Nyfikenheten gnagde i bakhuvudet: skulle Izzy D’Aquila vara tillbaka i full träning? Kommer Katariina Kosola flyga fram efter sitt EM-spel? Hur såg Karoline ”Karro” Olesen och Mirjana Ivanovic ut i spelet nu, när de hunnit acklimatisera sig mer efter lördagens 2-0 seger mot Trelleborg?
Under resan strövade tankarna iväg till damlandslagets snöpliga uttåg ur EM och hur det kanske öppnat dörrarna för Malmö att göra klart ett — eller varför inte två? — av de nyförvärv det tisslas om. Eller, “ryktas” är kanske ett svagt ord i det här fallet. Amanda Ilestedt själv var ju väldigt öppen inför mästerskapet i en intervju och sa att hon såg Malmö FF som ett alternativ och att det redan fanns kontakt.
Det finns flera starka skäl för mig att tro att Malmö FF faktiskt kan lyckas ro hem en landslagsspelare från WSL.
Dels är det familjesituationen, som skulle förenklas av att flytta hem till Sverige och Skåne. Dels känner hon redan staden väl efter sina många år i Rosengård.
Men det som jag tror får viktstången att tippa över till MFF:s fördel är att Zećira Mušović valde Malmö. Det starka vänskapsband som finns mellan dem sedan tiden i Rosengård och alla år tillsammans i landslaget gör att jag misstänker att det bara är en tidsfråga innan Malmö FF kallar till presskonferens och presenterar sitt nästa “håll-käften”-nyförvärv.
Det andra, betydligt mer sensationella ryktet förra veckan var att MFF skulle ha erbjudit 31-åriga landslagsstjärnan Fridolina Rolfö ett fint kontraktsförslag.
Själv skrockade Snapphanen när han såg tweeten om att Ebbe Gertten i MFF-podden Malmö Ude påstod att MFF var ute och fiskade i det vattnet. Ett rykte som på bara 24 timmar fick Rolfös agent att gå ut i media och ganska burdust skjuta ner spekulationerna.
Men var tar man egentligen vägen när man lämnar en av Europas största klubbar? USA? Min gissning skulle snarare vara England — kanske WSL och Arsenal, som nyligen besegrade FC Barcelona i Champions League-finalen med 1–0, där landslagskompisen Stina Blackstenius gjorde segermålet. Ett annat alternativ skulle kunna vara Therese Sjögrans Manchester City. Eller varför inte Kosovare Asllanis hårdsatsande London Lionesses?
Jag har frågat mig själv vad som egentligen skulle få halländska Fridolina Rolfö att välja MFF — och kommer inte på något mer än att hon vill hem till Sverige, till lugnet och närheten till familjen. Någon förankring till Stockholm har hon inte heller, då hennes tidigare svenska klubbar varit Jitex och Linköping. All logik säger att Maxim och MFF:s styrelse säkert har gjort ett försök, men att det inte kommer att räcka hela vägen. Men visst — tanken kittlar ändå, och lär fortsätta göra det ända tills Rolfö själv avslöjar sitt nästa klubbval.
Snapphanen ruskar på sitt huvud för att få de där dagdrömmarna om drömvärvningar att trilla ur öronen och slå mot stenplattorna utanför stadion.
Nu är det dags för träning!
…och lite till… lite till… Och DÄR! var träningen slut.
Izzy höll även denna dag till vid sidan, med sina rehabövningar och joggingrundor runt planen. Som väntat var Kosola tillbaka i full träning, medan det mest noterbara bortfallet var lagkapten Nellie Lilja.
Ett gäng töser från F19 fyllde ut truppen och avslöjade att det skulle bli lite elva mot elva längre fram under passet. Påhejade av två knattar som hängde vid staketet samlade sig laget i en tät klunga innan Jared tog över och drog igång en drygt tio minuter lång uppvärmning.
Rikard Östergren tog sedan över taktpinnen, och instruerade laget att dela upp sig. Halva truppen formade en utbredd cirkel på planen, medan övriga rörde sig runt med varsin boll, som myror kring en myrstack. Uppgiften: undvika både lagkamrater och deras bollar, men hela tiden söka upp en spelare i cirkeln för ett väggspel innan man susade vidare till nästa.
En övning lika enkel som den var intensiv – och lika mycket ett test av huvudet som av fötterna.
Vill du att jag också hjälper dig med några meningar till om hur elva-mot-elva-spelet såg ut?
I ungefär tjugo minuter höll man sedan på med olika bollkontrollövningar: allt från att ta ner bollen på bröstet till att nicka, med ett envist smackande ljud från varje bollkontakt.
När vattenpausen kom ropade Östergren ut vilka som skulle ta på sig västar, och spelarna samlades runt Valfridsson för instruktioner. Här klev Mia Persson av för att jogga runt planen istället, medan de övriga delades upp i två lag.
🔵 Blått: Hoff, Löfqvist, två F19-spelare, Khatawi, Kristell, Olesen, Bea Persson, Mitkovska och Plantin.
🟠 Orange: Björklund, Kullberg, Mårtensson, Kosola, Winblad, Wilton, Breland, Skoog, Ivanovic och längst fram Kanutte.
Händelser
Det var inte ett rent elva mot elva-spel, utan snarare en övning för att finslipa presspelet. Ett lag pressade högt, medan det andra tränade på att spela sig ur situationerna. Valfridsson avbröt ofta för att ge individuella instruktioner, och de korta spelsekvenserna varvades med taktiska justeringar.
🟠 På högerkanten lyckades orange spela sig ur pressen och rulla bollen fram till Kanutte, som hade droppat ner. Felvänd skarvade norskan snyggt bollen vidare längs kanten till en framrusande Ivanovic. Istället för att fortsätta själv och forcera mot kortlinjen, spelade hon tillbaka till en rättvänd Tuva Skoog.
Tuva låtsades först som om hon skulle slå tillbaka bollen till Ivanovic, men vände istället upp och satte fart som en raket mot kortlinjen. Väl där slog hon ett hårt, lågt inlägg mot bortre stolpen, där Kosola hade smugit sig in. Men Julia Cavander i målet läste spelet och fick sträcka sig ordentligt för att avvärja bollen, precis innan den nådde en fri Kosola.
Spelet kan bäst beskrivas som en kamp snarare än något särskilt strukturerat — tydligt illustrerat i en sekvens där Karoline Olesen och Klara Wilton krokade ihop och vandrade runt som två brottare på mattan.
Allt spel utgick från målvakterna.
🟠 Borg spelade ut till Kosola på vänsterkanten. Den finska EM-spelaren slog bollen direkt, på one-touch, upp mot Ivanovic. Hoff låg tätt inpå och försökte störa, men istället för att möta bollen släppte Milly den listigt förbi både sig själv och Hoff, som blev helt bortspelad.
Vänsterkanten låg nu vidöppen från mittlinjen och framåt. Ivanovic satte fart, men ut på kanten kom Kristell till undsättning. Matilda fick stopp på serbiskan och vann dessutom närkampen mot Wilton som fyllde på, så att blå åter kunde ta kommandot över bollen.
🟠 Blå slår bort en slarvig passning som Kosola snabbt snappar upp. På sitt andra tillslag, med vänstern, hittar hon elegant fram till Kanutte precis utanför blåas straffområde. För ett ögonblick ser norskan ut att ha ett fritt skottläge, innan en F19-spelare — möjligen Wahlgren? — kastar sig in och stör henne.
Sara lyckas ändå få iväg ett avslut som ändrar riktning på vägen via försvararen. Julia i mål blir helt ställd, men reagerar ändå blixtsnabbt och räddar med sitt kvarvarande vänsterben.
Bollen flög rakt upp i luften, minst tio meter, innan den dala ner igen. Cavander hoppade upp på fötterna och försökte fånga den, men bollen verkar ha fått en besynnerlig skruv och slinker ur hennes grepp — och in i mål på eget bevåg.
Det blev också det enda målet under den halvtimme som ägnades åt 11 mot 11-spel.
Orange bjöd dock på en riktigt fin sekvens där bollen gick som på en tråd: från Mårtensson till Kosola, vidare till Winblad och till sist till Ivanovic, som felvänd slog en vacker crossboll och bytte sida från vänsterkanten över till Elin Björklund på höger.
Tuva Skoog skapade några halvfarliga inlägg, men inga fler mål föll.
Efter en sista vattenpaus samlade Valfridsson truppen för dagens avslutande övning: fasta situationer. Frisparkar och inlägg utan försvarare, bara offensiva spelare i boxen — att nöta på tajming, precision och avslut.
Om jag skulle beskriva intensiteten i övningen så var det ungefär som att vara på sista arbetsdagen innan sommarsemestern — lite loj, lite väntande, inte riktigt på max.
Här saknade jag verkligen rösterna från Nellie Lilja, Izzy D’Aquila och Mia Persson, som alla hade kunnat mana på med bättre kvalitet och få de offensiva spelarna mer på tårna.
Mot slutet såg det ändå bättre ut än i början, och det är nog det mest positiva jag kan säga om övningen och de drygt 75 minuter som träningen höll på.
Dagens prisutdelning, Hunden, Katten och glassen.
Dagens Hund: Matilda Kristell
För sitt hårda slit, bollvinnande och arbetskapacitet både i träningsmatchen mot Trelleborg i helgen och under dagens lilla spel.
Dagens Katt: Katariina Kosola
Verkar bli damernas svar på Markus Halsti, och då menar jag inte bara för att de båda kommer från samma land utan för att hon täcker de flesta positioner på planen när det behövs. Pluspoäng för att hon gjorde EM:s första mål!
Och Dagens Glass: Sportchef Maxim Khalil
För att han fortsätter hålla silly season-drömmarna vid liv med ryktena om Ilestedt och Rolfö, och för att han gång på gång lyckas värva både kvalitet och karaktär till det här laget.
Till sist: lämna gärna en kommentar om vad ni gillade eller inte gillade med min rapport. Dela gärna texten på era sociala medier och hjälp sprida den till fler himmelsblå själar som behöver lite ljusblå läsning.
Med det sagt — det var allt för denna veckan.
Köszönöm!
