Ett värdigt farväl till Berggren
En kväll som denna behöver nästan ingen dramaturgi, den fanns redan. Henrik Berggrens sista hemmamatch i klubben blev en emotionell markör för hela föreningen. Tifot på sofialäktaren, texten “ett kapitel avslutas, men ditt arv består” och H E N K E skrivet i stora blockbokstäver satte tonen. Att spelare, ledare och publiken bar hans signatur gråa hoodie gav avskedet extra värme och stolthet. Det var ett sätt att säga tack till en ledare som byggt stabilitet och professionalitet i allt klubben gör. Det enda som saknades för att göra kvällen komplett var en prestation som matchade betydelsen. Det blev en hyllning på läktaren större än det som hände på planen.
En match som aldrig riktigt hittade rytmen
Matchen öppnade i full fart med hårda dueller och känsla direkt, som om båda lagen bestämt sig för att visa att det här betydde något. Efter den första intensiva perioden tappade spelet dock formen. Det blev mycket kamp, många bolltapp och korta anfall som aldrig riktigt ledde någonstans. Djurgården försökte ta tag i matchen, men hamnade ofta i stressade lägen och hade svårt att behålla kontrollen. Göteborg svarade med energi och gjorde det stökigt, och till slut var känslan att matchen mest levde på intensitet snarare än kvalitet.
Yeboah utvisad men inget avgörande genombrott
Andra halvlek började svagt från blåränderna. Göteborg flyttade fram laget, vann fler andrabollar och matade inlägg mot en målsugen Max Fenger. Manojlovic blev avgörande med ett par riktigt vassa räddningar som höll Djurgården kvar i matchen. När Göteborg fick rött kort i den sextiofemte minuten så var förutsättningarna perfekta för Djurgården att ta över. Precis det gjorde hemmalaget också, när man flyttade upp laget och klistrade fast sig på offensiv planhalva. Det skapades chanser och det kändes farligt när Djurgården tog sig till ett flertal farliga lägen, men det där sista momentet saknades. Bollen rullade runt, avslut kom, men inget tillräckligt skarpt för att spräcka nollan. Med en spelare mer så länge ska det räcka längre än att bara äga bollen och trycka ner motståndaren.
Målvaktskampen
I en match som präglades av vindrutetorkarfotboll och mycket anfall åt båda hållen så fick målvakterna kliva fram och stå för en hel del bra ingripanden. Manojlovic var trygg och reaktionssnabb när Göteborg tryckte på efter paus och hade ett par riktigt viktiga räddningar som höll Djurgården på rätt sida av matchen. I andra änden hade Blåvitts Elis Bishesari en kväll där allt studsade rätt, toppat av den galna dubbelräddningen på Priskes nickar i första halvlek. Det skapades chanser åt båda håll, men båda målvakterna stod där de skulle. Det här var en match där avsluten inte räckte för att bryta igenom.
Ett avsked i luften och ett frågetecken inför vintern
Det gick inte att ignorera känslan av att detta var sista gången på hemmaplan för fler än bara Henrik Berggren. Siltanen, Schuller, Ekdal, Tokmac, Priske, Kosugi, Tenho, Danielson. Namn som mycket väl kan vara borta när nästa säsong drar igång. Det fanns en vilja att avsluta starkt tillsammans, men kvällen landade i en märklig tomhet. Allt runt omkring matchen var stort och betydelsefullt. På planen nådde Djurgården inte upp till samma nivå, och det blev ett avsked utan den där känslan av fullbordat avslut.
- - -
Vad tycker du om dagens match? Kommentera gärna nedan, men se till att hålla en god ton.
