Brommapojkarna
2010-10-25 16:06
Gästkrönika: Vem är den feta damen?
Claus Stolpe
Vem ÄR den feta damen som ska sjunga på slutet? ”It ain’t over until the fat lady sings” ”It ain’t over until the fat lady sings”. Det där uttrycket hör man ibland. Vanligen kopplat till då ett lag befinner sig i ett utsatt läge. Antingen i samband med en enskild match eller så i anslutning till ett risigt läge i serietabellen. Eller kort och gott att man inte skall ta någonting för givet innan det hela är avgjort. Det vill säga en uppmaning att alltid spela för fullt ändå till slutet. Eller rätt och slätt ”köra hela vägen ända in i kaklet”, för att låna ett uttryck med rötterna i tävlingssimning.
Jag har använt uttrycket för egen del med. Utan att veta varifrån det egentligen kommer. Men likafullt ett uttryck som killarna i BP gärna kunde fundera på den tid som är kvar av årets allsvenska seriespel. Lite efterforskning kring uttrycket visade att det hela har sitt ursprung i en opera av Richard Wagner, där en voluminös dam vid namn Brynhilde avrundar ”Valkyrian” – som alla förstås vet är del 2 av 4 i ”Der Ring des Nibelungen” (”Nibelungens ring”) - med en aria på sisådär 10 minuter. Eftersom Brynhilde är storvuxen, har en hjälm med horn samt bär på spjut och sköld är det knappast värt att försöka avbryta henne. Men då ”the fat lady” har gastat färdigt är det hela i vilket fall som helst ”over”. Men till dess slutsignalen ljuder skall man kämpa för fullt. Översatt till fotbollsspråk alltså.
Uttrycket myntades av en amerikansk sportkommentator på 1970-talet. I samband med en basketmatch som plötsligt hade blivit oväntat jämn konstaterade Ralph Carpenter att ”the opera ain’t over until the fat lady sings”.
Enligt en annan teori skulle det handla om ett uttryck från den amerikanska södern, där man tydligen brukar säga att ”gudstjänsten är över först då den feta damen har sjungit klart” (”church ain’t over until the fat lady sings”). Kanske ett bra sätt att hålla otåliga barn lugna, vad vet jag? Men för all del kan också det uttrycket ha sina rötter i att någon kände till den bastante Brynhilde. Inte för att tysk opera är något som jag i första hand kopplar ihop med den amerikanska södern. Men det är en helt annan femma.
Claus Stolpe
Jag har använt uttrycket för egen del med. Utan att veta varifrån det egentligen kommer. Men likafullt ett uttryck som killarna i BP gärna kunde fundera på den tid som är kvar av årets allsvenska seriespel. Lite efterforskning kring uttrycket visade att det hela har sitt ursprung i en opera av Richard Wagner, där en voluminös dam vid namn Brynhilde avrundar ”Valkyrian” – som alla förstås vet är del 2 av 4 i ”Der Ring des Nibelungen” (”Nibelungens ring”) - med en aria på sisådär 10 minuter. Eftersom Brynhilde är storvuxen, har en hjälm med horn samt bär på spjut och sköld är det knappast värt att försöka avbryta henne. Men då ”the fat lady” har gastat färdigt är det hela i vilket fall som helst ”over”. Men till dess slutsignalen ljuder skall man kämpa för fullt. Översatt till fotbollsspråk alltså.
Uttrycket myntades av en amerikansk sportkommentator på 1970-talet. I samband med en basketmatch som plötsligt hade blivit oväntat jämn konstaterade Ralph Carpenter att ”the opera ain’t over until the fat lady sings”.
Enligt en annan teori skulle det handla om ett uttryck från den amerikanska södern, där man tydligen brukar säga att ”gudstjänsten är över först då den feta damen har sjungit klart” (”church ain’t over until the fat lady sings”). Kanske ett bra sätt att hålla otåliga barn lugna, vad vet jag? Men för all del kan också det uttrycket ha sina rötter i att någon kände till den bastante Brynhilde. Inte för att tysk opera är något som jag i första hand kopplar ihop med den amerikanska södern. Men det är en helt annan femma.
Claus Stolpe
