Sandviken-Värnamo: 0-1 (0-0)

Värnamos insats mot Sandviken var medioker men trots det bärgades tre poäng efter att Antonsson avgjort på slutet. Det finns flera slutsatser som kan dras av matchen, såväl positiva som negativa, och de beskrivs i texten som följer. Resultateten innebär att Värnamo just nu placerar sig på en femte plats, totalt har det blivit två vinster och en förlust. Det är dock bara en poäng upp till ligaledaren Örebro som väntar om tre veckor.

IFK:s elva såg nästan ut som mot Sundsvall, enda skillnaden var att Jansson startade i stället för Thern. Jag antar att Thern hade någon form av enklare skada eftersom spelaren byttes in i den 60:e minuten. Det vore förvånande om Tufegdzic bänkat honom på sportsliga grunder. På pappret är det alltså en 4-4-2 formation men i praktiken såg det ut som ett 4-2-3-1 som ibland växlade till ett 4-3-3.

Keto
Raudonis – Andersson – Bergqvist – Ohlsson
Johansson – Jansson – Robertsson – Bozicevic
Meriluoto – Antonsson

Matchen höll en låg nivå, det skapades nämligen få chanser och de tekniska misstagen var flera. I den första halvleken anser jag att Sandviken var lite bättre. Deras bolltempo var kvickare och de var mer konkreta än Värnamo. I den andra halvleken var IFK bättre, men knappt. I den 84:e minuten gör Antonsson matchens enda mål efter att ha skjutit ett skott i sambans med en hörna. Målvakten Sveijer borde räddat avslutet, det går nästan rakt på honom, men han verkar missbedöma studsen samtidigt som han skyms av en medspelare.

Defensivt är det en bra insats; återigen håller man nollan och som tidigare nämnt skapades inte mycket från motståndarna. Spelarna förstår sina defensiva roller och i straffområdet skyfflas inlägg och inspel undan från mittbackarna Andersson och Bergqvist. Som supporter värmer det i hjärtat att se att alla tar hemjobbet och snabbt befinner sig på rätt sida vid bolltapp.

Trots positiva tecken finns det också negativa saker att ta upp. Sandviken har tre hyfsade målchanser där Värnamos defensiv går bort sig. I den 14:e minuten kommer Thellson i ett friläge efter att ha petat sig förbi Radounis och Bergqvist hamnat på efterkälken. Turligt nog lyckas Keto komma ut och avvärja faran. I den 35:e minuten får Sandviken en hörna och Värnamos försvar är passivt samtidigt som en motspelare får avsluta. Det blir en trasslig situation och det är svårt att uppfatta exakt vad som händer, men bollen ser ut att dansa på mållinjen. En annan svag prestation var i den 63:e minuten där motspelaren Andersson lämnas helt omarkerad på den bortre stolpen i samband med en hörna. Sandviken-spelaren har stora delar av målet öppet men nickar i stolpen.

Ibland när Värnamo tryckte upp laget för att pressa så lyckades Sandviken spela sig ur genom en bra boll i djupet. Då kunde en bollhållande hemmaspelare komma med fart mot få försvarare. Dessa möjligheter lyckades de dock inte förvalta. Med all respekt till Sandviken, deras offensiva spelare såg väldigt trubbiga och oskickliga ut. Om de hade varit mer kliniska så hade IFK inte hållit nollan. Konklusionen som kan dras är att det defensiva såg bra ut på det stora hela, men samtidigt borde Sandviken fått in ett mål.

Dessvärre brast speluppbyggnaden. Det gjordes flera enkla misstag på egen planhalva vilket gav motståndarna bollvinster i farliga lägen. För Värnamo är det utmanade med både kortpassningar och långbollar. När man försöker passa sig fram längs marken fastnar man ofta i motståndarnas press, antingen pga en felpassning, en dålig mottagning eller en tuff duell. Det är många som är misstagsbenägna och det får ses som ett orosmoln. När långbollar blir slagna så är de ofta felriktade. Och man har för få spelare med sig upp i anfallen vilket gör att man sällan vinner andrabollarna.

Mot Sandviken skapades få konkreta lägen. I den första halvleken fanns det en ”nästan-chans” där Ohlsson slår ett inlägg mot bortre där Johansson finns som nickar mot Antonsson som är inne i straffområdet. Om bollen kommit fram till Antonsson hade han fått en superchans på volley men bollen skyfflas undan. En likande situation uppstod i den andra halvleken där Antonsson försökte frispela Meriluoto som stod rättvänd mot mål men assistförsöket hade för lite kraft. Utöver detta hade Thern ett distansskott i ribban. Som tidigare nämnt är målet mer av en tavla från Sveijer, än en individuell prestation från Antonsson.

En slutsats kan dras av detta är att Värnamos anfallsspel var undermåligt, och det fanns liknande brister i både omgång ett och omgång två. Förvisso har fyra mål gjorts, men två var på hörna, ett var ett distansskott och ett var en kontring mot ett tröttkört Sundsvall. Förmågan att skapa chanser i öppet spel och ta sig till farliga ytor i straffområdet måste utvecklas för att Värnamo ska ta steget upp till Allsvenskan.

Jag anser att Antonsson, Meriluoto och Bozicevic varit mediokra hittills. Alla tre har varit för osynliga och haft svårt att kombinera med sina medspelare. Antonsson har för övrigt haft en tendens att droppa ner i planen för att ”känna på bollen”, det är något man brukar se hos anfallare som blir frustrerade. Förhoppningsvis kommer målet mot Sandviken att ge honom vind i seglen. Av de offensiva spelarna så är det Johansson som utmärkt sig mest, han har visat upp bra teknik och fina löpningar som ger bollhållaren alternativ.

Rörande spelarinsatser, Jansson förtjänar en guldstjärna efter matchen mot Sandviken. Han spelade som innermittfältare och var rörlig och skicklig med bollen. Förvisso hade IFK många bolltapp men det var få som berodde på Jansson. Han har tidigare varit ytterback men han tycks passa bättre i mitten av planen.

Vidare är de på sin plats att skriva några rader om skadesituationen. Mot Sandviken fastnade Raudonis i marken och bröt foten, varpå en operation har genomförts. Enligt Värnamos officiella sida väntar en ”längre rehabilitering” men inget konkret datum har nämnts. Dessutom behövde Ohlsson lämna planen skadad men han bars inte ut på bår. Sedan innan har Kujundzic skadats samtidigt som Thern och Shamoun har dragits med känningar. Gällande Raudonis så är det väldigt tråkigt, det är en ung spelare med potential. Nu kanske han missar hela säsongen.

Det går att diskutera vilka växlar som kan dras av matchen inför fortsättningen. Det går inte att säga något annat än att Värnamo hade flax och att ett oavgjort resultat hade varit mer rättvist. Båda lagen har svårt att skapa chanser men IFK hade marginalerna med sig. Marginaler är något som jämnar ut sig över 30 omgångar och således måste Värnamo kunna föra ett bättre offensivt spel för att kunna fortsätta plocka treor.

Samtidigt går det också att delvis inta en annan approach. Det är tryggt att försvaret i egen box ser bra ut och att två nollor hållits i följd, det var länge sen man upplevde det. Trots viss kritik mot Bergqvist så anser jag att han och Andersson ser stabila ut. Även Keto är trygg mellan stolparna. Så länge nollan är intakt så är man med i matchen och då kan det räcka med medstuds. Antonsson, Meriluoto, Shamoun och Johansson är skickliga individualister och med de ligger alltid ett mål i luften.