Isak Hien saknad – men Marcus Danielson kommer att komma in i det
Så klart var det lite sentimentalt att se startelvan inför och inte se Isak Hien, som ju bekant i förra veckan till slut såldes till Hellas Verona. Han kommer att bli djupt saknad av alla djurgårdare, därför var det ändå tröstande att se att ”Mackan” börja närma sig formen, om än i små steg. Passningsspelet var fortsatt rätt trubbigt med ett par grova missar. Det är uppenbart att det är en bit kvar till den nivå han visade oss alla i sin förra sejour i klubben. Jag är emellertid övertygad om att han kommer förbättra sig efter varje match, med start från och med ikväll. Startplatsen är hans och det är en fråga om kontinuitet som rimligen borde vara nyckeln för att nå en jämnare nivå. Vi får heller inte glömma klassaktionen mot slutet där han agerade räddande ängel i form av en brytning som annars förmodligen skulle inneburit en sen kvittering för boråsarna. ”Jag saknar redan Isak, men ”Mackan” fyller den platsen minst lika bra” som mittbackskollegan Hjalmar Ekdal sammanfattade det direkt efter slutsignalen.

Det täta matchandet – ändå en trupp i harmoni
Undertecknad kan ibland vara något trött på det överdrivna pratet om att det täta matchandet enbart skulle vara någonting negativt. Givetvis innebär ett tätt matchande ett slitage på spelarna och som på sikt kan innebära att en trötthet infinner sig – oavsett hur kul det än må vara att spela fotboll i DIF just nu. Men med det sagt tvingar en intensiv period också till att man roterar i startelvan, som i förlängningen innebär att flera spelare får matchvana, håller sig i form och får en postitiv känsla av tillhörighet och delaktighet. Alla spelar en viktig roll, alla bidrar och betydelsen i allt detta tål att nämnas igen.

Nöjda och stolta men absolut inte mätta
Delmål ett är avklarat i och med att man i förra veckan tog sig till ett historiskt gruppspel i Europa Conference Leauge, därför handlade mycket inför kvällens drabbning om huruvida DIF skulle orka kunna ladda om efter urladdningen senast borta mot Apoel FC. En match som säkerligen tog hårt både fysiskt såväl som psykiskt i och med den skräckinjagande första halvtimmen mot cyprioterna. Men icke! Denna upplaga av DIF är något extra och det finns inte på kartan att man slarvar, varken i förberedelse eller i inställning. ”Nu var det länge sen det var match” som Kim Bergstrand glatt (nåja) förkunnade till Discovery+ före avspark. En mening som verkligen inte andades matchtrötthet eller känsla av någon slags mättnad i varje fall, även om den andra halvleken gav mycket mer att önska.

Läxan någorlunda gjord – revansch från i fjol
För nästan ett år sedan, närmare bestämt den 18 oktober 2021 så kunde vi bevittna en oerhört bitter 0-3-förlust mot Borås-laget, detta efter en drabbning där boråsarna sårade Djurgården genom ett mycket lyckosamt omställningsspel. Inför kvällens match kunde man gissa sig till att Elfsborg ånyo skulle satsa på ett kvickt kontringsspel. DIF svarade med samma medicin och ett tag svängde det i nästintill i varje anfall. Även om det satt hårt inne så lyckades emellertid djurgårdarna ligga steget före och om inte kontringsspelet gav frukt i den första halveken så kunde man ta till ytterligare ett vapen i form av ett precist inläggsspel. Först hittade Magnus Eriksson rätt med en frispark som nådde Hjalmar Ekdal, och ett tag senare hittade Elias Andersson in till Hampus Finndell som knoppade in 2-0.

Fula segrar räknas också – fokuset betydligt sämre i andra halvlek
Det är en styrka i sig att lyckas hålla undan och ta hem alla tre poängen, men andra halvlek såg inte alls bra ut. Slarvigt passningsspel och initiativet dog ut helt vilket sånär innebar tappade poäng i guldstriden. Nu kom Djurgården undan med blotta förskräckelsen efter en match som sannerligen inte saknade målchanser för bortalaget. Inför matchen visade Discovery+ upp statistik som visade att både DIF och Elfsborg båda ligger i den absoluta toppen vad det gäller klara skapade målchanser. Den trenden höll alltså i sig även ikväll. Starkt förstås att skapa så pass mycket men också ett minus att ikväll även vara så sårbara bakåt, jag väljer att tro att detta beror på Elfsborgs finurlighet och skicklighet i anfallsspelet snarare än trötthet hos djurgårdarna efter ett intensivt spelschema.