Jag hade precis börjat tvivla på om Varbergs BoIS hade det som krävs i år. Bra spel mot både Djurgården och Elfsborg men 0 poäng i protokollet. Ett lag som trots att de själva hävdat att försvaret ska vara bättre i år släppt in några enkla mål i inledningen. Och var finns den där ”x-faktorn” i Astrit Selmanis frånvaro?

Det är inte svårt att påstå att dagens match mot Östersund var den viktigaste som BoIS spelat sedan, ja sedan man senast var i just Östersund och grejade det allsvenska kontraktet i november. Förlust idag, kvar på1 inspelad poäng och möte med Malmö, Norrköping, Hammarby och Häcken inför sommaruppehållet. Ja det var så klart en situation man ogärna ville hamna i och som kunde skapat en del panik framöver. Men Varbergs BoIS visade karaktären när den behövdes som bäst.

Fast återigen hamnade laget i underläge när man tappade markeringen på en hörna och en Östersundspelare kunde skarva in ledningsmålet från nära håll. Men istället för att vika ner sig tog BoIS ta över allt mer av matchen och kunde få in en välförtjänt kvittering innan paus. Jean Carlos de Britos välavvägda frispark med vänstern hittade Ryan Moons kalufs i straffområdet och den nye sydafrikanen kunde styra ner bollen i Keitas högra burgavel.

I andra halvlek radade BoIS upp chanser och både Simovic, Matthews och inbytte Albin Mörfelt brände klara lägen. Men Joakim Persson skulle återigen visa på fin känsla när bl. a Oliver Stanisic byttes in på slutet. Och när spelsugne Mörfelt slutade att ta avslut själv så hittade han just Stanisic som med en välplacerad nick kunde avgöra strax efter att klockan pASSErat 90 minuter.

Just nu sitter Varbergs BoIS på bussen från Jämtland med 3 oerhört tunga poäng i bagaget. Man kan väl säga att laget idag fick lite retroaktiv utdelning för de spelmässigt fina insatserna mot Elfsborg och Djurgården. För som förväntat bottenlag är BoIS ändå inte ett lag som bara försöker försvara sig till poängen utan ofta också försöker bygga ett eget spel.

Och om det efter senaste matchen fanns en oro över att Varberg inte kommer att räcka till i år, att vi nu står inför det typiskt svåra ”andraåret” för en nykomling där ingenting kommer gratis och så är känslan en helt annan idag. I ljuset av dagens insats känns det snarare som att resultatet i de två föregående matcherna var just resultatet av de kvalitetsskillnader som faktiskt borde finnas i förhållande till förväntade topplag. Den positiva känslan förstärks också av att samtliga mål hittills gjorts av nyförvärv. För en stor fråga inför säsongen var ju hur BoIS skulle ersätta alla de flyktade målen.

Så även om den interna skytteligan just nu toppas av en mittback (!) känns det kanske mer värdefullt att nye anfallaren Ryan Moon redan hittat målet i Allsvenskan. Nu väntar vi mest på Robin Simovic som idag hade en jättechans när han laddade sin halvvolley i straffområdet i första halvlek. Men Simovic blir allt mer delaktig i anfallsspelet och verkar vara på gång.

Jean Carlos de Brito har stundtals känts ifrågasatt under säsongsinledningen men han har en fot kan bli guld värd under året. En assist idag och ytterligare ett inlägg som Albin Mörfelt borde ha förvaltat bättre. Två fina insatser på rad nu - han är kanske inte så tokig ändå den där brassen?