Djurgården
2025-05-09 02:15
Fem spaningar efter Chelsea FC – Djurgårdens IF
Europaäventyret är slut för den här gången, men har bjudit på oförglömliga minnen. Här är redaktionens fem spaningar efter förlusten mot Chelsea på Stamford Bridge.
Isak Bellman
5 kommentarer
En modern David mot Goliat
Ingen match är förlorad på förhand, brukar det heta. Men dubbelmötet med Chelsea blottlade förstås den milsvida sportsliga och ekonomiska skillnaden mellan ett allsvenskt lag och ett världsklasslag som Chelsea. Visst, att ”The Blues” spelar i ECL i år vittnar om en resultatmässig svacka (man slutade sexa i ligan i fjol), men det handlar ändå om ett lag som i skrivande stund har en Champions League-plats i sin hand – och som så sent som 2021 tog hem titeln i UEFA:s finaste klubblagsturnering. Ett skadeskjutet DIF ställdes mot en av Englands bredaste trupper med ett uppskattat spelarvärde som överstiger Djurgårdens med närmare 50 gånger. Lilla medlemsägda Djurgården fick mäta sig med ett Chelsea FC, som efter många år under oligarken Roman Abramovichs kontroll sedan 2022 är i händerna på ett internationellt konsortium. Ett Chelsea, som enligt finanstidningen Forbes ska värderas till över 3 miljarder amerikanska dollar. Trots det kunde det ha varit liv i mötet inför returen, om det inte varit för två individuella misstag på 3Arena – där Djurgården också inte bara gjorde mål utan även skapade en rad heta chanser. Självklart var skillnaden mellan lagen ute på planen kännbar, men det ska den också vara. Och, i ärlighetens namn, borde den inte ha varit ännu större?
Djurgår’n på turné – tack för den här gången!
I England har man historiskt brottats med mycket våld och stök runt fotbollen, som krävt drastiska åtgärder för att komma till rätta med. Men i takt med den ökade kommersialisering som gjort Premier League till världens främsta liga har man också tappat mycket av den passion som återfinns på arenorna i många andra länder. På Stamford Bridge fick hemmapubliken också finna sig i att bli fullkomligt utsjungen av det manstarka bortafölje som rest till London och dels fyllt upp den begränsade bortasektionen, dels smugit sig in inkognito på andra sektioner. På arenan möttes bortafansen av kontrollfrågor samtidigt som attiraljer som flaggor och trumma inte var välkomna. Men det kunde inte hejda bortasupportrarna som bjöd upp till sång och bidrog som en tolfte spelare för Djurgården matchen igenom – och som bjöd på karnivalliknande scener som imponerade även på hemmapubliken. Den goda stämningen runt matchen gynnades så klart av att få förväntade sig så mycket sportsligt i ett möte med ett världslag som Chelsea, men det har varit en fantastisk säsong i Europa, där DIF under en tio månader lång resa trollat fram en kanin ur en hatt gång efter gång – ständigt påhejat av trogna bortasupportrar. Om det blir någon mer chans i Europa under 2025 hänger på utfallet i finalen i Svenska cupen, men oavsett när det blir dags för nästa chans i Europa står en sak klar. Djurgårdspubliken är redo för nya turnéer på kontinenten.
Drömmen över – dags att ta tag i vardagen
Om årets ECL-äventyr varit en enda lång febrig dröm med fantastiska upplevelser runt om i Europa har årets Allsvenska hittills varit mer av en mardröm. Något som började med en högst hedervärd förlust efter en stark prestation mot favorittippade Malmö har snarare kommit att präglas av mindre bra insatser – och ett avsaknad av både klara chanser framåt och mål. Klubbens båda vinster (mot Sirius och Öster) har kommit till genom till synes slumpartade mål – och målsnittet ligger på blygsamma 0,5. Man har förlorat ett derby och med knapp nöd lyckats försvara en poäng i ett annat. Självfallet är det svårare att tävla på flera fronter parallellt – och det har varit maximalt dålig tajming att just de båda derbyna klämts in i varsitt dubbelmöte i Europa. Belastningen har resulterat i trötta ben – men också i skador. Nu är det dock slut på distraktionsmomenten och spelarkollektivet kan rikta all sin energi mot Allsvenskan, där Blåvitt och Elfsborg borta samt Mjällby och Häcken hemma står på programmet innan månaden är över. Det blir nu lite upp till bevis för Jani Honkavaara och den övriga ledningen. Kan man bjuda på samma fina insatser i Allsvenskan som i Europa och få fart på säväl prestationer som målskytte? Det lär behövas om Djurgården ska kunna klättra till en anständig plats i tabellen.
En investering till sommarfönstret
Mötet med Chelsea blev aldrig speciellt kittlande sportsligt, utan handlade mer om heder och att göra en bra prestation. I kollektivets utmaningar är det samtidigt lätt att glömma bort de individuella spelarnas situation. I Djurgården finns ett par namn som definitivt har siktet inställt på en fortsatt karriär i större ligor än Allsvenskan – och för dem var mötet på Stamford Bridge förstås ett utmärkt skyltfönster. Tobias Gulliksen fick ta emot mycket hyllningar från Chelsea efter sin prestation hemma på 3Arena och var även tungan på vågen i returen mot Rapid Wien. I samma match gjorde Keita Kosugi ett drömmål med fel fot – i kväll spelade han i stället på fel kant, men hade ändå Jadon Sancho i en liten ask. Isak Alemayehu fick börja på bänken, men gjorde mål mot Chelsea i det första mötet – och fick ett längre inhopp i London där han visade upp ett moget och vägvinnande spel. Ingen av dessa herrar lär ha försämrat sina aktier och frågan är vilka som finns kvar i blårandigt när sommarfönstret väl stängs. Känslan är att Djurgårdspubliken ska passa på att njuta av dessa spelare medan man kan. I sommar kan det hända mycket på transferfronten.
Unikt dåligt skadeläge – blir mardrömselvan komplett?
Djurgårdens skadelista har varit ett återkommande samtalsämne under våren och vecka för vecka har nya namn lagts till. I många fall handlar det inte heller om några mindre skavanker utan om allvarliga skador och Bosse Andersson medgav nyligen i media att han aldrig varit med om en liknande sjukstuga. Tyvärr handlar det också i stor utsträckning om bärande spelare som hade kunnat spela centrala roller både i derbyn och Europaslutspel. Faktum är också att det inför returen med Chelsea bara saknades ett namn för att utifrån otillgängliga spelare sätta ihop en startaelva som sannolikt hade kunnat kriga för åtminstone en mittenplacering i Allsvenskan. Trots exit från Europaspelet dröjer det också fortsatt ett tag innan spelschemat lättar upp och bjuder på möjlighet till ordentlig återhämtning. Med det i åtanke är det tacksamt att inga nya skador tillkom mot Chelsea, men Djurgårdens bänk med idel ungdomsspelare talade sitt tydliga språk. Ledningen får nu hålla tummarna för att man kan parera den fortsatta belastningen och slipper fullborda den osmickrande skadeelvan.
* * *
Håller du med om redaktionens spaningar? Har du några egna du vill dela med dig av? Gör gärna din röst hörd i kommentarsfältet, men tänk på att hålla en god ton!
Ingen match är förlorad på förhand, brukar det heta. Men dubbelmötet med Chelsea blottlade förstås den milsvida sportsliga och ekonomiska skillnaden mellan ett allsvenskt lag och ett världsklasslag som Chelsea. Visst, att ”The Blues” spelar i ECL i år vittnar om en resultatmässig svacka (man slutade sexa i ligan i fjol), men det handlar ändå om ett lag som i skrivande stund har en Champions League-plats i sin hand – och som så sent som 2021 tog hem titeln i UEFA:s finaste klubblagsturnering. Ett skadeskjutet DIF ställdes mot en av Englands bredaste trupper med ett uppskattat spelarvärde som överstiger Djurgårdens med närmare 50 gånger. Lilla medlemsägda Djurgården fick mäta sig med ett Chelsea FC, som efter många år under oligarken Roman Abramovichs kontroll sedan 2022 är i händerna på ett internationellt konsortium. Ett Chelsea, som enligt finanstidningen Forbes ska värderas till över 3 miljarder amerikanska dollar. Trots det kunde det ha varit liv i mötet inför returen, om det inte varit för två individuella misstag på 3Arena – där Djurgården också inte bara gjorde mål utan även skapade en rad heta chanser. Självklart var skillnaden mellan lagen ute på planen kännbar, men det ska den också vara. Och, i ärlighetens namn, borde den inte ha varit ännu större?
Djurgår’n på turné – tack för den här gången!
I England har man historiskt brottats med mycket våld och stök runt fotbollen, som krävt drastiska åtgärder för att komma till rätta med. Men i takt med den ökade kommersialisering som gjort Premier League till världens främsta liga har man också tappat mycket av den passion som återfinns på arenorna i många andra länder. På Stamford Bridge fick hemmapubliken också finna sig i att bli fullkomligt utsjungen av det manstarka bortafölje som rest till London och dels fyllt upp den begränsade bortasektionen, dels smugit sig in inkognito på andra sektioner. På arenan möttes bortafansen av kontrollfrågor samtidigt som attiraljer som flaggor och trumma inte var välkomna. Men det kunde inte hejda bortasupportrarna som bjöd upp till sång och bidrog som en tolfte spelare för Djurgården matchen igenom – och som bjöd på karnivalliknande scener som imponerade även på hemmapubliken. Den goda stämningen runt matchen gynnades så klart av att få förväntade sig så mycket sportsligt i ett möte med ett världslag som Chelsea, men det har varit en fantastisk säsong i Europa, där DIF under en tio månader lång resa trollat fram en kanin ur en hatt gång efter gång – ständigt påhejat av trogna bortasupportrar. Om det blir någon mer chans i Europa under 2025 hänger på utfallet i finalen i Svenska cupen, men oavsett när det blir dags för nästa chans i Europa står en sak klar. Djurgårdspubliken är redo för nya turnéer på kontinenten.
Drömmen över – dags att ta tag i vardagen
Om årets ECL-äventyr varit en enda lång febrig dröm med fantastiska upplevelser runt om i Europa har årets Allsvenska hittills varit mer av en mardröm. Något som började med en högst hedervärd förlust efter en stark prestation mot favorittippade Malmö har snarare kommit att präglas av mindre bra insatser – och ett avsaknad av både klara chanser framåt och mål. Klubbens båda vinster (mot Sirius och Öster) har kommit till genom till synes slumpartade mål – och målsnittet ligger på blygsamma 0,5. Man har förlorat ett derby och med knapp nöd lyckats försvara en poäng i ett annat. Självfallet är det svårare att tävla på flera fronter parallellt – och det har varit maximalt dålig tajming att just de båda derbyna klämts in i varsitt dubbelmöte i Europa. Belastningen har resulterat i trötta ben – men också i skador. Nu är det dock slut på distraktionsmomenten och spelarkollektivet kan rikta all sin energi mot Allsvenskan, där Blåvitt och Elfsborg borta samt Mjällby och Häcken hemma står på programmet innan månaden är över. Det blir nu lite upp till bevis för Jani Honkavaara och den övriga ledningen. Kan man bjuda på samma fina insatser i Allsvenskan som i Europa och få fart på säväl prestationer som målskytte? Det lär behövas om Djurgården ska kunna klättra till en anständig plats i tabellen.
En investering till sommarfönstret
Mötet med Chelsea blev aldrig speciellt kittlande sportsligt, utan handlade mer om heder och att göra en bra prestation. I kollektivets utmaningar är det samtidigt lätt att glömma bort de individuella spelarnas situation. I Djurgården finns ett par namn som definitivt har siktet inställt på en fortsatt karriär i större ligor än Allsvenskan – och för dem var mötet på Stamford Bridge förstås ett utmärkt skyltfönster. Tobias Gulliksen fick ta emot mycket hyllningar från Chelsea efter sin prestation hemma på 3Arena och var även tungan på vågen i returen mot Rapid Wien. I samma match gjorde Keita Kosugi ett drömmål med fel fot – i kväll spelade han i stället på fel kant, men hade ändå Jadon Sancho i en liten ask. Isak Alemayehu fick börja på bänken, men gjorde mål mot Chelsea i det första mötet – och fick ett längre inhopp i London där han visade upp ett moget och vägvinnande spel. Ingen av dessa herrar lär ha försämrat sina aktier och frågan är vilka som finns kvar i blårandigt när sommarfönstret väl stängs. Känslan är att Djurgårdspubliken ska passa på att njuta av dessa spelare medan man kan. I sommar kan det hända mycket på transferfronten.
Unikt dåligt skadeläge – blir mardrömselvan komplett?
Djurgårdens skadelista har varit ett återkommande samtalsämne under våren och vecka för vecka har nya namn lagts till. I många fall handlar det inte heller om några mindre skavanker utan om allvarliga skador och Bosse Andersson medgav nyligen i media att han aldrig varit med om en liknande sjukstuga. Tyvärr handlar det också i stor utsträckning om bärande spelare som hade kunnat spela centrala roller både i derbyn och Europaslutspel. Faktum är också att det inför returen med Chelsea bara saknades ett namn för att utifrån otillgängliga spelare sätta ihop en startaelva som sannolikt hade kunnat kriga för åtminstone en mittenplacering i Allsvenskan. Trots exit från Europaspelet dröjer det också fortsatt ett tag innan spelschemat lättar upp och bjuder på möjlighet till ordentlig återhämtning. Med det i åtanke är det tacksamt att inga nya skador tillkom mot Chelsea, men Djurgårdens bänk med idel ungdomsspelare talade sitt tydliga språk. Ledningen får nu hålla tummarna för att man kan parera den fortsatta belastningen och slipper fullborda den osmickrande skadeelvan.* * *
Håller du med om redaktionens spaningar? Har du några egna du vill dela med dig av? Gör gärna din röst hörd i kommentarsfältet, men tänk på att hålla en god ton!
