Nu står vi ändå här. Den femte omgången stundar. AIK leder serien och kommande motståndaren IFK Värnamo ligger sist. Det är helt enkelt det vi har att förhålla oss till. Renoverade Finnvedsvallen - som godkändes för allsvenskt spel i grevens tid innan serien drog igång - är skådeplatsen. Värnamo gör sin fjärde allsvenska säsong och laget har blandat och gett. Första året blev laget tia, året därpå femma och ifjol tvingades man kvala sig kvar mot Landskorna efter att ha slutat på fjortonde plats.
 
Den här fjärde säsongen har inletts minst sagt tungt och laget är ensamma om att vara utan poäng så här långt. De som har sett IFK Värnamos matcher - jag är inte en av dem - har vittnat om att laget spelmässigt varit bättre än vad poängskörden säger. Man har pratat om Värnamo som ”årets Västerås”. Bra spel men ingen utdelning med andra ord.
 
För AIK:s del är det nästan tvärtom. Haltande spel - undantaget Malmömatchen - men näst intill maximal utdelning. För min del får spelet gärna lämna detaljer att önska så länge segrarna tickar in.
Med det menar jag inte att jag skulle bli besviken om spelkugghjulen hakade i men idrottens beskaffenhet säger ändå att det är segrar som räknas.
 
AIK har dock mer eller mindre alltid på ett märkligt sätt rättat sig efter motståndet. Inte så tillvida att matchplanen alltid sett tydligt annorlunda ut beroende på vilka man möter. Nej, det är snarare så att Gnaget nästan alltid håller samma spelkvalitet som det lag man möter. Därför kör man nästan aldrig över ”sämre” lag men blir heller inte utspelade av lag som borde vara bättre.
 
Årets säsong understryker nämnda förhållande. GAIS, Norrköping och Öster var alla tre minst lika bra som AIK spelmässigt samtidigt som AIK inte var ett dugg sämre än storfavoriten Malmö FF i förra veckan. Med det sagt väntar jag mig inte en sprudlande klang- och jubelförställning i svartgul regi på torsdag utan nöjer mig med att hoppas på tre poäng oavsett hur spelet ser ut. Ändamålen helgar medlen, typ.
 
Värnamo kan som sagt vara klart bättre än tabellen säger men det vore en överdrigt att kalla laget stjärsnspäckat eller namnkunnigt. De vi känner bäst är de f d AIK-spelarna Axel Björnström och Simon Thern samt förre MFF-talangen Pawel Cibicki som dock gjort sig ett namn i betydligt mindre smickrande sammanhang. Den sistnämnde är dock inte aktuell för spel på torsdag p g a avstängning - det börjar bli en vana Pawel :).
 
Björnström och Thern lär däremot komma till spel och Simon Thern kommer sannolikt att vara något av navet i smålänningarnas spel. Vad avstängningar beträffar får Värnamo tillbaka brASSEn Wanderson som varit borta i två matcher på grund av ett rött kort. Lagets tremannamittfält i all ära. AIK:s centrala mittfältstrea ser klart starkare ut. Johan Hove har visserligen inte imponerat stort hittills men Saletros och Csongvai håller absolut högsta allsvenska klass.
 
I Anton Saletros fall syntes ändå något av en akilleshäl i matchen mot Öster. Det kändes som om allt AIK företog sig prompt skulle gå genom Anton. Ett faktum som kommer att göra AIK lite för lättlästa. I ärlighetens namn tycktes Öster redan ha läst det och man låg ganska tätt på Saletros i söndags.
 
Att det finns mer att få ut av årets AIK rent spelmässigt torde vara bortom allt rimligt tvivel. Hove har, som nämnts, inte levt upp till det han presenterades som vid värvningen. Skadelistan är kilometerlång och en annan värvning av prestigekaraktär - Kazper Karlsson - har matchats försiktigt. Ifall tanken är att Kakoullis ska ersätta Pittas har han en mycket lång väg att vandra. Ska vi se på det som är positivt så är AIK fortsatt extremt svåra att göra mål på (matchen mot Norrköping undantagen), Sotte har klivit fram som den som styr trebackslinjen med järnhand (återigen Norrköpingsmatchen undantagen) och John Guidetti har hittat en form få vågade tro skulle komma.
 
Vad gäller Guidetti dristar jag mig till att credda mig själv då jag tycks vara rätt ensam om att faktiskt ha trott på honom hela tiden från dag ett. Han har en förstatouch på bollen som han - vill jag påstå - är ensam om i Allsvenskan. Han är en bra avslutare (fick dock inga direkta lägen senast) och har en förmåga att driva på och peppa lagkamraterna vilket är ovärderligt och till god hjälp för kapten Saletros. Vi får hoppas att det inte var annat än en lårkaka som drabbade honom i söndags.
 
Jag hoppas och tror på tre nya poäng på torsdag. Det skulle vara viktigt för framtiden för sedan avslutas månaden med en hemmamatch mot Elfsborg som startar allsvenskan hyggligt. Därefter går vi in i maj med svåra matcher mot lag som Djurgården, Mjällby (som ser ut att vara fortsatt riktigt bra), Hammarby och Malmö FF. Då är det viktigt att ha så många pinnar som möjligt med sig.
 
Slutligen hoppas jag slippa se det jävla slöseriet med tid vi såg mot Öster. Herregud, vi ledde matchen i hela sexton minuter vilket är tretton för många. Fortsättningsvis tycker jag att vi ska återgå till att leda alla matcher från minut 92 och framåt. Ska vi säga så?
 
Nu gödslar vi ytorna utanför sidlinorna med handdukar på torsdag så att motståndarna tvingas fokusera på annat än fotboll. Lite kul ska man väl få ha - eller hur?