Ja, vad ska man säga? Man kan inte klaga på underhållningsvärdet iallafall...
Hade jag fått 4-4 innan matchen mot serieledarna Sandviken så hade jag förstås tagit det alla dagar i veckan. Direkt efter den omtumlande matchen så kändes en pinne som en seger, men när känslorna lagt sig så är 'bara' en poäng en besvikelse med tanke på matchbild och utveckling.
Vi följer upp med bortaseger 5-3 mot Umeå i ännu en berg-och-dalbana till match. 3 viktiga poäng som ger oss lite andningsutrymme inför den kommande streckstriden in mot säsongsslutet. Offensiven ser bra ut, och äntligen har det lossnat för oss med målgörandet. Vi har tagit 11 poäng och har 17-11 i målskillnad på de senaste 5 matcherna – ett snitt på 3.4 gjorda per match.
Lukas Sunesson kom in i sommarfönstret, och har varit en riktig injektion för vårt anfall. Lukas gör det strålande i både bollinnehav och i press & försvar. Hemvändare Ömur är vass när det vankas målchanser, men ser trög och loj ut i övriga spelsekvenser. Detta känns som en onödig lyx (att spela Ömur på kanten) när vi har en spelare som Lukas centralt som *dessutom* tar jobbet i press och defensivt i 90 minuter. Bättre då med en löpstark ytter som kan ge oss lite bättre balans i laget. Formationen mot Umeå såg ut att vara lite justerad och framstod oftast som en 4-2-3-1 där Fabbe tydligt klev upp centralt bakom Lukas. Vi fick bra grepp på vårt press-spel med denna modell, och gav oss flera farliga snabba omställningar. Fabbe såg mycket fin ut i denna roll, gjorde 2 mål och låg bakom väldigt mycket. Hela laget gör en bra insats, Kalle B är en klippa som vanligt, och Nicko gör ett par otroliga reflexräddningar på nickar från nära håll när matchen står och väger.
Det som är lite oroväckande är att vi inte kan stänga en match när vi leder stort och har ett tydligt spelövertag, utan alltid verkar släppa in motståndarna i matchen igen. Mot Sandviken hade vi 3-1 i halvtid, och i Umeå hade vi 3-0 efter en kvarts spel. Ändå var bägge matcher spännande in i det sista, och vi fortsätter att utväxla chanser och spela ’Hawaii-fotboll’ istället för att effektivt stänga ned en match. Trots 2 defensivt balanserade mittfältare denna gång så fanns där emellanåt oceaner av yta framför vår backlinje, och vi behöver hålla ihop lagdelarna bättre när vi leder med flera mål.
De tre matcherna mot Örebro-Syrianska, Piteå och Boden ser ut att bli avgörande om vi ska lyckas med årets målsättning att hålla oss kvar och etablera oss i Ettan. Trenden är positiv, och förutsättningarna ser bra ut - så länge vi slipper skador på nyckelspelare. Till helgen väntar ännu ett topplag, Dalkurd, som kämpar för att hålla kontakt med Sandviken i serieledningen.
