Delad poäng i hemmapremiären efter galen avslutning
Matchen var förbi och allt var förlorat, trodde nog de flesta. Men så kom den galna och fullkomligt osannolika vändningen. Vad var det som hände egentligen?
Det finns konstiga kvällar – och så finns det galna kvällar, totalt vansinniga kvällar. Knappt 25 000 förväntansfulla själar hade samlats på Tele2 Arena för att se ett Djurgården med vind i seglen ta emot ett namnkunnigt Häcken. Laget från Hisingen har lagt Høgmoeran bakom sig och även haft viss spelaromsättning och har inte fått saker och ting att stämma, varken i cupen eller i hemmapremiären mot Mjällby (0–1). Det fanns säkert förväntningar om både det ena och det andra utfallet – men det hade krävts en kristallkula modell bättre för att förutspå hur matchen skulle utveckla sig.
Mäktigt tifo visade vägen
Det mäktiga tifo i rött, gult och blått som mötte spelarna när de äntrade Tele2 höll högsta klass och skvallrade möjligen om att något speciellt var på gång. Sångerna avlöste varandra på läktarna och intensiteten verkade smitta av sig på spelarna.
Vad som följde på planen var ett rejält ställningskrig mellan två lag med flera individuellt skickliga spelare. Häcken stack upp, men stoppades framgångsrikt, bland annat genom fina glidtacklingar från Albin Ekdal och Miro Tenho. Djurgården kom samtidigt fram effektivt på sin vänsterkant och skapade en hel del halvchanser. Med kvarten spelad kom också den första riktigt högoktaniga chansen, när en frispark från Samuel Leach Holm hittade Marcus Danielsons panna – men bollen gick via ribban och ut.
Ett mönster på flera hörnor från höger var annars att Tobias Gulliksen lämnades ren långt bort i straffområdet. Norrmannen hotade därifrån flera gånger, men fick inte till det fullt ut. I matchminut 23 skulle i stället olyckan vara framme för "Gullan", när han drällde med bollen djupt ned på mittplan och tappade den till en viss Edward Chilufya. Djurgårdspubliken vet alltför väl vad den vindsnabbe zambiern har för specialitet – och situationen var som klippt och skuren för honom. Chilufya växlade tempo, vek innanför Miro Tenho och smällde in 0–1 otagbart för Jacob Widell Zetterström i hemmamålet.
Hemmapubliken lät sig inte nedslås utan härjade vidare på läktarna, men det märktes att självförtroendet hos spelarna fått sig en törn. Häcken försvarade sig samtidigt väl, krympte ytor och gjorde det svårt för hemmalaget att hitta vägar fram till mål. Precis före paus verkade Djurgården ha hämtat sig mentalt och hade en bra period. Men varken Gulliksens läckra frispelning av Fallenius eller Bergvalls briljanta dribblingsräd i boxen bar frukt. En jämn och böljande halvlek slutade 0–1. DIF hade skapat mer, men också stått för det enda större defensiva misstaget i matchen.
När Häcken dödade matchen
Efter halvtidsvlan skulle det mesta gå Häckens väg. Hemmalaget trummade i och för sig vidare och fortsatte att skotta fram hörnor, men slutprodukten saknades. Gästerna kunde slå sig till ro och fokusera på ett organiserat försvarsspel kryddat med giftiga omställningar. En period i mitten av halvleken skulle se ut att bli helt avgörande för matchens utgång.
I den 58:e minuten skarvades en Häckenhörna bort från boxen, men rakt till Julius Lindberg som med en osannolikt perfekt pendel på gränsen till straffområdet volleysköt 0–2 stenhårt invid Jacob Widell Zetterströms vänstra stolpe. Tre minuter senare träffade ett inlägg från hemmalaget armen på Even Hovland, men Mohammad Al-Hakim vinkade avvärjande. Tre minuter efter det tippade Jacob Widell Zetterström undan ett tungt skott från Häckens Amor Layouni, men inte bättre än att Häckens nyförvärv Zeidane Inoussa kunde raka in returen. Matchuret visade 64 minuter och resultattavlan 0–3.
Om hemmaspelarna sett stukade ut efter 0–1 var det ingenting mot hur man såg ut nu. Tränarna bytte genast ut en sliten Albin Ekdal mot Besard Sabovic men fick inte till någon scenförändring. Djurgården såg helt enkelt ut som ett slaget lag samtidigt som Häcken fortsatte att hota med sina kontringar. Med kvarten kvar var det också bara individuella defensiva prestationer som stod i vägen för 0–4. DIF förfogade över mycket av bollinnehavet, men förmådde inte skapa några konkreta farligheter.
Gjorde fyra byten
Med ungefär tio minuter kvar bytte tränarna ut ytterligare fyra spelare i form av Miro Tenho, Deniz Hümmet, Oscar Fallenius och Samuel Leach Holm. In kom istället Haris Radetinac, Peter Therkildsen, Magnus Eriksson och nyförvärvet Tokmac Nguen, som fick göra debut i ett allt annat än tacksamt läge. Häcken maskade vid det här laget ogenerat och gjorde sitt bästa för att hacka sönder det lilla som var kvar av matchen. Det såg tryggt och självsäkert ut och Djurgården var i den 87:e matchminuten på väg att bli nollat – och det med besked.
Det såg inte heller mycket ut för världen när Gulliksen och Dahl lite halvhjärtat kombinerade med varandra ute på vänsterkanten, men så skickades bollen in till Nguen. Norrmannen fick det att se löjligt enkelt ut när han flyttade bollen i sidled och läckert knorrade upp 1–3 i det högra krysset till stort jubel från hemmapubliken. Att förlora hemmapremiären med 0–3 hade varit oerhört tungt och det var förstås en viss lättnad att lyckas få med sig ett tröstmål.
Men samtidigt som Haris Radetinac målmedvetet sprang fram och fiskade ut bollen ur nätmaskorna hände något. Det var som en elektrisk stöt gick genom hemmaspelarna – inte minst inhopparna. Man vann närkamp efter närkamp och stannade kvar med hela laget på offensiv planhalva mot ett ointresserat Häcken. Bara två minuter efter hemmamålet tog gästernas Jacob Barrett det ödesdigra beslutet att ta emot ett inspel och kliva upp med bollen, rätt in i planen. Där väntade en hungrig Lucas Bergvall, som snabbt avväpnade försvararen och satte fart mot mål. 18-åringen måttade ett vasst skott som Andreas Linde bara kunde tippa åt sidan – och så var han plötsligt där igen. Tokmac Nguen vinklade upp foten och dunkade enkelt in 2–3, bara två minuter efter sitt första mål.
Vansinne och kaos inför kokande läktare
Med en ynka minut kvar av ordinarie speltid fullkomligt kokade Tele2 Arena. Plötsligt handlade det inte bara om tröst. Publiken trodde på det. Spelarna trodde på det. Chockade Häckenspelare hängde på repen och försökte slå ifrån sig i panik samtidigt som skylten med stopptid kom upp. Fem minuter. Skulle det räcka? “Kämpa Djurgården”, ekade det mellan läktarna.
När matchuret precis slog över till 93 minuter visade Tobias Gulliksen på nytt klass ute på sin vänsterkant när han läckert klackade bollen förbi sin försvarare och skapade sig yta för ett inlägg. I mitten fanns Tokmac Nguen som kom upp och nickskarvade bollen vidare bortåt i boxen, där veteranen Haris Radetinac väntade. 38-åringen tog emot bollen och måttade skott samtidigt som Adam Lundkvist vräkte sig fram och täckte bollen ut över sidlinjen. Men hörna skulle det inte bli. En stensäker Mohammad Al-Hakim pekade bestämt på straffpunkten – Lundkvist hade täckt skottet med armen. Häckenspelarna tog sig för huvudet samtidigt som folket på läktarna firade som galningar.
Men en straff ska förvaltas också. I omgång två hade redan fyra straffar dömts ut och samtliga missats. Marcus Danielson stegade fram. Tele2 blev knäpptyst. En sekund. Två sekunder. Nätet rasslade – sedan utbröt kaoset. Det overkliga kaoset. Vad var det egentligen som hade hänt?
När spelet sattes igång ville Djurgårdsspelarna gå för mer, men tiden var ute. Matchen slutade 3–3, efter en fullkomligt vansinnig avslutning – och på något sätt blev det en festkväll ändå. Det var bara synd att det inte var två minuter till kvar på klockan.
* * *
Vet du mer om vad som egentligen hände i matchen? I så fall kan du fylla i dina minnesbilder i kommentarsfältet nedan, men tänk på att hålla en god ton!
