Listerlandets kung - framförallt på natten
Allsvenskan 100 år kommer att lyfta fram udda värvningar genom årens lopp. En del framgångsrika, andra inte alls. Först ut är det sensationella kapet som Mjällby gjorde 1980 när man lockade över liraren, vivören och slarvern Frank Worthington.
Nyuppflyttade Mjällby AIF drabbades av en anfallskris redan i säsongspremiären, då anfallaren Flemming Pehrson skadades. Sedan följde ytterligare tre mållösa förlustmatcher. Året var 1980 och Mjällby hade sensationellt nog tagit sig hela vägen upp till Allsvenskan, men väl i finrummet blev det inga mål.
Tre herrar vid namn Sune Joelsson, Kurt-Johnny Johansson och Åke Doverlind hade dock smittt planer av mer okonventionell art. Visst, Djurgårdens värvning av storstjärnan Malcolm “Super Mac” Macdonald hade inte fallit väl ut säsongen innan. Skadeproblem ledde till ett blekt intryck, trots att han försökte. Men nu var goda råd dyra och av någon anledning hade de fått nys om att det fanns en riktig lirare som kanske skulle kunna tänka sig att hjälpa Mjällby. Hans namn var Frank Worthington.
Om Malcolm Macdonald var en risk sett utifrån hans skadeproblem, så var Worthington en risk sett utifrån alla andra parametrar. Worthington var redan då känd som en gudabenådad fotbollsspelare, men en individualist som på många sätt var helt oberäknelig, såväl på som utanför planen.
Worthington slog igenom i Huddersfield redan 1969/70 och ansågs vara ett sådant stort löfte att Liverpools Bill Shankly ville skriva kontrakt med honom. Problemet var bara att Worthington klarade inte läkarundersökningen. Blodtrycket var för högt, sannolikt på grund av ett leverne som innehöll sena nätter, extremt mycket sex och en del annat. Läkarna varnade Shankly att Worthington var sexuellt hyperaktiv och skulle därmed utgöra en risk på lång sikt.
Bill Shankly gav dock den unge Worthington en ny chans, men istället för att vila upp sig drog han till Mallorca på hans brors bröllop och levde det glada livet, så undersökningen sket sig igen och Worthington skrev istället på för Leicester City, där de medicinska kraven var något lägre, åtminstone i detta fall.
Leicester var kända för att spela fin fotboll, vilket passade Worthington som handen i handsken. Dessutom hade de betydligt större överseende vad gäller hans leverne. Det var också i Leicester han skulle spela sin allra bästa fotboll. Därefter kom klubbar som Bolton, Birmingham, Leeds, Sunderland och Southampton innan han växlade ned i de lägre ligorna med flertalet klubbadresser, däribland Mjällby.
Tanken var att Worthington skulle anlända inkognito med färjan i Dragör för att sedan hämtas upp i Limhamn och skjutsas av de tre herrarna bakom lånet till Blekinge. Allt skulle avslutas med presskonferens på hemmaplan. Worthington anländer i en svart långrock och cowboy-hatt. Under bilfärden slås han av vilken liten håla han verkar vara på väg mot, och då var det ändå Kristianstad som passerades, ännu hade han inte kommit till Sölvesborg.
I debuten regnade det och Worthington ansåg inte att det var värt att gå ut och värma upp, utan stannade i värmen i omklädningsrummet. Publiken undrade, men när alla var på väg in, kom Worthington ut, jonglerandes med en boll och skrek till Mjällbys målvakt Leif Persson:
”Hi Leif!”
Och så smackade han upp den i krysset, för att sedan vända tillbaka till värmen i omklädningsrummet.
För 6000 kr per match gjorde Worthington succé i Mjällby, på plan såväl som hos damerna och på Hanöhus night club. Det senare blev också svaret på en engelsk journalists fråga om vilken klubb han trivts bäst i. Dagtid låg han mest på stranden och tittade ibland förbi iförd badbyxor när övriga i Mjällby tränade. Worthington imponerade med det senaste London-modet, vilket var en ovanlig företeelse i Mjällby med omnejd.
Men succén var tudelad. Aftonbladets Ken Olofsson skrev: “En orkidé i vårens torftiga fotbollsbukett”. Worthington spelade på en helt annan nivå än övriga. Smörpassningar, klackar och allehanda fotbollsgodis visades upp. Men det blev inte så många fler vinster eller ens mål. Worthington gjorde visserligen fyra mål på 12 matcher, men lagkamraterna hade lite svårt att förstå honom, eftersom många inte kunde engelska och kanske också för att han nästan var lite för bra. Dessutom var det väl inte så populärt att han dök upp i badbyxor och hälsade lite snabbt och glatt när de slet på träningarna.
De amorösa historierna om Worthingtons framfart på Hanöhus night club levde sedan vidare som legender. Inte minst den när han följer en ursnygg - enligt Worthington - tjej hem och när hon beger sig till jobbet på morgonkvisten kommer hennes mor in med en kopp te, bara för att krypa ned i bingen.
Frank Worthingtons sorglösa framfart i livet fick konsekvenser i form av frånvaro och dåliga förhållanden med partners, barn och en rad andra som kommer emellan. Men också en fotbollskarriär som kunde blivit så mycket mer och ett leverne som undan för undan sliter ned kroppen. Han dog i mars 2021 72 år gammal, men hävdade alltid att det var värt att ta livet med en klackspark.
När Worthington lämnat Sverige upptäcktes ett tjockt lager cigarettpaket inne i hyrbilen han haft under sin vistelse samt en massa parkeringsböteslappar i handskfacket. Det visade sig att han gjort sig skyldig till flest felparkeringar i södra Sverige.
