Veckans tema - pussel
Veckan som varit har haft temat pussel. Blårändernas decimerade trupp inför torsdagens drabbning har varit en nöt att knäcka. Djurgårdens sportsliga ledning har hört sig för gällande utlånade Gideon Granström och Kalipha Jawla, båda till vardags i Östersund, men inte fått något grönt ljus för spel för de två unga herrarna. Även Fallenius har varit på sidlinjen sent inpå match och var ett frågetecken så sent som matchdagens förmiddag. Som en naturlig följd av detta har det spekulerats och resonerats kring eventuell startelva dag och natt på forum och i chattgrupper, sannolikt även i tränarrummet. Ett ämne som redan varit uppe för diskussion under i princip hela våren, planeringen, visar sig extra tydligt och blir extra snopet en kväll som denna. Det uteblivna och sena handlandet under vinterns transferfönster satt ikväll käppar i hjulet. En match där Djurgården över 90 minuter var det bättre fotbollslaget, men man saknade lite spets och timing.

Nino - en Järnkamin
Nino Zugelj har inte fått den optimala starten i Stockholm. Han har petats åt sidan i till följd av en svår konkurrenssituation på de offensiva positionerna trots att många av hans inhopp har varit pigga och kreativa. Under torsdagskvällen fick han chansen från start och var i den första halvleken en av planens viktigaste spelare. Han har lite kvar när det kommer till de sista auktionerna, både passning och avslut. Men han springer som en duracellkanin och tar ett defensivt ansvar som imponerar. Får han upp lite speltid, självförtroende och lite pondus i avsluten finns alla möjligheter att han är en av lagets bästa spelare 2025.

Rapid Wien är inte bättre än ett allsvenskt topplag
Rapid Wien vann på ett självmål, de skapade lite chanser på fasta situationer och var duktiga på att straffa Djurgården när hemmalaget slarvade och gjorde misstag. I övrigt var de ett passivt gäng som inte verkade ha något större intresse för anfall. Det känns som att den grönvita gänget hade mycket respekt för DIF. Det är Djurgården som lämnar planen med ett över 90 minuter spelmässigt övertag och det är inte tack vare eget bländande spel. Som sagt så spelade Rapid passivt och uppträdde nästan som om de var rädda för Djurgårdens offensiv, framför allt i den första halvleken. Detta får mig att känna hopp inför returen om en vecka. En delegation blåränder på ett par tusen man som åker ner och tar över gator, torg, plan och läktare. Med en trupp påfylld med Nguen och Stensson kan allt hända.

Frysboxen blandar och ger
Varken Hampus Finndell eller Santeri Haarala har fått så värst mycket speltid under Djurgårdens nya skipper, men under kvällens match blev det startplatser för båda två till följd av tidigare väldiskuterade skador, avstängningar och trupp-uttagningar. Den finska herren hade en tuff första halvlek och såg både trött och feltimad ut vid ett flertal tillfällen. Hade det funnits fler spelare på bänken med tydliga A-lagsminuter är jag inte säker på att han fått fortsatt förtroende i den andra. Ska sägas att han spelade upp sig i den andra halvleken och var inblandad i en del offensiva insatser. 

Hans mittfältskollega Finndell visade att han inte hör hemma längst ner i någon hierarki. I den första halvleken visade han prov på kämpainsats, glöd och han vann många defensiva dueller. Han gjorde i den första halvleken det en på förhand iskall “sexa” kan förväntas göra. Det man kan önska är lite mer offensiv kreativitet, pondus och svepande bollar. Något som vi i alla fall delvis fick under matchens andra 45. Självfallet kan man inte diskutera Finndells insats utan att nämna det snöpliga självmålet, en situation där Djurgården slarvade i flera led och det var oturligt att han över huvud taget var där när man i efterhand kan se att Rinne hade kunna plocka upp den själv. Blårändernas nummer 14 var även den som stod för de kanske hetaste chanserna under den i övrigt inte så existerande slutforceringen. De båda långskotten gick visserligen båda över, men han var på rätt ställe vid rätt tillfälle och gav i alla fall sig själv chansen att bli hjälte.

Allt kan hända
Djurgården var idag det bättre laget, detta utan Nguen och Stensson. Djurgården, spelare, ledare och alla supportrar som åker ner har möjligheten att skapa en historia, skröna och en legend som det kommer talas om i all evig framtid. En vändning mot ett grönvitt gäng på bortaplan ute på den europeiska kontinenten i en kvartsfinal vars resultat i så fall kommer generera en bortamatch i hela vår kulturs hemland och stamfader mot ett engelskt topplag i en semifinal. Trots att det inte ser ljust ut har Djurgårdsfamiljen allt i egna händer.

* * *

Vad tycker du om kvartsfinalen? Kommentera gärna men tänk på att hålla god ton!