FK Linköping
2011-08-08 04:41
Matcher mot Boren och Nässjö: Tredjeplatsen belägrad
FK Linköping har hunnit med att spela två matcher efter det månadslånga sommaruppehållet. Här summeras de med en stor nypa salt och ett uns allvar.
Johannes Karlsson
FK Linköping ringde in augustis allra första dag med att återigen spela seriefotboll på Folkungavallen. Denna gång gästade ett rödklätt lag från världsmetropolen Borenshult, beläget strax utanför Motala (fakta för den okunnige).
Borens IK är givetvis laget vi talar om, som vi också mötte i den sista matchen innan det välbehövliga, ohja det kan vara minst lika jobbigt att heja som att spela, sommaruppehållet. Matchen slutade då 2-2, en mer utförlig matchrapport från den matchen hittar ni för övrigt här.
Nåväl, tillbaka till nutiden. Med Östria Lambohovs poängtapp mot Gullringen i åtanke, hade FKL chansen att avancera till en tredjeplats i tabellen vid vinst. Förutsättningarna såg också bra ut, general Bergdahl kunde ställa upp med en stark startelva, så när på den USA-flyktade lagkaptenen Kristoffer "Stoffe" Andersson. Felix Ahlström och Naris Radetinac fick därför paras ihop i mittförsvaret, och Kalle Arvidsson var också tillbaka i buren.
Just Felix blev också matchens första målskytt efter dryga kvarten spelade. Eller rättare sagt målnickare, när han mötte upp Jocke Lindhs fint slagna hörna med skallen. 1-0 satt som en smäck och allt var då frid och fröjd.
Bara minuterna senare kunde Fredrik "Pajen" Nilsson också ha fördubblat FKL:s sköra ledning, men hans välplacerade vänsterskott gick i Borens innerstolpe och ut.
Gästerna, anförda av en relativt stor skara enögda bortafans, spelade sedan upp sig rejält. Främst när yttermittfältaren Dino Muhic klev in i rampljuset på allvar. Strax innan halvtidsvilan lyckades han meja ner hela FKL:s vänsterkant - och sedan distinkt sätta kvitteringen bakom en chanslös Kalle i hemmamålet. Ett vackert fotbollsmål, som vittnade om den gode Dinos fotbollsfärdigheter.
Den andra akten var likväl relativt jämn, även om FKL tycktes ha lite mer kreativitet och mångsidighet i sina anfallsförsök - än gästerna, som absolut inte var ofarliga för den delen. Dragan Zivic fick två gyllene lägen att avgöra matchen, först genom ett halvt friläge där han lyckades skjuta rakt på en utrusande bortamålvakt - och sedan med en hörnnick från nära håll som träffade underkanten av ribban och ut.
I samma veva som hörnchansen, ville också hemmaspelarna ha straffspark. En misstänkt hands på mållinjen var skälet. Den något inkonsekvente domherren Pär Leek friade dock. Troligtvis ett korrekt beslut om ni frågar mig.
Sluttampen av matchen ägdes faktiskt bollinnehavet av Boren, men något mer än ett par taffliga halvchanser kunde de dock inte präkta med. Slutresultatet blev således 1-1. Undertecknad, tillsammans med forumrävarna Three Points och Parmalaat, på läktaren kunde inte annat än konstatera att både insatsen och resultatet var en smärre besvikelse.
Bäst på plan enligt mig - avd. läs noga för att jag kan allt - var den nyblivne lagkaptenen Naris Radetinac och Marcus Haglind-Sangré, som tycktes vinna vareviga fifty-fifty boll matchen lång. Man skall verkligen inte underskatta Marcus betydelse för laget.
Nästa kapitel i FK Linköpings något brokiga fotbollshistoria skrevs i lördags, när laget reste djupt ner i smålandsskogarna med destination Nässjö.
Ett Nässjö som man ju bekant strimlade i spillror hemma på Folkungavallen innan sommaren, slutresultatet blev då 7-1 i orangegul favör. Det därför ett revanschsuget hemmalag som inträde Skogsvallen - detta namn bättrar ju knappast på deras image, men okej - i hopp om att kassera tre välbehövliga poäng.
Denna match bevittnade jag inte själv - vilket gör att jag binder ihop flera olika rykten till ett mer eller mindre starkt bevis. Okej?
Tillbaka till ämnet; Jocke Lindh och Fredrik Andersson hade båda kramats för hårt på träning och tvingades avstå matchen. Givetvis två tunga tapp, men laget var i övrigt intakt. Nyförvärvet Kristoffer Nord fick också göra säsongsdebut i en ytterforwardsroll.
FKL skall tydligen ha startat matchen bra, vilket förmodligen kan bevisas genom ledningsmålet gjort av Oscar Jacobson efter dryga kvarten. Hemmalaget jobbade sig sedan in i matchen, sedan FKL något onödigt släppt taktpinnen.
Kvitteringen kom därför som ett brev på posten, i en hörnsituation där Kalle i målet blivit regelvidrigt (?) knuffad. Patrik Stenebrand noterades, hur som helst, som målskytt i den tjugonionde matchminuten.
1-1 i halvtid, och ett mer taggat bortalag skulle komma att äntra ortens konstgräsplan till stolthet. Marcus H-S kunde sedemera placera in "tvåan" med ett välplacerat distansskott. Plus till innermittfältarna Dragan och Marcus i detta läge av matchen.
Faris Radetinac byttes sedan in och avslutade målskyttet i matchen, när han ensam med hemmamålvakten rullade in bollen i nät.
Fyra inspelade poäng på dessa två matcher får ses som godkänt. Man avancerar också upp till en tredjeplats i tabellen med 21 inspelade poäng, ett par poäng före diverse "storklubbar" i den jämna serien. Mindre positivt är dock att IF Haga och Myresjö i toppen börjar dra ifrån. Nio respektive sex poäng är de båda lagens marginal gentemot FKL.
För FKL:s del väntar just IF Haga i nästa match, hemma på Folkungavallen söndagen den 14 augusti. Då är vi nästintill tvingade till att vinna, för att hinna komma ikapp de två suveränerna i toppen. Detta kan också bli Kung Christos - såklart upphaussad till max enligt normen - återkomst på Folkungavallen. Be there or be square!
Slutet gott, allting gott.
Borens IK är givetvis laget vi talar om, som vi också mötte i den sista matchen innan det välbehövliga, ohja det kan vara minst lika jobbigt att heja som att spela, sommaruppehållet. Matchen slutade då 2-2, en mer utförlig matchrapport från den matchen hittar ni för övrigt här.
Nåväl, tillbaka till nutiden. Med Östria Lambohovs poängtapp mot Gullringen i åtanke, hade FKL chansen att avancera till en tredjeplats i tabellen vid vinst. Förutsättningarna såg också bra ut, general Bergdahl kunde ställa upp med en stark startelva, så när på den USA-flyktade lagkaptenen Kristoffer "Stoffe" Andersson. Felix Ahlström och Naris Radetinac fick därför paras ihop i mittförsvaret, och Kalle Arvidsson var också tillbaka i buren.
Just Felix blev också matchens första målskytt efter dryga kvarten spelade. Eller rättare sagt målnickare, när han mötte upp Jocke Lindhs fint slagna hörna med skallen. 1-0 satt som en smäck och allt var då frid och fröjd.
Bara minuterna senare kunde Fredrik "Pajen" Nilsson också ha fördubblat FKL:s sköra ledning, men hans välplacerade vänsterskott gick i Borens innerstolpe och ut.
Gästerna, anförda av en relativt stor skara enögda bortafans, spelade sedan upp sig rejält. Främst när yttermittfältaren Dino Muhic klev in i rampljuset på allvar. Strax innan halvtidsvilan lyckades han meja ner hela FKL:s vänsterkant - och sedan distinkt sätta kvitteringen bakom en chanslös Kalle i hemmamålet. Ett vackert fotbollsmål, som vittnade om den gode Dinos fotbollsfärdigheter.
Den andra akten var likväl relativt jämn, även om FKL tycktes ha lite mer kreativitet och mångsidighet i sina anfallsförsök - än gästerna, som absolut inte var ofarliga för den delen. Dragan Zivic fick två gyllene lägen att avgöra matchen, först genom ett halvt friläge där han lyckades skjuta rakt på en utrusande bortamålvakt - och sedan med en hörnnick från nära håll som träffade underkanten av ribban och ut.
I samma veva som hörnchansen, ville också hemmaspelarna ha straffspark. En misstänkt hands på mållinjen var skälet. Den något inkonsekvente domherren Pär Leek friade dock. Troligtvis ett korrekt beslut om ni frågar mig.
Sluttampen av matchen ägdes faktiskt bollinnehavet av Boren, men något mer än ett par taffliga halvchanser kunde de dock inte präkta med. Slutresultatet blev således 1-1. Undertecknad, tillsammans med forumrävarna Three Points och Parmalaat, på läktaren kunde inte annat än konstatera att både insatsen och resultatet var en smärre besvikelse.
Bäst på plan enligt mig - avd. läs noga för att jag kan allt - var den nyblivne lagkaptenen Naris Radetinac och Marcus Haglind-Sangré, som tycktes vinna vareviga fifty-fifty boll matchen lång. Man skall verkligen inte underskatta Marcus betydelse för laget.
Nästa kapitel i FK Linköpings något brokiga fotbollshistoria skrevs i lördags, när laget reste djupt ner i smålandsskogarna med destination Nässjö.
Ett Nässjö som man ju bekant strimlade i spillror hemma på Folkungavallen innan sommaren, slutresultatet blev då 7-1 i orangegul favör. Det därför ett revanschsuget hemmalag som inträde Skogsvallen - detta namn bättrar ju knappast på deras image, men okej - i hopp om att kassera tre välbehövliga poäng.
Denna match bevittnade jag inte själv - vilket gör att jag binder ihop flera olika rykten till ett mer eller mindre starkt bevis. Okej?
Tillbaka till ämnet; Jocke Lindh och Fredrik Andersson hade båda kramats för hårt på träning och tvingades avstå matchen. Givetvis två tunga tapp, men laget var i övrigt intakt. Nyförvärvet Kristoffer Nord fick också göra säsongsdebut i en ytterforwardsroll.
FKL skall tydligen ha startat matchen bra, vilket förmodligen kan bevisas genom ledningsmålet gjort av Oscar Jacobson efter dryga kvarten. Hemmalaget jobbade sig sedan in i matchen, sedan FKL något onödigt släppt taktpinnen.
Kvitteringen kom därför som ett brev på posten, i en hörnsituation där Kalle i målet blivit regelvidrigt (?) knuffad. Patrik Stenebrand noterades, hur som helst, som målskytt i den tjugonionde matchminuten.
1-1 i halvtid, och ett mer taggat bortalag skulle komma att äntra ortens konstgräsplan till stolthet. Marcus H-S kunde sedemera placera in "tvåan" med ett välplacerat distansskott. Plus till innermittfältarna Dragan och Marcus i detta läge av matchen.
Faris Radetinac byttes sedan in och avslutade målskyttet i matchen, när han ensam med hemmamålvakten rullade in bollen i nät.
Fyra inspelade poäng på dessa två matcher får ses som godkänt. Man avancerar också upp till en tredjeplats i tabellen med 21 inspelade poäng, ett par poäng före diverse "storklubbar" i den jämna serien. Mindre positivt är dock att IF Haga och Myresjö i toppen börjar dra ifrån. Nio respektive sex poäng är de båda lagens marginal gentemot FKL.
För FKL:s del väntar just IF Haga i nästa match, hemma på Folkungavallen söndagen den 14 augusti. Då är vi nästintill tvingade till att vinna, för att hinna komma ikapp de två suveränerna i toppen. Detta kan också bli Kung Christos - såklart upphaussad till max enligt normen - återkomst på Folkungavallen. Be there or be square!
Slutet gott, allting gott.
