Nytt Djurgården – samma Djurgården
Firma Bergstrand-Lagerlöf har hattat runt rejält i fronttrion i inledningen av Allsvenskan. Victor Edvardsen och Oliver Berg som anfallare, och flertalet konstellationer på kanterna. Gemensam nämnare för samtliga experiment har varit få mål och överlag dåliga prestationer. I kvällens match valde tränarna att kasta om offensiven på nytt. Joel Asoro, som varit bänkad stora delar av året, var tillbaka från start när Djurgården testade ett vindsnabbt anfall. Även Oskar Fallenius och Gustav Wikheim fick chansen i hopp om att hota bakom Häckens backlinje. Resultatet då? Ett mer rörligt bortalag till en början som visade upp intressanta tendenser – där presspelet fungerade bättre, samtidigt som Asoro gav svar på tal. Detta mattades dock av helt i andra halvlek och Djurgården såg återigen svagt ut. 

Kollektiv kollaps
Efter första halvlek såg en hel del bra ut för bortalaget. Ledning, bättre spel än matcherna dessförinnan samt en vilja som inte gått att se denna säsong. Därefter rasade ändå allt samman. Pang, pang, pang och pang – fyra gånger om small det och sedan stod det 4–1 på resultattavlan. BK Häcken kom i våg efter våg utan att DIF hade något motdrag. Det vi fick se var en kollektiv kollaps av ett lag som behöver rannsaka sig självt innan det är för sent.  
 
Osannolik utveckling
Få Djurgårdsspelare kan gå ifrån de första sex matcherna med godkänt betyg. Hampus Finndell och Elias Andersson är några av undantagen som stuckit ut i positiv bemärkelse. Den sistnämnda fortsatte sin fina säsong med en ny okej insats på Hisingen. Vänsterbacken, som skolades om från sin centrala mittfältsposition under fjolåret, har som bekant sina styrkor i offensiven. Men i år är det i stället defensiven som imponerar. Följsam, bra en-mot-en och ett uppoffrande försvarsspel inne i straffområdet. Under försäsongen pratades det mycket om att bästa sättet för att hota Djurgården skulle vara bollarna bakom Andersson – något som huvudpersonen själv har åtgärdat på ett smått osannolikt bra sätt med tanke på var han befann sig för knappt ett år sedan. 

Vilsen norrman
Inför avspark hade Oliver Berg fått tydliga direktiv: punktmarkera BK Häckens dirigent Samuel Gustafson. Under hösten 2022 befann sig båda lagen i en rafflande guldstrid där matchen på Tele2 Arena i mångt och mycket fällde avgörandet. Då fick Gustafson styra och ställa ostört på mittfältet, vilket i sin tur ledde till att Häcken kunde lämna med tre poäng. Detta ville Blårändernas tränarpar undvika genom att ge Berg den uppgiften. Draget föll väl ut med tanke på att Gustafson sällan hade någon tid till att diktera spelet. Bergs anfallsspel tog dock stryk av detta. Passningsspelet var långt ifrån godkänt och han lyckades inte uträtta något offensivt. Det har gått 13 tävlingsmatcher nu och Djurgården har fortfarande inte hittat en passande roll till Berg. 

Ljuset i tunneln
Det finns inte mycket att glädjas åt i Djurgårdslägret i dagsläget. Få – om ens någon – spelare är i form och spelet fungerar inte alls. Trots detta går det att hitta en ljusglimt i den annars mörka tunneln. Och han heter Lucas Bergvall. Han värvades in för stora pengar i vintras med ett rykte som Sveriges kanske bästa spelare född 2006. Så här långt har 17-åringen endast fått sporadiska inhopp. Insatserna från bänken har varit bra alla gånger och det måste snart bara vara en tidsfråga innan Fotbollssverige får se talangen från start i den blårandiga tröjan.