Stor ruljans att vänta under vintern
Den blårandiga startelvan i säsongens sista match innehöll flera inslag som var långt från självklara på förhand. Albin Ekdal skulle komma att starta i karriärens sista match, efter Matias Siltanens avstängning i föregående omgång. Jacob Rinne och Patric Åslund fick chansen efter att Filip Manojlovic och Mikael Anderson dragits med småskador sent in i träningsveckan. Således bör inte de spelarnas frånvaro ses som någon sorts fingervisning om att de är på väg bort.
Frånsett Ekdal finns det flera spelare i Djurgårdens startelva som sitter på utgående kontrakt, och som av många väntas lämna föreningen under vintern. Rasmus Schüller, Tokmac Nguen och Marcus Danielson är alla spelare som varit betydelsefulla för Blåränderna. Lägg därtill August Priske och Keita Kosugi, som bör vara hett villebråd för utländska klubbar, samt nämnda Rinne - som knappast fått den speltid han själv hade önskat. Frågan är hur många i dagens elva som finns kvar i föreningen nästa säsong.
En riktig (-t skitig) skitmatch
Östers tabellposition inför matchen lämnade, som bekant, klart mycket mer att önska. Man hade ingenting i egna händer och behövde få med sig ett resultat, helst en stabil seger, för att ens kunna drömma om allsvenskt spel 2026. Det klart bättre fotbollslaget Djurgården kunde visserligen knipa en fjärdeplats, beroende på en rad andra resultat, men känslan efter matchen mot IFK Göteborg sist var att säsongen egentligen bara skulle över målsnöret idag.
Att dagens batalj skulle bli grisig, och att Öster skulle smälla på ordentligt, var alltså knappast chockerande. Att den efterföljande matchbilden skulle passa hemmalaget bättre är nog också rimligt, inte minst med tanke på att smålänningarna hade klart mycket mer att spela om än Blåränderna. Öster kunde gå hårt åt motståndarna, springa som djur i omställningarna och komma undan med en del tjuvnyp. Djurgårdens innermittfält, Ekdal och Schüller, kan såklart stå upp för sig själva. Däremot saknades farten, de båda spelarna emellan, vilket höll på att straffa sig flera gånger om.
Ekdals sista match
Albin Ekdal gjorde bara 32 matcher i Allsvenskan för sitt hjärtas Djurgården. Det blev varken några mål eller SM-guld, och visst hade man hellre tackat av den stora landslagsspelaren med mer betydande blårandiga framgångar i bagaget. Med det sagt hann Ekdal med 320 matcher i Serie A, och 70 A-landskamper för Sverige. Han kom till Djurgården sent i karriären, vilket betydde att det inte fanns fullt lika mycket att klämma ur mittfältaren än vad man hoppats. Men han kom. Albin Ekdal tänkte inte sluta spela fotboll utan att göra det iklädd ett blårandigt matchställ.
Det har varit många motgångar för mittfältaren sedan han anslöt ute på Kaknäs. Vårsäsongen blev vad den blev, derbysegrarna lyste ofta med sin frånvaro och när truppen till Conference League meddelades för ett drygt år sedan - var han inte överhuvud taget med. Visst har Ekdal varit tydlig med att han tyckte sig vara bra nog för att vara med i truppen, och visst har han varit tydlig med att han skulle vilja spela mer. Däremot har han aldrig klagat, utan istället visat vilken stor ledare och person han är. Personligen hoppas jag att vi snart får se Ekdal igen - i en annan roll inom Djurgården.
Det underliga fotbollsåret 2025
Fotbollsåret 2025 i Sverige har verkligen varit speciellt. Lilla Mjällbys SM-guld (tillika poängrekord) är det ingen som har missat, inte heller GAIS spektakulära tredjeplats. Gnaget var uppe i tabelltoppen med ett spel som verkligen inte har sett mycket ut för världen, samtidigt som mesta mästarna MFF knappt haft en syl i vädret. De senaste årens klart näst bästa lag, Djurgården, har inte gjort mycket bättre från sig. I Superettan åkte den relativa storklubben Trelleborgs FF ut direkt, samtidigt som Örebro SK tvingas kvala för att hålla sig kvar. Idag står det klart att Öster bara fick en ettårig sejour i Allsvenskan den här gången, samtidigt som stundom klappkassa och kontinuerligt misskötta IFK Norrköping ska kvala. Vilka som definitivt kommer delta i Allsvenskan 2026 får vi vänta någon vecka till på att veta säkert. Att Mjällby eller GAIS ska reprisera årets prestationer känns däremot osannolikt. Med tanke på alla storklubbar som underpresterat i år står vi antagligen inför en rejäl kraftsamling från olika håll under vintern.
Skytteligasegern säkrad för Priske
Det blev visserligen ingen ensam skytteligaseger för August Priske. Länge såg det ut som att den där GAIS:aren skulle bli den enda av de tre spelarna i toppen, som klämde in ett mål i den sista omgången. Priske väntade till den 111:e minuten innan han spräckte sin egna målnolla för dagen, men det kunde kvitta. Efter all kritik han fått höra står han på planen som en vinnare i dubbel bemärkelse idag. Självklart ska GAIS:aren i fråga, Ibrahim Diabate, också hyllas för sin del i skytteligasegern, men frågan är om Priskes prestation inte var värd ännu mer.
Dansken hade bara gjort en handfull mål som elitspelare innan han anslöt till Djurgården, och innan den 6:e juli hade han bara gjort två i Allsvenskan i år. Vad som följde de två målen han stänkte in den där dagen, hemma mot Degerfors, har varit en fullständig målkavalkad. August Priske gjorde 16 mål på 17 matcher. Några fler allsvenska mål lär han tyvärr inte göra, åtminstone i närtid, då det ryktas om stort intresse för anfallaren från utlandet. Tack August, för en fantastisk säsong!
