Spelarbetyg 2025: Mittfältare och anfallare

Värnamos usla säsong är över sedan ungefär en månad tillbaka. Målvakterna och backarna har blivit betygsätta av mig, och nu är det mittfältarnas, yttrarnas och anfallarnas tur. Det är de 30 allsvenska omgångarna som är underlag för bedömningen, och i länken som länkats härunder följer en beskrivning av betygskriterierna på den femgradiga skalan. Som alltid är det värt att poängtera att bedömningen är subjektiv och min tolkning överensstämmer inte nödvändigtvis med läsarnas. Att man kan tycka olika har sin charm. Fotboll är dessutom en komplex sport och det finns egenskaper som inte går att kvantifiera på samma sätt som i andra sporter. Det gäller särskilt för mittfältarna som jobbar hårt i de centrala zonerna men som inte är lika framträdande på den sista tredjedelen där målgörarna får de mesta av uppmärksamheten.

Länk: https://www.svenskafans.com/fotboll/spelarbetyg-2025-malvakter-och-forsvarare-688418

Centrala mittfältare:

Wenderson: 2
Efter mycket om och men stannade Wenderson i Värnamo, och med facit i hand var det ett olyckligt beslut. Han var en del av IFK:s organisation under de 15 första omgångarna och fick starta åtta matcher samt hoppa in fyra gånger. Det blev inga poäng. Min bedömning är att Wenderson var blek. Han var inte lika trygg i passningsspelet som tidigare och förlorade flera dueller. Ibland hade han också en tendens att dribbla in sig i trånga situationer i stället för att lösa de. Hans främsta blunder var den idiotiska utvisningen mot Degerfors i omgång två. Han var nog omotiverad under våren vilket delvis kan vara en orsak bakom allt. Det som gör honom godkänd är han haft en stabil lägstanivå, och därmed undvikit rena plattmatcher där han slagit bort merparten av bollarna och/eller rört sig i passningsskugga.

Luke le Roux: 3
Le Roux var i Värnamo under säsongens första halva och startade totalt 14 matcher. Sydafrikanen höll en hyfsad nivå och utmärkte sig med sina defensiva egenskaper. Genom Le Rouxs tacklingar och brytningar vann han mycket boll på mitten och fungerade som en sköld för backlinjen. Efter att han lämnat blev det svårare för IFK att kontrollera mittfältet. En sak som stärker hans anseende är att jag uppfattat honom som en riktig fighter som fortsätter kämpa trots att det är motigt. Le Roux hade också en hyfsad andel korrekta passningar, det landade på 82.81% (enligt Footystats). Trots en del lovord går det inte att blunda för att Värnamo inte vann någon match medan han var där. Faktum är att den första matchen som sydafrikanen missade vann IFK. Det betyder givetvis inte att alla nederlag berodde på ”Lucky Luke”, men det är snarare en negativ indikation. En annan faktor som påverkar helhetsintrycket negativt är att han varit misstagsbenägen och slarvig. Jag minns exempelvis i den första omgången när Sirius gör 2-1 och avgör matchen. I den sekvensen borde Le Roux agerat mer resolut i straffområdet och fått undan bollen. Vidare var han blek i offensiv riktning; inga poäng producerades och det var relativt få lyckades offensiva drag.

Frank Junior Adjei: 3
Adjei var den tredje mittfältaren som försvann i somras, och precis som med Le Roux finner jag denna exit olycklig. Ghananen höll nämligen en bra nivå under våren och har utvecklats sedan han kom till klubben som 18-åring. I våras fick han speltid i alla matcher; åtta starter och sju inhopp. Mittfältarens styrka är hans intensitet och rörlighet. Det gör att han ofta är spelbar för bollhållaren, kan driva boll i olika riktningar och stressar motspelarna när de är bollförande. Han är också en teknisk lirare som både kan slå långa och korta passningar med hyfsad precision. Adjei brister dock på den sista tredjedelen. En indikation på det är att det endast blev 2+1 trots att han ofta intog en offensiv roll. Beslutsfattandet och förmågan att slå den sista passningen är något som han behöver utveckla för att nå nästa nivå. Samtidigt ska det noteras att när han spelade så fanns inte de skickliga sommarnyförvärven i truppen. Hade han haft någon bättre boxspelare att samarbeta med så hade de nog blivit fler poäng. Jag minns exempelvis matchen mot Elfsborg hemma, där han slår en klockren höjdboll som friställer Kalu. Dessvärre gör anfallaren en dålig mottagning och det hela rinner ut i sanden.

Simon Thern: 2
Thern började säsongen starkt poängmässigt med 1+4 på de åtta första omgångarna. Efter det blev det faktiskt inga mål eller assist. Under säsongen som helhet blev det totalt 18 starter och sex inhopp, dock relativt få 90-minutare. Det ska noteras att Thern är något svårbedömd eftersom han haft olika roller. Ibland har jag uppfattat att han ska ha en offensiv approach och ibland defensiv. I sina bästa stunder är Thern en skicklig box-to-box-mittfältare som är bolltrygg, jobbar hårt i båda riktningar och slår öppnande passningar. Anledningen till att det endast blir en tvåa är för att jag anser att han varit för ojämn. Utifrån FootyStats statistik så hade han en passningsprocent på 77.39% vilket är mediokert för en innermittfältare. Vidare upplever jag att Thern är mer benägen att hamna i passningsskugga i jämförelse med exempelvis Adjei och Le Roux. Som tidigare skrivet så har Simon emellanåt haft ett defensivt ansvar och samspelet med backlinjen har inte alltid varit på topp. Det har exempelvis funnits situationer när en motspelare rört sig i en yta mellan Thern och mittbackarna, och ingen plockat upp honom. Det är också något som påverkar helhetsintrycket negativt. Återigen ska det betonas att innermittfältarna är svåra att bedöma eftersom det gör mycket ”småsaker” som inte får lika mycket uppmärksamhet som de offensiva spelarna.

Kent-Are Antonsen: 2
Antonsen kom till Värnamo i ett ogynnsamt läge. Hans första match var mot Häcken och då blev det förlust med 5-1, och därefter följde sura nederlag mot IFK Göteborg och Öster. Efter den sistnämnda matchen var nedflyttningen (i praktiken) klar och därmed blev avslutningen avslagen. Antonsen fick speltid i 10 matcher och det finns kvalitéer kopplat till duellspel och rörlighet. Han är också lugn med bollen och stressar inte upp sig. Passningsprocenten låg på 83.26%. Det är dock svårt att ge Antonsen mer än godkänt med tanke på att han är en defensiv mittfältare som ska täppa igen mitten, samtidigt som det varit enkelt för motståndarna ta sig igenom centralt i flera av matcherna som Antonsen lirat. Det går såväl att peka på hans första mot Häcken, som drabbningarna mot Djurgården och Mjällby på slutet. Faktum är att under Antonsens tio matcher släpptes 28 mål in, Det är ingen statistik som klingar positivt. Det höga antalet insläppta baljor och de defensiva bristerna beror förvisso inte primärt på Antonsen, utan det är defensiven som helhet. Samtidigt går det inte att blunda för det faktumet när man bedömer en defensiv mittfältare.

Antonio Kujundzic: 2
Kujundzic var ingen startspelare men verkar ändå ha imponerat på Sandstö, en indikation på det är att han fick speltid i nästan samtliga matcher. Det blev nämligen två starter och elva inhopp. Han satt endast fastklistrad på bänken under en match. På planen syns det att det är en ”akademispelare” som är säker i positionsspelet och tekniskt begåvad. Han är dock lite ”valpig” och det märks i duellspelet och när tempot skruvas upp. Därutöver är han misstagsbenägen och det är särskilt problematiskt efter han rör sig i de centrala korridorerna. Jag minns exempelvis hemmamatchen mot Hammarby där han slår bort en enkel passning samtidigt Värnamo leder med 2-1. Bollen hamnar hos Besara och strax efteråt får gästerna från Stockholm en straff som de förvaltar väl.

Diallo Mamadou Cellou: X
En mittfältare som flyttades upp från akademin i början på oktober. Cellou fick speltid i de tre sista omgångarna, och det är för lite för att kunna betygsättas.


Yttrar och anfallare:

Mohamed Alsalkhadi: 2
Alsalkhadi imponerade under försäsongen och stod exempelvis för en klassinsats mot Trelleborg i cupen. I slutändan blev dock säsongen relativt blek trots en del ljusglimtar. Han fick starta 17 matcher och hoppa in vid nio tillfällen, med fyra mål och en assist på poängkontot. Alsalkhadi utmärker sig med sin snabbhet, teknik och intensitet. Han har således egenskaper som gör honom till en potentiell matchvinnartyp. Det bästa minnet från säsongen är avgörandet hemma mot Djurgården i den 94:e minuten. Det blir dock inte mer än en tvåa och orsaken går bla att finna i att det blev relativt få poäng. Jag upplever inte att han har någon ”smartness” i hur han ska röra sig på planen, det syns när han försöker tima löpningar. Löpningarna kommer antingen för tidigt eller för sent. Ett annat exempel på bristande ”smartness” går att finna i defensiven. Jag minns matchen mot Degerfors hemma där han går in i Lundgren vilket ger gästerna en frispark som de sedan gör mål på. Att spela aggressivt försvar är inte nödvändigtvis fel, men Lundgren stod felvänd och var på väg bort från straffområdet. Han är också en medioker avslutare och brister när det kommer till ”sista-passningen”. Det finns flera exempel på kontringssituationer som runnit ut i sanden där Alsalkhadi varit inblandad. När Sibila var tränare så försökte han spela med yttern som falsk nia och det var något som inte bar frukt. Ett tecken på det är att Alsalkhadi gjorde noll poäng under Sibilas sejour.

Johnbosco Kalu: 1
Kalu blev kvar i Värnamo trots att han ville lämna i vintras. Precis som med Wenderson var det ett dåligt beslut att behålla honom. Han passade nämligen inte i Sibilas kortpassningsspel och ett tecken på det är att noll poäng gjordes. En rakare taktik med fokus på omställningar hade nog passat honom bättre, då hade han kunnat utnyttja sin styrka och explosivitet. För att fungera som offensiv spelare hos Sibila krävs hög spelförståelse och bra passningsspel men Kalu brast ur båda aspekterna. I några av matcherna tyckte jag dessutom att han såg klumpig och stel ut när han hade bollen på den sista tredjedelen .Det är hårt att endast klandra nigerianen för att säsongen blev som den blev, men det finns sekvenser som svider i efterhand. I den andra omgången, mot Degerfors, missade han bla öppet mål. Två omgångar därefter, mot BP, uppstår en tre-mot-två-situation i den 87:e minuten. I det läget stod det 2-2 på resultattavlan. Anfallet rinner dock ut i sanden eftersom Kalu springer offside. I stället avgör Brommapojkarna tillställningen på tillägg och Värnamos åker på en fjärde förlust. Hade IFK haft en skickligare anfallare, hade det nog inte blivit sju raka förluster. Gällande speltid fick Kalu starta tio matcher och hoppa in i ytterligare tre. Två mål gjordes, varav en riktig pärla mot HBK, men ingen assist.

Carl Johansson: 2
Johansson inledde säsongen positivt och var Värnamos främsta offensiva pjäs under de inledande omgångarna. Han tog bra löpningar i djupet, var hal som en ål när han dribblade och slog flera intressanta passningar framåt. I slutändan blev året dock medelmåttigt. En förklaring bakom det är att Sandstö emellanåt spelade honom som innermittfältare. Förvisso besitter han en hög arbetskapacitet, är en bra passningsspelare och rörlig så att han öppnar upp spelalternativ. Det är egenskaper som är användbara för en central spelare. Samtidigt tycker jag att han passar bättre på kanten. Ute på kanten skulle han få fler möjligheter att utmana en-mot-en vilket passar en dribbler likt honom. På mitten behöver han i stället spela enklare. Därutöver blir det mer dueller centralt och han ibland känn han tunn i de situationerna. Det ska noteras att han också spelade ytter med Sandstö vid några tillfällen, men de insatserna var blekare i jämförelse med hur han spelade under Sibilas styre. Det blev totalt 20 starter och fyra inhopp, med ett mål och två assist. Helhetsintrycket är att det inte går att ge honom mer än godkänt.

Ajdin Zeljkovic: 2
Zeljkovics säsong är godkänd och den påminner i hög utsträckning om hans tidigare i Värnamo. Emellanåt ser man att det finns en hög höjd med spännande spetsegenskaper, men samtidigt är han ojämn och flera av insatserna är mediokra. Ajdin fick speltid i 27 matcher, varav han startade 22. På poängkontot blev det sju mål och två framspelningar. När Zeljkovic är som bäst så är han en teknisk ytter som jobbar hårt i båda riktningar och kombinerar skickligt med medspelarna. Han är också en vass avslutare vilket bla syntes borta mot Malmö. Samtidigt har han en låg lägstanivå. Ibland försvinner han ur matcherna, är tunn i duellerna, passiv i pressingen och bränner enkla chanser. Tidigare hag jag kritiserat honom för att brista i beslutsfattandet och det är något jag fortfarande håller fast vid. Sammantaget anser jag att det varit ”mellanmjölk” för många gånger för att det ska bli mer än godkänt.

Kenan Bilalovic: 2
Bilalovic var en av flera som lämnade under sommarfönstret och just nu är han i skotska Aberdeen. Kenan har utvecklats sedan han blev en del av Värnamos seniortrupp. Tidigare har han varit blek och osynlig på plan, men i våras tog han för sig mer. Det var ofta man såg honom ta öppnande löpningar framåt och utmana en motspelare. Bilalovic har dessutom mycket fart i benen och är farlig med sina tempoväxlingar. Det blev speltid i 18 matcher, men endast fem starter. Poängmässigt gjordes dock endast ett mål och ingen assist vilket är klent. En orsak bakom varför det blev få poäng ligger nog i att han fick de mesta av sin speltid via inhopp, det tar nämligen tid för att ”komma in i matchen”. Jag anser dock att Bilalovic är slarvig på den sista tredjedelen. Han har bla problem med blicken och missar därför sina medspelare i öppna ytor. Förmågan att slå ”sista-passningen” och effektiviteten i avsluten är också något han måste förbättra för att nå nästa nivå.

Marcus Antonsson: 2
Antonsson blev klar för Värnamo i maj och det fanns höga förhoppningar med tanke på hans senaste sejour i klubben. Förvisso syns det att Antonsson har höga kvalitéer. Han är en smart spelare som vet vad han ska göra när han har bollen vid sina fötter samtidigt som han besitter både spelförståelse och fysisk styrka. Utifrån de jag sett på plan så verkar det också som om Antonsson intagit en roll som ledare, och den funktionen lär han ha nästa år också. Det stannar dock bara vid en godkänd markering. En förklaring bakom det är poängskörden; på tio starter och tre inhopp blev det bara fyra mål och två assist. Antonsson är som bekant en anfallare vars exklusiva styrka är kliniska avslut och spel i boxen, och med det i åtanke finner jag statistiken medioker. Vidare skulle jag påstå att han varit sämre på att ta sig till farliga lägen i straffområdet under denna sejour i jämförelse med hans första. I flera av matcherna, där Värnamo blivit nedtryckta, har Antonsson knappt synts.

Otso Liimatta: 3
Liimattas halvåriga sejour i Värnamo var hyfsad. Han utmärker sig med sin låga tyngdpunkt och smidiga rörelser vilket gör honom svårfångad. Finländaren är en riktig ”baller” som både kan dribbla samt slå såväl korta som långa passningar med precision. Han är en tillgång i både snabba omställningar och i possessionspelet. Främsta minnet från säsongen är fullträffen mot GAIS hemma på Finnvedsvallen, det var tråkigt att han inte blev matchhjälte. Han gjorde också ex-AIK:aren Saletros rejält frustrerad på nationalarenan vilket ledde till att den sistnämnde sparkade ner honom. Gällande speltid fick han starta tio matcher och hoppa in vid tre, med 3+2 på poängkontot. Som tidigare nämnt är bedömning knepigt. Man kan fundera kring om det är rätt att Liimatta och Shamoun (se längre ner) får treor samtidigt som de andra offensiva pjäserna får ettor eller tvåor. Min bedömning är dock att dessa två varit bättre på att involvera sig i spelet och undvikit misstag kopplat till teknik och speluppfattning. Den enda svagheten som jag identifierat är att Otso är tunn i kroppen och det kan märkas i duellspelet. Den primära orsaken bakom att det inte blir ett högre betyg är dock laget han spelat i. I många av matcherna har Värnamo inte varit spelförande och då blir det mer fokus på försvar och mindre på offensivt spel, vilket gjort det svårt för finländaren att få ut max av sin kvalité. Om yttern håller sig skadefri och hamnar i rätt miljö så kan han ta sig väldigt långt.

Noah Shamoun: 3
Resonemanget rörande Shamoun påminner om det tidigare. Spelaren kom i somras och har haft mycket förtroende från Sandstö, det blev nämligen 13 starter och ett inhopp med två mål och tre assist. Jag anser att den inlånande liraren gjort det bra. Han är säker med bollen, kvick, rörlig och söker kombinationer med medspelarna. Han är också smart på så sätt att han vet när han ska gå framåt, när han ska sakta ned, när han ska passa och när han ska skjuta. Ett positivt minne från säsongen är hemmamatchen mot Hammarby där han var inblandad i båda målen. Det första gör han själv och det sker i samband med hörna där bollen hamnar hos honom efter den blockerats av en försvarare. Shamoun väljer att inte skjuta direkt, eftersom han uppfattar att en motspelare står nära och vill blockera. I stället tar han emot bollen, fintar bort motståndaren med ett steg i sidled och nätar sedan. Vid det andra målet är Shamoun påkopplad när han uppfattar Winthers dåliga mottagning. Det leder till att han och Antonsson kommer ensamma mot målvakten. Det har dock varit svårt för honom att få ut hela sitt register med tanke på att Värnamo blivit tillbakapressade i flera av höstens matcher. Det kan i sin tur förklara varför det inte blivit fler poäng. Shamoun är dock en lirare som har visat att han har potential att etablera sig i en starkare liga än Allsvenskan.

Kai Meriluoto: 2
Den finske spelaren har varit en del av Värnamo under den andra halvan av säsongen och visat att det finns kvalitéer. Det är en löpvillig lirare som öppnar upp ytor för andra i anfallsspelet. Han är dessutom både teknisk och snabb. Det har blivit 4+4 under loppet av tolv matcher, varav åtta starter. Det som sticker ut är superinsatsen mot Öster där han stod för tre baljor och skulle blivit matchhjälte om inte försvaret varit så undermåligt. Det som gör att det inte blir ett högre betyg är att han varit för ojämn vilket delvis beror på att kollektivet varit svagt. I flera av matcherna har han fört en anonym tillvaro och knappt haft någon boll, jag tänker exempelvis på Sirius borta och mot Djurgården borta. Jag tror dock att Meriluoto kan bli en given starter nästa år och inneha en viktig roll.

Pawel Cibicki: X
De som lirat mindre än 450 minuter betygsätter jag inte och för Cibickis del blev det 340 minuter fördelat på två starter och tio inhopp. Tiden som spenderades på plan var blek. Det blev inga mål och inga assist i Allsvenskan, och han hade svårt att uträtta något konkret på plan. Jag kan inte minnas att han gjorde något imponerande inhopp. Det ska även noteras att det fanns chanser, bla en fin möjlighet mot Sirius i premiären när det stod 1-1. Desamma gäller mot Hammarby på 3Arena där han kom i ett friläge efter att mittbacken Eriksson gått bort sig. Cibicki är som bekant inte kvar i Värnamo längre på grund av misstankar för penningtvätt.

Ishaq Abdulrazak: X
Abdulrazak går inte att betygsätta eftersom det bara blivit fem inhopp. Spelaren var en intressant värvning på förhand med tanke på vad han tidigare visat upp i Norrköping, men säsongen förstördes på grund av skador. Det går att fundera kring vilka läkarkontroller som gjordes innan Abdulrazak kom till klubben. Spelaren förväntades nämligen vara ”fit for fight” innan omgång ett men var utanför plan till och med den nionde matchen.

Fred Bozicevic: X
Det har funnits förhoppningar på Bozicevic ett tag men även denna säsong blev det knappt någon speltid, endast två inhopp i Allsvenskan. Han var för övrigt utlånad till Rosenborg i division 1, och där fick han speltid i tolv matcher (sex starter) med ett mål och ett inhopp.