra Götalands bästa lag till Varbergs BoIS FC. Det var den nionde omgången som nyss var avslutad och placeringen som nummer ett skulle Kvarnby IK inte få tillbaka under resterande del av säsongen.
 
Efter de två raka bortaförlusterna var så Kvarnby äntligen tillbaka hemma på Husiegårds IP där man fortfarande var obesegrade när Halmstads nästbästa lag, IS Halmia, skulle komma på besök. Det var en viktig toppmatch där vinnaren kunde hänga på serieledande Varbergs BoIS medan förloraren skulle hamna ännu en bit efter. Detta märktes under stora delar av matchen. Matchen var jämn men ganska krampartad och det såg ut som om ingen riktigt ville gå bort sig för att tappa mark i serietoppen. Kvarnbys självförtroende var nog något stukat och inte blev det bättre när Halmia gjorde 0-1 i den 26:e minuten. 0-1 blev också slutresultatet i en ganska tråkig match som jag personligen mest kommer ihåg på grund av IS Halmias uppbackning från en relativt stor skara trogna fans. Det är inte ofta man får se tillresta fans utsmyckade i sitt lags färger med både matchtröja och halsduk i en division 2 match. Utan någon som helst konkurrens koras definitivt IS Halmias fans till årets bästa fanclub!
 
Kvarnby IK var helt under isen efter fyra raka matcher utan seger och magin som tidigare hade funnits där var nu som bortblåst. Självförtroende var i botten och spelet fungerade inte alls men man var trots allt fortfarande med i racet om den ädlaste medaljen. Kvarnby parkerade på en tredje plats, fyra poäng efter serieledande Varberg. Det fanns läge för en uppryckning bara fem dagar efter förlusten mot Halmia när Kvarnby återigen skulle åka upp till staden där alla heter Glenn. Samtidigt som Kvarnby satt på bussen upp till Göteborg skulle världsmästarna från Italien kravla sig vidare från dödens grupp i VM och försvara sin ädla medalj från Tyskland 2006. Som vanligt hade italienarna inlett knackigt och spelat oavgjort mot både Paraguay och Nya Zeeland. Jag var säker på avancemang och mindes VM 1994 när Italien tog sig vidare med nöd och näppe från VM:s jämnaste grupp med en seger (Norge), en oavgjord (Mexiko) och en förlust (Irland) innan man tillslut åkte hem med ett silver.
 
Förmiddagen tillbringade jag med fotbollsgolf tillsammans med några goda vänner i solskenet för att hålla tankarna på annat håll. Hockeynationen Slovakien skulle väl inte kunna rubba Mäster Lippis mannar från att ta sig vidare. Men som nog de flesta vet vid det här laget gick det käpprätt åt helvete för Italien. En kille, som förmodligen egentligen är hockeyspelare, vid namn Róbert Vittek skickade grabbarna från världens bästa liga rakt ur VM med sina två mål. Italien förlorade med 3-2 i Johannesburg efter att på övertid trots allt varit sånär på att få in en kvittering som skulle ha inneburit avancemang. VM skulle gå in i slutspelsfasen utan vare sig Sverige eller Italien och jag kände mig uppgiven, nedstämd och förbannad. Att Kvarnby skulle spela match borta mot Lindome GIF uppe i Göteborg klockan 20:00 samma kväll hade jag helt glömt bort.
 
Tur var kanske det dock då Kvarnby, liksom Italien, åkte på ännu en käftsmäll och inkasserade fjärde raka förlusten. Sommaruppehållet kunde inte komma mer lägligt för Kvarnby. Lite midsommarfirande, ledighet och chans till att snacka ihop sig samt slicka såren var precis vad Kvarnby behövde. Upp till seriesuveränerna Varbergs BoIS FC var det däremot nu hela sju poäng och då ingen (förutom Kvarnby) tycktes kunna stoppa denna lagmaskin kändes drömmen om ännu ett succéår med avancemang långt borta.

På nyårsafton, alltså den 31/12, presenteras den fjärde och sista delen: Saker och ting löser sig alltid och kontraktet blev tidigt säkrat