Lusten för basket dog
Utan att jag visste skulle det vara sista matchen på säsongen och min sista match med Sbbk.
Stämningen i laget den dagen var nervöst det kände man i den varma hallen. Vi hade gått igenom uppvärmningen och det var dags för match, jag kände hur mitt hjärta bultade, mina händer var varma och svettiga. Det ända som gällde under den matchen var vinna eller åka hem. Fösta, andra och tredje perioden hade gått skotten satt inte, passningarna fångades inte och layups gick inte igenom. Coacherna satt på bänken besvikna, arga och hade redan gett upp efter tredje perioden. Jag har aldrig varit med om en så dålig match!
Efter en månad hade jag bestämt mig för att sluta med basket, tankarna kring det hade jag tänkt på sen innan. Det var inte bara pågrund av laget jag slutade på basket utan det var också mycket pågrund av skolan, jag hade inte haft tid, jag visste själv att om jag skulle gå i ett gymnasium långt bort från Södertälje skulle det inte gå. Men mycket av varför jag ville sluta på basket var mesta dels pågrund av tränarna. Jag hade samma tränare i 3 år, i början gick det bra då älskade jag sporten, matcherna och träningarna det var det som gjorde mina dagar men efter två år så gick det bara inte att ha de som coacher. De var slöa, de hjälpte inte till när man hade blivit skadad och träningarna i för sig hade ingen utveckling så jag såg ingen anledning för mig att gå kvar om det ändå inte skedde än utveckling.
Nu när jag går på gymnasiet märker jag att jag verkligen inte hade haft tid att gå på träningarna i Södertälje och fortsätta med Sbbk. Tågen är alltid strulade så jag hade alltid kommit sent, jag hade inte haft tid eller orken för att plugga vilket hade lett till dåliga betyg. Mina föräldrar som har höga krav om att jag ska ha bra betyg i skolan hade inte hade accepterat mig att fortsätta med basketen. Jag älskar fortfarande sporten och hade velat fortsätta men motivationen försvann mycket när jag körde med Sbbk pågrund av många förluster och dåliga tränare och dåliga träningar. Det bara gick inte att fortsätta med de. Jag tappade mycket intresse i basket pågrund av det.
Men att gå på basket var mitt mål, aldrig på miljonen skulle jag tänka mig att jag nu slutat. Efter 3 år av hårda träningar, vinster och förluster så är allt över nu. Att köra matcher och tävla mot tuffa och lätta lag var det roligaste, känslan innan matchen när magen pirrar för att man är så nervös och känslan när man vunnit en match, glädjen som kommer av det är en obeskrivlig känsla.
Basket för mig var allt men det förstördes enkelt när laget inte utvecklades, coacherna inte gick att ha som tränare och träningarna i för sig inte gick bra alls. Mina föräldrar som också har höga förväntningar och höga krav på mig i skolan gör inte det enklare för mig att fortsätta med basketen. Även om det var det ända jag ville göra på dagarna så tappade jag motivationen och lusten för basket dog.
