Kvarnby IK – Ljungby IF 2-2: Måltorkan fick sitt slut men Kvarnby är fortfarande utan seger på hemmaplan

På grund av min tidsoptimism missade jag faktiskt de åtta första minuterna av matchen och redan efter fem minuter ska Kvarnby ha haft en riktigt farlig målchans som borde ha resulterat i ett tidigt ledningsmål för hemmalaget. Enligt min bisattare, Joel ”Barton” Berglund, som assisterades av kända Kvarnbyansikten i form av Robin ”Beckham” Palmkvist, Jonas ”Totti” Lindskog, André ”Torres” Andersson och Kim ”Pearce” Evald var det i den femte minuten som Kvarnby sånär tog ledningen. Efter en omställning av Kvarnby genom David ”Djorkaeff” Fjellström, som för andra matchen i rad svarade för en smått briljant insats, hamnade bollen hos Johan ”Bergkamp” Nilsson efter en öppnande passning från David. Kvarnbys egen Bergkamp såg ut att komma aningen för sent fram till bollen men lyckades peta bollen förbi en försvare. Han vände upp med bollen inne i straffområdet och chippade upp densamma till forwardskollegan Thomas ”Batistuta” Horvath som dessvärre fick till en alltför klen nick som i sista stund lyckades räddas av en Ljungbyback när bollen dansade på mållinjen. Jag garderar mig för viss felmarginal i beskrivningen av målchansen då det som sagt mestadels var den okrönte konungen vad gäller vitsar och rackartyg, Joel ”Barton” Berglund, som summerade händelsen så elegant för mig. Nåväl…

Det börjar bli tråkigt att skriva och nämna det gång på gång men återigen präglades inledning av Kvarnbys match av en form av ställningskrig och ren och skär kamp. Det såg ut att vara två jämna lag som skulle ställas mot varandra på Kvarnbys konstgräs hemma på Bäckagård trots att tabellen hintade om annat. Efter hand tog dock Kvarnby över mer och mer och som sin vana trogen denna säsong var det Kvarnby som höll i taktpinnen likt FC Barcelona men där världens bästa klubblag, Barcelona, har anfallsess i världsklass och matchvinnare utan dess like har Kvarnby det lite tyngre. Spelet fram till den sista tredjedelen är många gånger lysande, man löser trängda situationer över hela planen på ett formligen strålande sätt och passningsspelet är många gånger vackert och kliniskt men därefter får sig superlativen ett abrupt stopp. Man är tama som små kattungar inne i straffområdet, man går aldrig rakt på mål utan snirklar sig omkring till ingen nytta alls och farligheterna går lätt att räkna på endast en hand.
 
När matchklockan hade tickat över 21 minuter fick sig hemmalaget Kvarnby IK också en ordentlig kalldusch. Från att inte ha åstadkommit någonting alls framåt låg bollen hastigt och lustigt i nätmaskorna bakom Tonny ”Campos” Tindberg efter att bortalaget från Småland bjudit på en inkastvariant. Nåja, variant och variant en klassisk variant skulle man väl i så fall kunna kalla det. Efter ett långt inkast från Ljungbys högerkant i höjd med Kvarnbys straffområde nickskarvades bollen av en ensam Ljungbyspelare mittibland flera blåaspelare bak till en Ljungbyforward som från ett par meters avstånd kunde trycka in ledningsmålet som skrevs till 0-1. Inte särskilt välförtjänt men samtidigt ska man kanske ge en eloge till Ljungby som tog vara på sin dittills enda (?) målfarlighet.
 
Trots ett mål i nacken lyckades Kvarnby resa sig snabbt. Blott tre minuter efter bortalagets ledningsmål ordnade David ”Djorkaeff” Fjellström (vem annars liksom?) en ganska billig straff till Kvarnby IK. Efter ett inlägg från vänsterkanten med adress David blev Kvarnbyspelaren ner manglad av motståndarnas målvakt och resultatet blev den nyssnämnda straffen som domaren verkade vara bergsäker på. Lika bergsäker som domaren var att blåsa i pipan för straff var kapten Felix ”Baresi” Narin när han stegade fram mot bollen som låg upplagd på straffpunkten och stänkte in kvitteringen till 1-1. Minut nummer 26 skrevs Felix mål till och det utbröt ett glatt men ganska klent jubel från de blott 86 tappra åskådarna (minus några Ljungbyfans) som hade tagit sig till Bäckagårds IP för att bevittna 2010 års fjärde bästa Malmölag och tillika Skånes tionde bästa fotbollslag - Kvarnby IK. Att publiksiffran återigen var så pass låg borde ge de styrande inom Kvarnby stor huvudbry och frågan är vad man ska locka med för att få tillbaka publiken som så ofta var över 200 åskådare när Kvarnby spelade sina hemmamatcher på Husiegårds IP förra säsongen.
 
Kvarnbys kvitteringsmål blev som en extra tändvätska för hemmalaget som skruvade upp tempot ännu mer och tog ordentlig kontroll över matchen… dock utan att vaska fram särskilt mycket nämnvärt framåt förstås. De få gångerna som Ljungby fick kontroll över bollen och kunde gå till attack kändes man betydligt farligare än Kvarnby som trots årets första mål hemma på Bäckagård var fortsatt tama som de där små kattungarna. Summerar man den första halvleken måste man faktiskt säga att det var en ganska jämn historia trots Kvarnbys spelövertag och överlägsna bollinnehav. Skapar man inga målchanser framåt måste man ju ändå säga att bortalaget faktiskt gör det bra som lyckas hålla tätt trots att man stora delar av de första 45 minuterna fick springa runt utan boll.
 
Den andra halvleken öppnade Kvarnby på ett piggt och frejdigt sätt när man återupptog taktpinnen som man lämnade in vid halvtidsvilan. Man tog tidigt ett stadigt och rejält grepp om matchen och det såg mycket lovande ut för de sista 45 minuterna med en sådan öppning. Tio minuter in på den andra halvleken fick Kvarnby också utdelning för sin finfina start på den andra akten. Marcus ”Nesta” Sjögren, som för dagen agerade mittback i en nygammal position, spelade ut bollen på högerflanken till Carl ”Cafú” Gustafsson, också känd som brasse-Calle, som kom löpandes som ett expresståg från sin högerbacksposition. Med ett perfekt slaget inlägg till en framstormande mittfältsgigant i form av Rasmus ”Gerrard” Nilsson var Kvarnbys 2-1 mål ett faktum. Från nära håll kunde ”Ralle” trycka in ledningsmålet från en ungefärlig position där Ljungby tidigare i matchen hade gjort sitt 0-1 mål. 2-1 målet kändes både rättvist, väntat och givet och hade en fotbollsmatch bara spelats i 60 minuter hade Kvarnby också lyckats bärga årets första hemmaseger.
 
Men som alla vet handlar fotboll om att ha gjort fler mål än motståndarna när klockan tickat över 90 minuter plus tillägg för att kunna stå som segrare. Ljungby hade trots att man hade tappat sin ledning till ett underläge inte på långa vägar gett upp tanken om att sno med sig poäng hem till Småland. När timmen av matchen var spelad kom också kvitteringen. Återigen var det lite av en kalldusch för Kvarnby som trots att man under ett par minuter hade varit utsatta för en ganska intensiv press från bortalaget såg ut att kontrollera matchen och förde den precis dit man ville. Efter en något tilltrasslad situation lyckades Ljungby IF:s Marcus Karlsson bli tvåmålskytt när han i en misstänkt offside position lite för enkelt kunde kvittera till 2-2.
 
Baklängesmålet såg ut att suga musten ur Kvarnbyspelarna. Luften gick liksom ur spelarna och man lyckades aldrig riktigt repa mod efter Ljungbys kvitteringsmål trots att det återstod mer än 30 minuter. Kvitteringsmålet ledde istället till att bortalaget fick mer luft under vingarna och tog för första gången i matchen tag i taktpinnen och pressade tillbaka Kvarnby rejält. Trots att Ljungby nu var det spelförande laget hade man precis lika svårt som Kvarnby tidigare hade haft att utnyttja övertaget till heta målchanser och bollar som rasslade till i nätmaskorna.
 
I den 67:e minuten har jag antecknat: ”Kvarnby löser svåra situationer snyggt var man än befinner sig på planen och hela laget bjuder på ett vackert passningsspel. Däremot lyser hungern och den heta viljan på den sista tredje delen av planen med sin frånvaro.” Fyra minuter senare kom en småsjuk Michael ”de Rossi” Johnsson in och personligen satt jag och drömde om ett magiskt inhopp som skulle frälsa hela Kvarnby. Den där sköna frälsningen som jag var ute efter från ”Micke” blev dock aldrig av och förutom ett gult kort gjorde han tyvärr inte mycket avtryck i matchen.
 
Även om Kvarnby var det laget som verkade ha mest ork och vilja kvar och åtminstone försökte ligga på för ett segermål kom man ingenvart. Ljungby backade hem och låg på kontringar och var nog mest nöjda med ett kryss. Matchen mattades efterhand av mer och mer under de sista 15-20 minuterna och inget av lagen lyckades skapa något farligt som är värt att nämna. Många spelare i bägge lagen började se trötta ut och 2-2 resultatet låg nära till hands och såg ganska tidigt ut att kunna bli slutresultatet.
 
Närmast ett segermål under slutminuterna var Kvarnby genom Rasmus ”Gerrard” Nilsson, som verkade sugen på att bli tvåmålsskytt och därmed gå upp i ensam ledning i den interna skytteligan, men frisparken från snäv vinkel smet strax utanför Ljungbymålvaktens vänstra stolpe. Inga fler mål från något av lagen skulle det bli men Innan matchen var slut skulle dock Hassan ”Blanco” Fakhro skriva in sig i matchstatistiken på ett lite mindre smickrande sätt än i målprotokollet. Efter tjafs med en motspelare och oenigheter med domaren visades Hassan ut i den 93:e minuten efter att direkt ha fått bevittna det röda kortet samtidigt som motståndaren fick syna det gula kortet. Tråkigt såklart även om matchen var så gott som slut men ganska komiskt var det i efterspelet till utvisningen när Johan ”Bergkamp” Nilsson agerade pappa och ledde ansvarsfullt ut en fullt förståeligt och märkbart irriterad Hassan från planen som var helt oförstående till det röda kortet. Hur allt egentligen gick till är svårt för mig att bedöma från min plats på arenan men enligt Hassan själv var det moståndaren som var den stora boven i dramat. Tjafs, provokation och ett slag i ansiktet fick Hassan stå ut med innan han stod upp för sig själv och reagerade på försvararens beetende. Med vad som såg ut att vara en lättare "dansk-skalle" stod Hassan upp men fick för detta syna domarens röda kort mot vilda protester men till ingen nytta alls.
 
Sammanfattningsvis tycker jag att Kvarnby svarar för en ganska bra insats men trots två mål framåt så skapar man på tok för lite målchanser för att kunna säga att resultatet var orättvist. Sen är det sin sak att resultatet inte riktigt speglade matchbilden men chansmässigt var drabbningen jämn och offensivt stack inte något av lagen ut. Anfallsspelet är fortsatt blekt och jag tror en matchotränad André ”Torres” Andersson är något man kanske ska fundera på att åtminstone utnyttja att ha med på bänken när det nu ser såhär mörkt och jobbigt ut framåt. Han har ju fortfarande kontrakt med klubben och åker inte till Australien förrän i slutet av sommaren så varför inte låta han bli Kvarnbys svar på Ole Gunnar Solskjaer och agera supersub när anfallsspelet går i stå som det så ofta har gjort detta år.
 
Hela laget ska dock ha ett stort plus för sättet som man kämpar och spelar bollen mellan varandra. Många gånger är det en ren fröjd för ögat att se. Hade bara bollarna också trillat in i en större skara än vad det har gjort hittills tror jag utan någon som helst tvekan att Kvarnby hade varit ett av lagen som hade varit med i toppen och krigat om första platsen. Men just nu är vi inte där. Just nu får vi fortsätta att snegla lite försiktigt neråt i tabellen samtidigt som vi måste ta en match i taget och göra allt för att få igång målproduktionen. Tillslut borde det lossna med tanke på hur mycket boll man har inom laget men framtiden får väl utvisa i vilken ände av tabellen som Kvarnby ska vara med och kriga i när sommaren och hösten anländer. Låt oss hoppas att det blir på den övre halvan laget kommer att hålla till annars kan det bli en nervfylld höst.
 
Kvarnby IK – Ljungby IF 2-2 (1-1) 
Publik: 86 
Domare: Jakob Magnetorp, Lund

Startuppställning Kvarnby IK: 
Tonny Tindberg

Carl Gustafsson
Felix Narin
Marcus Sjögren
Hamza Khodr

David Fjellström
Firat Sahan 
Rasmus Nilsson 
 
Johan Nilsson
Thomas Horvath (81:a, Hassan Fakhro)
Rehmin Mislimi (71:a, Michael Johnsson)
 

Målskyttar Kvarnby IK: 
Felix Narin (26:e)
Rasmus Nilsson (55:e)

Varningar Kvarnby IK: 
Martin Nilsson (75:e, på bänken)
Michael Johnsson (80:e)
 
Utvisningar Kvarnby IK:
Hassan Fakhro (93:e)