Den alternativa Kvarnbygalan 2010

Årets ” Mesut Özil” (genombrott)
Redan förra sommaren hade Mesut Özil stor show under U21 EM i Sverige och många fick då upp ögonen för hans stora talang. Men få hade väl kunnat ana att hans genombrott på den stora fotbollshimlen skulle komma redan året efter att han slagit igenom i det tyska U21 landslaget. Under säsongen 09/10 växte Özil till en kugge i Werder Bremens lagbygge med det definitiva genombrottet under VM i Sydafrika där Özil var frontmannen för tyskarnas charmoffensiv. I Kvarnby hade vi vår egen ”Mesut Özil” också på mittfältet men snarare en kämpe likt Gattuso än en extrem tekniker som nämnda Özil. Förra året kammade han hem titeln som årets nykomling och i år har han fortsatt att utvecklas för att mot slutet av säsongen tagit en mer eller mindre given plats i startelvan. I kamp med framförallt Hamza ”Bosingwa” Khodr och Sam ”Vidic” Nyman har nog dom flesta redan räknat ut att årets ”Mesut Özil” är Tobias ”Gattuso” Hansmark. 

Årets ”Arjen Robben” (värvning)
Att Arjen Robben besatt enorma kvalitéer kan väl inte ha undgått någon förutom president Florentino Pérez och hans närmaste kumpaner i Real Madrid. Louis van Gaal visste precis vad han fick till sitt Bayern München och det skulle visa sig vara en ganska bra pusselbit i MR van Gaals lagbygge. Huruvida årets värvning i Kvarnby blev iväg skeppad från sin förening har jag ingen aning om. Men vad jag vet är att efter den sista träningen inför säsongs­premiären hyllade Jan-Åke ”Rehagel” Jönsson spelaren som en klasspelare och ett fantastiskt nyförvärv. Även om jag inte hade någon jättekoll på spelaren innan årets säsong så gick det rykten om att han skulle vara, om inte den bästa så åtminstone, en av Malmöfotbollens bästa centrala mittfältare. Och man kan ju lätt säga att han levde upp till förväntningarna och ryktena som florerade. En spelare precis som Esteban Cambiasso, Dunga och Patrick Vieira som inte direkt står i centrum men som är lagets ryggrad och en viktig kugge. Årets ”Arjen Robben” är självklart vårt nyförvärv från FBK Balkan Firat ”Cambiasso” Sahan.
 
Årets ”Cuauhtemoc Blanco” (sköldpadda)
Den 17 januari 1973 föddes den lilla Cuauhtemoci den mexikanska staden Ciudad de Méxic. Pappa Pablo var maffiaboss i hemstaden och ville över allt annat att hans lilla gosse skulle bli fotbollsproffs och frontfigur i flera decennier för det mexikanska landslaget. Okej det där var kanske inte sant men i somras gjorde åtminstone Blanco en ”Pelé” när han deltog i sitt fjärde VM under tre decennier. Redan i Frankrike VM-98 kändes Blanco ganska gammal (även om han bara var 25 vintrar) och har sen hunnit med VM-spel både på 00-talet och nu under senaste ”twenty-ten”. Inför årets VM var han häcklad och hånad för hur gammal och otränad han var. När VM var över tycker åtminstone jag att han hade lyckats tysta de flesta genom att stå för en fullt duglig insats med flertalet inhopp och ett straffmål mot Frankrike som grädden på moset. Blanco är lite som en sköldpadda. Alla ni som har sett den klassiska Disney filmen Hitta Nemo vet ju mycket väl om att sköldpaddor är ett däggdjur som trots sin ålder på över 100 år fortsätter att göra sitt jobb med samma bravur som under ungdomsåren. Kvarnby IK har sin egen Cuauhtemoc Blanco, eller sköldpadda, i en hårt arbetande mittfältare. Last­gammal med Kvarnbys mått mätt och en spelare som, till skillnad från Blanco, är vältränad men precis som Blanco ständigt gör sitt jobb och bevisar alla belackare att han håller på den här nivån. Vinnaren av årets ” Cuauhtemoc Blanco” är givetvis Ola ”Ribéry” Sahlgren.
 
Årets ”Alessandro del Piero” (trognaste)
Som Italien och Serie A älskare kan man inte annat än att älska Alessandro del Piero. Del Piero är en vinnare, en ikon, en gentleman och en fantastisk fotbollsspelare som ständigt sätter laget först och främst. I höst har det florerat rykten om att han efter säsongens slut inte kommer att få något nytt kontrakt från sin älskade gamla dam. Skulle han inte få detta sägs det att del Piero hellre slutar med fotbollen då än att göra en Raul och representera någon annan än klubben i hans hjärta. Kvarnby IK har också en ”Alessandro del Piero” i laget. En riktig vinnare, en kapten rakt in i själen och en ikon för hela klubben. Skulle den nya tränaren, mot all förmodan, vilja göra sig av med Kvarnbys ”del Piero” tror jag nog att det skulle vara tack och adjö för den här tiden och en punkt för livet som fotbollsspelare. Hur som helst, vinnaren av årets (tidernas?) trognaste Kvarnby spelare är Emil ”Puyol” Appelgren.
 
Årets ”Xavi” (svärmorsdröm)
Världens bästa centrala mittfältare är katalan och spelare för världens vackraste klubb FC Barcelona. Spelaren heter Xavier Hernández Creus och går under ”artistnamnet” Xavi. Vad man kan läsa sig till verkar Xavi var den ultimata svärmorsdrömmen. Han är lojal, sätter familjen i främsta rum, ogillar onödig publicitet och äter hellre mammas egen tapas än att gå ut och röja med ”vilddingarna” Andrés Iniesta, Lionel Messi och Bojan Krkic. Kvarnbys svärmorsdröm 2010 är en riktig, riktig högoddsare med tanke på vilka utmärkelser han har fått i dessa awards genom åren. 2008 tog han hem årets petning (”Raul”) och årets festare (”Adriano”) medan han förra året utsågs till årets ”Craig Bellamy”, dvs. årets drägg. Ja, ni som har hängt med förr vet precis vem jag menar. Vinnaren är självklart den nya svärmors­drömmen som numera jobbar, pluggar och tofflar hellre än en utekväll på Etage till stängning. Grattis Patrick ”Pirlo” Lundquist!

Årets ”Miloš Krasic” (nykomling)
Visst Miloš Krasic är inte en nykomling i den bemärkelsen att han är jätteung och den mest lovande spelaren i världen då han den 1 november i år fyller 26 år. Men handen på hjärtat hur många av er hade någon direkt koll på den serbiska yttern innan säsongen 09/10? Ja, jo förutom ni som följer den ryska ligan slavisk eller är gedigna Football Manager spelare. Under den senaste säsongen var Miloš Krasic ett av de största utropstecknena i Champions League och även om VM blev en missräkning för Miloš Krasics del så kan han vara mer än nöjd med säsongen. Något underbarn likt Mohamed ”Drogba” Ramadan eller en riktig ungtupp från de egna leden som Tobias ”Gattuso” Hansmark kan jag inte se att Kvarnby har fått fram i år. Men en nykomling imponerade stort på mig, särskilt, i början av säsongen när han likt Miloš Krasic slog igenom stort och var en bidragande orsak till framförallt den fina säsongsinledningen men givetvis hela säsongen i stort. Ett tag kändes det som om han skulle dra hem storslam med både årets nykomling, värvning och spelare men i takt med att andra klev fram (inte pga. denna spelare blev sämre vill jag slå klart!!) får årets nykomling nöja sig med en utmärkelse i år. Vinnaren är Rasmus ”Gerrard” Nilsson som imponerade på mig mer än att bara vara en krigare som ryktet hade sagt. 
 
Årets ”Antonio Cassano” (sagoprins)
Sagan om Antonio Cassano kan göras antingen hemsk och jävlig eller vacker och fantastisk beroende på vilken syn man har på det italienska geniet. Personligen, om jag hade fått skriva en saga om denna gudabenådade spelare, hade självklart valt den senare varianten. Säsongen 09/10 var en fullständigt fantastisk säsong för Antonio Cassano som förde sitt Sampdoria till en fjärdeplats i världens bästa liga. Trots magnifikt spel och en tendens till mognad vägrade Marcello Lippi att ens ta i Cassano med tång. Rösterna från det italienska folket om att Lippi borde tänka om var nästan lika stora som när Giovanni Trapattoni inte ville ta med folkets favorit Roberto ”Il divino codino” Baggio till sitt fjärde raka VM-slutspel (2002 i Japan & Sydkorea). De flesta känner nog till historien om att Antonio Cassano tröttnade på Marcello Lippi och gjorde tydligt klart för honom att han inte skulle vara tillgänglig genom att planera in sitt bröllop mitt under självaste VM. Ungefär lika kontroversiellt var det i Kvarnby IK under 2010 när en spelare av rang och klass helt plötsligt bestämde sig för att gifta sig mitt under brinnande säsong. I Kvarnby fanns där ingen schism mellan tränaren och spelare utan istället var det en påstådd ”skada” som gjorde det möjligt att klämma in ett giftermål när matcherna haglade som tätast i somras. Som utnämnd modeikon de två senaste åren i laget kan jag inte ifrågasätta det som hände även om det kan se konstigt ut om man befinner sig utanför klubben när en av lagets stjärnor gifter sig hastigt och lustigt. Men uppenbarligen var det en stil och en trend som modeikonen i Kvarnby var tvungen att följa genom giftermål när matcherna avlöste varandra som mest. Modeikon och prins är inte illa pinkat, grattis till giftermålet och grattis till utmärkelsen som årets ”Antonio Cassano” Johan ”Braten” Jönsson.
 
Årets ”Siphiwe Tshabalala” (målgest)
Det måste ha varit som en dröm för det sydafrikanska folket när Siphiwe Tshabalala stänkte in 1-0 i öppningsmatchen mot Mexico i VM i somras. Förutom målet som var fantastiskt snyggt minns jag särskilt målgesten och dansen efter det fina målet. En av de bästa och fyndigaste målgesterna jag har sett på länge, i klass med Robbie Fowlers sniffande målgest och Brian Laudrups (nu blir Padda stolt när jag nämner en dansk) ”fotomodell” efter målet mot Brasilien i kvartsfinalen VM ’98. Under alla mina år i Kvarnby har det varit snålt med målgester. Det har mest varit klassiska Alan Shearer firanden med en sträckt näve upp i luften alternativt Zlatans glädjeskutt men i år fick vi äntligen en målgest att applådera åt. Den målgladaste av dom alla, skyttekung, André ”Torres” Andersson är definitivt inte vinnaren av detta pris då han firar ungefär i klass med nyss nämnda Shearer. Vinnaren är istället, självklart, årets tredje heta nyförvärv Johan ”Bergkamp” Sneijder med sin Captain Morgan målgest som måste ha fått även den som inte älskar Rom (drycken alltså) att applådera lite extra.
 
Årets ”Ronaldinho & Robinho” (ljuva livet duo)
”För jag vill leva La dolce vita” sjunger After Dark i den gamla (eller ja gamla och gamla rävar som Lennie, Tommy, Mats, Jan-Åke samt Peter & Peter har ju några fler schlagers på nacken) schlagerhiten La Dolce Vita. Ronaldinho och Robinho älskar att leva det där ljuva livet där de varvar de tre F:n (fotboll, fest och flickor) på ett strålande sätt. De lever efter la dolce vita. På fotbollsplanen levererar dom fantastisk underhållning, på festen dansar dom samba som bara dom kan och för att kompensera sina yttre, som kanske inte är den typiska Hollywood-looken, får dom vifta glatt med lönekuverten istället. Att vi har ”Ronaldinho och Robinho” i Kvarnby är jag person­ligen mycket glad för. Trots att de båda är två oerhört duktiga fotbollsspelare glömmer dom aldrig bort att leva det ljuva livet också.  Fotbolls­kunskaperna är väl kanske inte riktigt på samma nivå  och någon samba vet jag inte om man kan prata om när vi intar Slagthuset och/eller Etages dansgolv men åtminstone har Kvarnbys ”ljuva livet duo” ett mer tilldragande yttre än de båda brassarna. Ett faktum som borde gynna mig när jag ränner runt med dessa båda herrar då den ena är uppbunden pojkvän och den andra är en, inom snart framtid, blivande pappa. Kort och gott betyder det ju mer av det tredje F:et (flickor) till mig vilket gör alla nöjda och glada. Vinnarna är självklart mina goda vänner André ”Torres” Andersson och Jonas ”Totti” Lindskog.
 
Årets ”Linus Hallenius” (mål)
Hammarbyspelaren Linus Hallenius gjorde en riktig pärla i Superettan matchen mot Syrianska FC. Huruvida det är det absolut snyggaste målet i år är svårt att säga men definitivt ett av de absolut hetaste. För Kvarnbys del kan det mycket väl tänkas att jag kan ha glömt något av alla mål man har gjort under säsongen. Men det finns ett vackert långskott som jag häpnades över där och då och som fortfarande är fast etsat i mitt minne. ”Från 30 meter (kan vara så att mitt ögonmått inte är det bästa, nåväl…) drog han till med ett skott som nog ingen hade räknat med. Likt en projektil for bollen i en extrem fart in i målvaktens bortre hörn, tätt intill stolpen och helt otagbart för målvakten. Att bollen inte touchade någon på vägen är nästan ett under i sig men 1-1 var ett faktum. Skottet och klassmålet hade fått storheter som Ronald Koeman, Roberto Carlos och Adriano att bli imponerade och dra på smilbanden.” Så skrev jag i matchrapporten hemma mot Assyriska BK när Robin ”Beckham” Palmkvist nästintill sköt i sönder nätmaskorna på Husiegårds IP.
 
Årets ”Alessandro Costacurta” (”spelare”)
Inofficiellt drog sig Alessandro Costacurta tillbaka som spelare då han efter 22 år i AC Milan valde att lägga skorna på hyllan. Men frågan är om han verkligen har lagt av och om Milan har kunnat släppa taget om sin fd. landslagsback. Personligen tror jag att han fortfarande smyger omkring på Milanello och skulle inte vara sen att hoppa in om både Thiago Silva och Alessandro Nesta gick i sönder. Att Kvarnbys ”Alessandro Costacurta” skulle smyga runt på Husiegårds IP låter föga troligt. Faktum är dock att han fortfarande står med i spelartruppen på hemsidan trots att han, såvitt jag vet, inte gjort en match i den blåa tröjan sen förra decenniet. Kanske har han kvar platsen i truppen på hemsidan pga. att ett frikort till de årliga lagfesterna ska kunna delas ut. Lite som ett wildcard som tennistouren har till spelare som antingen är extremt talangfulla eller har varit ett stort dragplåster förr om åren. Kvarnbys ”Alessandro Costacurta” hamnar självklart under den andra kategorin som en legendar när man pratar om seniorlagets avslutningslagfester. Årets ”spelare” i Kvarnby IK är självklart ingen annan än Jari Litmanen och Niklas ”Mitch Buchannon” Sjölins gamla rehabkompis Magnus ”Diarra” Håkansson.
 
Årets ”David Elm” (frysbox)
Ni känner alla till den otroliga historien om de tre bröderna Elm, ungefär lika kända för allmänheten som de tre bockarn Bruse, som förde Kalmar FF till SM 2008. Skillnaden mellan den gamla norska folksagan från mitten av 1800-talet och Kalmar FF trion är att fotbollstrions talang är typ den omvända jämfört med de tre bockarna. Jag menar i de tre bockarna Bruse är den lilla (och yngsta) sämst medan den stora (och äldsta) är bäst och där emellan finns bocken lagom mer känd som mellan bocken Bruse. Hos Elmbröderna däremot är det den yngsta Rasmus som är den bästa och den äldsta broder David som är den sämsta med Viktor mittemellan som broder lagom. Trots detta så var det den sämre broder David som hamnade i Premier League hos Fulham medan de andra två gjorde den exotiska resan till Nederländerna. Väl bosatt i London har dock verkligheten kommit ikapp David Elm och när Fredrik Stoor gråter ut i media om att han är fast i frysboxen så kan han åtminstone glädjas åt att han har David Elm längre in i samma frys. Men vad gör det verkar David tänka. Här får jag träna på en hög nivå, kanske utveckla min engelska och titta på toppfotboll under helgen. I Kvarnby IK har vi också en ”David Elm” som älskar att träna utan att tränaren ser honom, uppskattar att duscha med varmvatten och kan ha sitt andra liv som student och jobbnarkoman på helgerna utan att fotbollen blir lidande. Grattis Edvin ”Baros” Kanlic, för två år sen tog du hem årets Zlatan och detta år slår du till med årets ”David Elm”… det är stort!
 
Årets ”Diego Forlán” (late bloomer)
Det kan tyckas vara felaktigt att kalla Diego Forlán för en late bloomer (en person som utvecklar sin talang eller kapacitet sent) men hans säsong 09/10 var helt fantastiskt. Han tog steget från att vara en bra spelare till en spelare i yppersta världsklass genom att bl.a. föra Atletico de Madrid till seger i Europa League och framförallt vara precis så viktig för Uruguay under VM, om inte viktigare, som en viss Tomas Brolin var för Sverige VM ’94. Kvarnbys ”Diego Forlán” har alltid varit en duktig spelare med en hög högsta nivå men med en ganska ojämn nivå med höga toppar och djupa dalar. Men i år har han utvecklats till en av lagets absoluta bästa och viktigaste spelare med flera insatser som har varit enormt bidragande till att Kvarnby lyckades placera sig som Skånes bästa lag i division 2 Södra Götaland. Vinnaren är våran sista utpost och målvakts­fantomen Martin ”Isaksson” Nilsson.
 
Årets ”Michael Owen” (evigt ung)
Året var 1996 och EM-slutspelet i fotboll hade kommit ”hem”. Samma år debuterade en viss Michael Owen i Liverpool för att två år senare slå igenom inför hela fotbollsvärlden genom att göra ett drömmål mot Argentina under VM ’98. År 2001 blev han utnämnd till Europas bästa spelare, 2004 blev han värvad som en Galácticos till Real Madrid och tillhör sedan 2009 Sir Alex Fergusons lagbygge i Manchester. Att prata om Michael Owen, som trots allt ännu inte fyllt 31, år 2010 känns som att prata om någon som borde ha varit pensionerad för längesen. Under VM ’98 var det han, Dennis Bergkamp, Zinedine Zidane, Ronaldo och Gabriel Batistuta för att nämna några som var frontmännen, och alla dom andra i den där skaran är mer eller mindre slut som fotbollsspelare. I Kvarnby IK 2010 hittar vi också en herre som känns som evigt ung och som ”alltid” har varit med trots att han inte är särskilt gammal. Han har bl.a. spelat ungdomsfotboll med Malmö FF och lirat fotboll i Kvarnbys blåa färger hela vägen från Malmös grusplaner i division 6 (kanske till och med div 7…) via femman, fyran och trean och är än idag i division 2 en kugge och startspelare. Det är faktiskt stort och i mina ögon är han en riktig legendar i denna anrika förening trots sin ringa ålder på 25 år. Årets ”Michael Owen” är såklart Kim ”Pearce” Evald.
 
Årets ”Lionel Messi” (viktigaste spelare)
Ni ska inte blanda ihop årets viktigaste spelare med nästa och tillika sista kategorin årets bästa spelare. Säsongen 09/10 var Lionel Messi magisk och fantastiskt viktig för att FC Barcelona skulle kunna nå framgång. Men trots att Messi gjorde en makalös säsong fanns det en viss Wesley Sneijder i Inter som, enligt min mening, var strået vassare, med en trippel som en klar tunga på vågen. Wesley Sneijder var något bättre individuellt sett men för laget var Lionel Messi den klart viktigaste faktorn för framgång. När inte Kvarnby IK:s viktigaste spelare fanns på plan krävdes det varje gång ommöbleringar med i vissa fall stora rockader som följd. Kompetensen kunde många gånger ersättas på ett relativt bra sätt men tryggheten och stabiliteten som Kvarnbys viktigaste spelare 2010 stod för är nästan omöjlig att ersätta. Vinnaren är förra årets värvning och tillika mittbacken Felix ”Piqué” Narin.
 
Årets ”Wesley Sneijder” (bästa spelare)
Mer eller mindre utkastad från Real Madrid tillsammans med Arjen Robben när Cristiano Ronaldo och Kaká anlände till den spanska huvudstaden sommaren 2009. Ett år senare är nog Wesley Sneijder, milt sagt, ganska nöjd med säsongen 09/10. Segrar i den italienska ligan, italienska cupen och Champions League plus ett VM-silver med Holland. Lägg därtill ett magnifikt spel och det blir rätt självklart att Sneijder är en av de hetaste kandidaterna till guldbollen 2010. I Kvarnby var det förra året Michael ”de Rossi” Johnsson som tog hem den här prestigefyllda utmärkelsen och året innan det var det en viss André ”Torres” Andersson. Enligt min mening är det återigen dags för att den sistnämnda blir prisad som årets bästa spelare, med en kvartett av lagkamrater i form av Micke, Felix, Martin och Firat efter sig. Hade Andy spelat på elitnivå i en storklubb hade han varit en legend för all framtid och fansens absoluta kelgris. Han är ödmjuk, trogen, lagkapten, skyttekung och helt enkelt bäst år 2010!
 
 _______________________________________________________________________

2009 års seriesegrare på den alternativa Kvarnbygalan

Årets ”Davide Santon” (nykomling) – Tobias ”Gattuso” Hansmark
 
Årets ”Paolo Maldini” (räv) – Simon ”del Piero” Jakobsson
 
Årets ”David Beckham” (modeikon) – Johan ”Ballack” Jönsson
 
Årets ”Robinho” (liraren som fick mer plats) – Fredrik ”Agüero” Westerlund
 
Årets ”Christian Wilhelmsson” (gärdsgårds lirare) – Andreas “Vicente” Dahlgren
 
Årets ”Diego Forlán” (skyttekung) – André ”Torres” Andersson
 
Årets ”Andrei Shevchenko” (hemlängtan) -  Edvin ”Baros” Kanlic
 
Årets ”Alberto Aquilani” (värvning) – Felix ”Pique” Narin
 
Årets ”Andres Iniesta” (genombrott) – Mohamed ”Drogba” Ramadan
 
Årets ”Sol Campbell” (the quiter) – Magnus med överstegsfinterna...
 
Årets “Jari Litmanen” (skadehelvete) – Magnus ”Diarra” Håkansson
 
Årets ”Craig Bellamy” (drägg) – Patrick ”Pirlo” Lundquist
 
Årets ”Lionel Messi” (bästa spelare) – Michael ”de Rossi” Johnsson